Recension: Happy New Year, Colin Burstead. (2018)

Ben Wheatleys senaste skapelse är en extremt välkomponerad film som inte bör missas.

Neil Maskell som Colin Burstead framför herrgården
Foto: Rook Films

Film: Happy New Year, Colin Burstead.
Manus & regi: Ben Wheatley
Medverkande: Neil Maskell, Charles Dance, Alexandra Maria Lara m.fl.
Genre: Drama
Speltid: 1 tim, 35 min

Som besökare av årets upplaga av Stockholms filmfestival hade vi möjlighet att vara bland de första i världen att se Ben Wheatleys nya film ”Happy New Year, Colin Burstead”. På visningen jag besökte var Ben även på plats för att svara på frågor från en vetgirig publik. Han fick bland annat frågan om filmen var inspirerad av Thomas Vinterbergs ”Festen”, vilket han var väldigt tydlig med att den inte var. Däremot tillade han att om man gör en film om en släktträff på en herrgård så blir det likt Festen, vare sig man vill eller inte. ”Happy New Year, Colin Burstead” har ännu inte fått något datum för svensk biopremiär.

Colin Burstead har hyrt en herrgård där han och hans familj med respektive ska fira nyår ihop. Allt är upplagt för en trevlig tillställning så när som på en sak, nämligen nyheten om att en av flera icke önskvärda personer meddelat att han tänkt dyka upp. Denna person är David, en av Colins bröder, som för några år sedan lämnade sin fru och barn för en annan kvinna. Detta enorma svek har lämnat ett sår i familjen som nu riskerar att rivas upp på nytt, vilket det såklart också gör.

Ben Wheatley har bytt genre med varje film han gjort. Det har varit allt från skräck i Kill List till historiskt drama i A Field in England till ren och skär action i hans förra film Free Fire. Naturligtvis bryter han inte denna trend med sin senaste film Happy New Year, Colin Burstead som jag skulle placera i facket märkt ”dramatiska kammarspel”. Ben får protestera bäst han vill men likheterna mellan hans film och Vinterbergs Festen går inte att blunda för. Samtidigt köper jag det han sa, att det är svårt att undgå när man gör en film på denna premiss. Hur som helst är det inget som på något sätt ligger den här filmen i fatet. Det hade ju varit en sak om filmen bara var en blek kopia av Festen, men så är verkligen inte fallet.

Det är sällan jag imponeras av klippningen i en film, men ”Happy New Year, Colin Burstead” är ett bra exempel på detta. Wheatley, som själv klippt filmen, hoppar fram och tillbaka mellan scener och platser, ibland mitt i konversationer utan att jag som åskådare blir förvirrad och tappar orienteringen. Detta tillsammans med förstklassigt skådespeleri och ett knivskarpt manus som engagerar gör Ben Wheatleys senaste skapelse till en extremt välkomponerad film som inte bör missas när den väl når svenska biografer.

4 av 5

Vill du hitta riktigt bra film, spana in vår lista på de bästa filmerna 2018.

About Gustav Larsed 97 Articles
Filmälskare från Lidköping som är lika gammal som The Shining. Slukar allt vad film heter, oavsett genre, men har en förkärlek för lyckade skildringar av förälskelser.

Be the first to comment

Ta ton i diskussionen

Din mailadress kommer inte att publiceras.