Recension: Dirigenten (säsong 1)

”Dirigenten” är en något ojämn men genomgående spännande thriller.

”Dirigenten”. Foto: C More

Serie: Dirigenten (säsong 1)
Skapare: Aleksi Bardy, Piodor Gustafsson, Mikael Håfström
Med: Adam Pålsson, Karolina Gruszka, Linda Zilliacus m.fl.
Genre: Thriller
Längd: 8 x 45 min
Distributör: C More

Det hör inte till vanligheterna att vi ser svenska serier som utspelar sig i Ryssland, på lika stora delar svenska, ryska och engelska. Men det är ett välkommet steg mot mer internationella, och därför förhoppningsvis mer påkostade, tv-satsningar.

Dirigenten öppnar riktigt starkt, med sina fyra första Mikael Håfström-regisserade avsnitt. Serien lyckas sedan utan tvekan att ro sin första säsong i hamn med den avslutande delen, men den lever inte riktigt upp till den första halvans förvånansvärt höga thrillerspänning.

Vi får följa Tom Blixen (Adam Pålsson), som av olika anledningar flytt från Sverige och byggt upp ett nytt liv som finansman i Moskva. Det har däremot inte gått så bra som det brukar på sistone, vilket har gjort att Blixen behöver bli lite kreativ när det kommer till att landa en större affärsuppgörelse som kan garantera hans fortsatta anställning. Det är för övrigt en fröjd att se Pålsson leverera dialog på ryska, engelska och svenska om vart annat.

Fredrik (Christopher Wagelin) är den svensk i Moskva som, så att säga, lärt Blixen ”allt han kan” om hur den ryska affärsbranschen ser ut och fungerar. På sistone har även han hamnat i kläm ekonomiskt, vilket fått hans fru (Karolina Gruszka) att be Blixen att i hemlighet gå igenom deras finanser – kanske finns det något han ser som dem själva har missat?

Adam Pålsson och Mikael Håfström. Foto: C More

Det finns det givetvis. 2 % ägande i ett företag som ingen verkar förstå vilket enormt värde detta företag borde ha. Men så fort Blixen börjar nysta i vad det här företaget egentligen har sysslat med och vem som äger det, börjar mord, korruption och allmän livsfara bli en del av hans och hans vänners liv.

Mer än så vill jag inte riktigt avslöja på förhand, thrillers gör sig som vanligt bäst med så lite förkunskap som möjligt. Det är även fallet här. Personligen var jag tyvärr inte lika nöjd med ”lösningen” på mysteriet, som för min del kändes en aning förutsägbar och därför gjorde att (framför allt) det näst sista avsnittet då kändes helt onödigt.

Det är däremot förmodligen bara en smaksak, och jag älskade verkligen den första halvan av säsongen. Jag pendlar därför lite med mitt betyg, men landar slutligen i en riktigt stark 3/5. Om Dirigenten blir tillräckligt populär för C More och TV4 (vilket jag hoppas) lär en andra säsong relativt snart få grönt ljus. Då kommer jag garanterat ge även den en chans.

1 Comment on Recension: Dirigenten (säsong 1)

  1. ”Det är för övrigt en fröjd att se Pålsson leverera dialog på ryska, engelska och svenska om vart annat.” – det är pinsamt att vi fortfarande har så låga krav på alla språk som inte är svenska eller engelska. Inte nog med att uttalet ibland är perfekt och ibland ganska dåligt, ordvalet är totalt orealistiskt för en svensk som levt ett antal år i Ryssland och många meningar låter som att de är översatta med google translate. För alla som kan ryska är det näst intill plågsamt att lyssna på kombinationen av för svåra ord blandade med rena nybörjarfel. Så unik är inte Adam Pålsson att man inte kunde valt någon som kan ryska istället. Särskilt om man vill att serien ska bli internationell.

Ta ton i diskussionen

Din mailadress kommer inte att publiceras.