Recension: Maquia: When the Promised Flower Blooms (2018)

Episkt animerat äventyr om kärlek genom tiden.

Bild från filmen Maquia: When the Promised Flower Blooms.
Maquia: When the Promised Flower Blooms. Foto: Showgate

Originaltitel: Sayonara no asa ni yakusoku no hana o kazarô
Manus & regiMari Okada
Med: Manaka Iwami, Miyu Irino, Yôko Hikasa, Hiroaki Hirata m.fl
Genre: Anime
Längd: 1 tim 55 min

Japansk film fortsätter att leverera episka animerade äventyr som balanserar mellan genrerna. ”Maquia: When the Promised Flower Blooms” berättar en berörande historia om kärlek genom tiden.

Maquia är en ung kvinna som lever med Lorph-människorna, skilda från övriga världen. De är legendariska urtidsmänniskor som spinner väv som berättar om tidens gång. Men när de invaderas av världen utanför, kidnappas Maquias väninna Leilia. Angriparna vill åt hennes odödlighet. Maquia blir i tumultet bortförd av en besatt drake och till slut kraschlandar hon i människornas värld. Där hittar Maquia babyn Erial som hon tar hand om. Men samtidigt är hon inte en av de vanliga människorna och medan alla andra åldras förblir hon evigt ung.

Den animerade filmbranschen i japan fortsätter att imponera och övertyga. Medan Hollywood har slut på idéer och producerar uppföljare på löpande band, tycks deras fantasi vara oändlig. Maquia: When the Promised Flower Blooms är regidebuten av manusförfattaren Mari Okada, och en bombastisk sådan. Med fokus på kärlek genom tiden korsar hon genrer med en spännande träffsäkerhet. Action, drama och äventyr bygger upp denna stundtals förtrollande historia.

Huvudfokus genom filmen ligger på Maquia och hennes strävan efter att hitta sin plats i livet. I hennes hemvärld tvivlade hon på sig själv och här i en främmande värld har hon svårt att passa in. Hon är den lilla oskyldiga människan som betraktar en omgivning på väg mot kaos.

Filmens tempo växlar och dramaturgin skiljer sig från den västerländska många är vana vid. Allting är inte svart och vitt, och vi åskådare lämnas med att försöka förstå vad vi upplever. Likt Maquia är vi främlingar fångade i en värld som vi måste förhålla oss till.

I slutändan är ”Maquia: When the Promised Flower Blooms” en film om vänskap och kärlek genom tiden. Att kastas in i en okänd värld under konstant förändring medan du själv förväntas förbli den du är. Att försöka förstå vad som händer omkring dig och att till slut våga omfamna den oundvikliga förändringen.

Mitt i allt är budskapet tydligt. Kärleken står tidens test och korsar alla gränser.

4 av 5

För fler spännande japanska animerade filmer bör du spana in vår recension av Your Name.

About David Lindahl 450 Articles
27-årig journaliststudent med ett enormt intresse för filmens värld. Har speciell förkärlek för westerns, tunga draman och skådespelaren James Stewart.

Be the first to comment

Ta ton i diskussionen

Din mailadress kommer inte att publiceras.