Bird Box (2018)
"Bird Box" må vara en sevärd skräckis, men den lever tyvärr inte upp till sin starka inledning.
Susanne Bier levererar en riktigt snygg och bitvis läskig dramaskräckis, med Sandra Bullock som känslokall tvåbarnsmamma på andra sidan apokalypsen. En urstark inledning väcker däremot förhoppningar på mer än vad filmen i slutändan lyckas leva upp till.
Emmyvinnande Bier har genom sin regi av miniserien The Night Manager redan visat prov på ett särskilt begåvat visuellt öga för detaljer. Miniserien gör till och med en grej av att låta oss tittare se olika karaktärers ansikten inzoomade, så ögonen hamnar helt i fokus. Bird Box är kontinuerligt visuellt skitsnygg, men nu med ögonbindlar i fokus.
Plötsligt börjar nämligen världens befolkning att i massiv skala begå oförklarliga och plötsliga självmord. Vi följer utvecklingen inledningsvis via nyhetsrapporteringar om massjälvmorden i Ryssland och Europa. Samtidigt introduceras vår gravida huvudkaraktär Malorie (Sandra Bullock) och hennes syster (Sarah Paulson), som gör sig redo inför en ultraljudsundersökning.
Det finns en oro att Malorie inte ska kunna leva upp till sin roll som mamma. Någon pappa finns inte heller med i bilden. Kanske borde hon fundera på adoptionsmöjligheten? På sjukhuset får hon veta att många par finns redo att ta över, om känslorna av att inte vara lämpad växer sig starkare.
Det dröjer däremot inte många minuter innan mardrömmen som plågat Ryssland och Europa, har spridit sig till USA. Här påbörjas filmens urstarka inledning. Biers sätt att hantera masspsykosen och förvirringen är exemplarisk, och min pepp för vad som ska komma efteråt skjuter i höjden.
Filmen delas nu upp i två olika tidslinjer. Där den ena är kvar i den förvirrande men starka inledningen, med Malorie i ett hus tillsammans med en bitter John Malkovich, en optimistisk BD Wong och ett gäng andra uppskrämda karaktärer.
I den andra tidslinjen är hon en tvåbarnsmamma, med ögonbindlar, på flykt. De femåriga barnen heter Pojke och Flicka, vilket berättar en hel del om deras relation med sin mamma. Jag gillar däremot verkligen Bullocks prestation och Biers visuella gestaltning, men nu börjar manusets handling sakta (men säkert) att tappa mig allt mer.
Bird Box är av flera anledningar helt klart sevärd. Men jag har svårt att se att den kommer att slå lika stort som den på ytan snarlika fullträffen A Quiet Place – skräckisen i vilken du visserligen får titta på vad du vill, så länge du är helt tyst. Det känns därför helt rätt att Bird Box får sin premiär direkt på Netflix där den troligtvis lättare kan hitta fram till en uppskattande publik än om skulle gått på bio.
Bird Box får global premiär på Netflix den 21 december.