Recension: Colette (2018)

Keira Knightley och Dominic West briljerar.

Dominic West och Keira Knightley i Colette.
Dominic West och Keira Knightley i Colette.

Regi: Wash Westmoreland
Manus: Richard Glatzer, Wash Westmoreland
Med: Keira Knightley, Dominic West, Eleanor Tomlinson, Fiona Shaw m. fl.
Genre: Drama
Längd: 1 tim 51 min

”Colette” är ett rappt perioddrama som vågar vara precis så överdrivet och knasigt som Frankrikes överklass torde ha varit under sekelskiftet 1800- till 1900-talet. Detta utan att tappa allvaret och samtidigt berätta en välregisserad historia om kvinnlig frigörelse.

Tidigt 1900-tal kokar Paris av överklassen, aristokrater och kändisar som kräver underhållning. Colette och hennes nya man Willy bosätter sig mitt i smeten. Hon är en ung kvinna från landsbygden och han en medelålders författare och kritiker. Willy behöver skribenter och uppmuntrar sin fru att författa något. Resultatet blir en bästsäljande bok om flickan Claudine. Popularitet och kändisskap sköljer över paret. Men allting Colette skriver tar maken äran för och hon får inte ett erkännande som författarinna.

Filmen är baserad på verkliga historier från den franska författarinnan Colettes liv. Rollistan imponerar med Keira Knightley och Dominic West briljerande som Colette och Willy. Deras relation är stormig, passionerad, romantisk och sorgsen. Willy är pompös, tramsig och älskar att stå i rampljuset. Han gör allt för att Colette ska fortsätta leverera så att de kan upprätthålla status och kändisskap. Om hon inte skriver låser han in henne tills hon gör det.

Colettes fokus ligger på Keira Knightley som gör en av sin karriärs bästa insatser. Men det är inte hon som rivstartar filmen. Det är Dominic West med sitt galna skådespel. Sedan tar Colette över och gör resan från blyg och försiktig till en utåtriktad kvinna med skinn på näsan. Och där i ligger filmens kärna. Temat är kvinnlig frigörelse och mäns makt över kvinnor. Detta dramaturgiska skifte speglar Colettes utveckling som kvinna och människa. Samtidigt påvisar filmen också dåtidens början till frigörelse för alla kvinnor, sexuellt som karriärmässigt.

Colette är sådär överdrivet knasig i sann fransk överklass anda. Otrohet, galenskap, glamour och fester. Men aldrig på bekostnad av allvaret. Slutresultatet är ett rappt perioddrama som underhåller. Möjligen hade en fransktalande rollista kunnat fånga tidens känsla ännu mer men det är ingen garant den här gången. Colette visar att genren fortfarande kan vara fantastisk.

4 av 5

För fler bra filmer från i år spana in vår lista över bästa filmtipsen från 2018.

About David Lindahl 474 Articles
27-årig journaliststudent med ett enormt intresse för filmens värld. Har speciell förkärlek för westerns, tunga draman och skådespelaren James Stewart.

Be the first to comment

Ta ton i diskussionen

Din mailadress kommer inte att publiceras.