Recension: The Mule (2018)

Clint Eastwood tillbaka som en knarksmugglande gubbe.

Clint Eastwood blir stoppad av en polis i The Mule
Foto: Warner Bros. Pictures.

Film: The Mule (2018)
Regi: Clint Eastwood
Manus: Nick Schenk
Med: Clint Eastwood, Bradley Cooper, Michael Peña, Dianne Wiest, Ignacio Serricchio, Alison Eastwood m.fl.
Genre: Drama, thriller
Speltid: 1 tim 56 min

Clint Eastwood, 88 år gammal, spelar huvudrollen i ”The Mule”, en trevlig liten historia om världens äldsta knarkkurir.

Earl (Clint Eastwood) är en åldrande trädgårdsodlare. När hans verksamhet går omkull bestämmer han sig för att börja arbeta som knarkkurir för en mexikansk kartell. Det är en farlig uppgift, men Earl tar det hela med ro. Kartellens medlemmar är först en aning skeptiska till Earl, särskilt den högt uppsatta Julio (Ignacio Serricchio). Earl, som får kodnamnet ”Tata”, visar sig dock vara pålitlig och blir snart den viktigaste kuriren för kartellen.

Det görs väldigt många filmer och serier om drogbranschen i USA. Min personliga favorit inom film är nog Traffic från 2000, som är ett episkt drama som utspelar sig inom många olika sfärer av drogbranschen. När det kommer till serier är Breaking Bad en solklar favorit för mig och många andra. Det var en serie som gav oss en inblick i tillverkningen, distributionen och konsumtionen av metamfetamin. Jämfört med Traffic och Breaking Bad är The Mule lite av en bagatell.

Det är inte helt fel att kalla ”The Mule” för en thriller. Men det känns inte heller helt rätt. Även om filmen innehåller vissa spänningsmoment, är det aldrig någon risk för att ens puls ska stiga över 100 slag per minut. The Mule är mer ett drama i vilket en trevlig gammal gubbe får råbarkade kartellmedlemmar att mjukna. Inte ens torpeden Julio, som har ett rätt hett temperament, kan låta bli att tycka om den trevliga gamla gubben, som sjunger med radion medan han kör genom USA med ett par hundra kilo kokain i bagaget.

Dianne Wiest och Clint Eastwood i The Mule.
Dianne Wiest och Clint Eastwood. Foto: Warner Bros. Pictures.

The Mule handlar i slutändan inte om drogkartellen eller den utredning DEA utför, utan om Earl. Han är en man som svikit sin familj. Hans ex-fru (Dianne Wiest) och hans dotter (Alison Eastwood) avskyr honom. Ironiskt nog uppnår han försoning genom att vara knarkkurir. Han använder pengarna han tjänar för att hjälpa sina nära och kära och hans farliga situation gör att besluten han fattar sätts i perspektiv.

Filmens stora behållning är Clint Eastwood. Jag skrev nyligen en krönika där jag påpekar att Eastwood har spelat i princip samma tuffing i femtio år. I den här filmen ser vi inga spår av den där sammanbitna käken som gjort honom till en levande legend inom filmvärlden. Istället ser vi en skör gammal gubbe. Han har något darriga händer, men hans intellekt är fortfarande skarpt. Den vishet han delar med sig av är enkel och värmande. Jag hoppas Eastwood bestämmer sig för att i alla fall ta ett par roller till innan han kastar in handduken. För han har uppenbarligen en del kvar att ge.

Premissen till ”The Mule” låter spännande. Den som förväntar sig nagelbitande spänning eller blodiga och brutala scener kommer dock bli besviken. Detta är en trevlig liten film om försoning.

Betygssymbol för 3 av 5

För fler filmer från i år spana in vår lista över bra filmer från 2019.

About Andreas Ziegler 200 Articles
Filmskribent, SEO-skribent och filmvetare. Kärt barn har många namn. Jag gillar innovativa och välkonstruerade filmer och TV-serier. Klicka här för att komma till min verksamhets hemsida.

Be the first to comment

Ta ton i diskussionen

Din mailadress kommer inte att publiceras.