Recension: Mortal Engines (2018)

Ett underhållande matinéäventyr.

Hera Hilmar i "Mortal Engines"
Hera Hilmar i ”Mortal Engines”

Film: Mortal Engines
Regi: Christian Rivers
Manus: Peter Jackson, Philippa Boyens, Fran Walsh
Med: Hugo Weaving, Hera Hilmar, Jihae, Robert Sheehan, Stephen Lang m.fl.
Genre: Sci-fi, fantasy
Speltid: 2 tim, 8 min

”Mortal Engines” är en sci-fi- film producerad av ”Sagan om ringen”-Peter Jackson och regisserad av hans långvariga samarbetspartner Christian Rivers. Resultatet är ett spännande matinéäventyr som säkert kommer att underhålla många i decembermörkret.

Mortal Engines bygger på den absurda idén om en framtidsvärld där människan färdas runt med hjälp av städer på hjul i jakt på resurser för att överleva. Större metropol som London bedriver en form av kolonisering genom att jaga, fånga och integrera de mindre städerna för att ta tillvara på deras tillgångar.

Tom (Robert Sheehan) är en ung Londonbo som aldrig har satt sin fot utanför sin rullande stad. Han hamnar i vägen för Hester Shaws (Hera Hilmar) mordförsök på Thaddeus Valentine (Hugo Weaving), en annan Londonbo med högt anseende som hon anklagar för mordet på sin mor. Både Tom och Hester blir utsparkade ur staden med endast varandra till hjälp att försöka överleva i ett ödelagt landskap.

Efter att ha sett trailern till filmen förväntade jag mig att mötas av en orgie av datoreffekter likt den i Jacksons Hobbit-filmer. Till min positiva förvåning är dock mycket av effekterna praktiska och jag är imponerad av hur det digitala blandas effektivt med uppbyggda modeller. Detaljrikedomen som lagts ned på att väcka mobila London till liv är imponerande. Detta gör det enklare att tro på världen och att de rullande städerna faktiskt känns äkta.

En genre som sci-fi eller fantasy erbjuder dock endast en kuliss eller format för en historia att utspela sig i. Det är viktigt att historien inte glöms bort bakom alla effekter och detaljer. Tyvärr är det just den delen som Mortal Engines inte riktigt lyckas hela vägen med. Det finns en intressant grundhistoria och en av filmens höjdpunkter är relationen mellan Hester Shaw och Stephen Langs robotkaraktär Shrike. Utöver dessa två karaktärer är det dock få höjdpunkter vi möts av. Robert Sheehan passar inte i rollen som Tom och det kryllar av ganska ointressanta sidokaraktärer. Dialogen hade kunnat vara bättre och vid flera tillfällen blir det stelt och klyschig. Trots detta levererar Hugo Weaving en helt okej skurk. Men det är nog snarare hans skådespelarkalibers förtjänst än manuset.

Mortal Engines blandar också in samhällskritik om ojämlikhet, imperialism, kolonisering och migration, ämnen som känns pricksäkra och i tiden. Även humorn träffar många gånger rätt. Med detta sagt är Mortal Enginges ingen dålig film, tvärtom. Den är underhållande och erbjuder ett stundtals spännande matinéäventyr som säkert kommer underhålla många i decembermörkret.

För fler produktioner från i år se våra tips på filmer från 2018.

Betygssymbol för 3 av 5

Vidar Justegård

Be the first to comment

Ta ton i diskussionen

Din mailadress kommer inte att publiceras.