Mr Inbetween (Säsong 1)
Scott Ryan har med "Mr InBetween" skapat den – för 2018 – perfekta serien.
Jag blir alltid intresserad när jag ser att kabel tv-kanalen FX har något nytt på gång i USA. De har nämligen en oförklarligt god förmåga att hitta udda talanger, med säregna visoner, och låta dem göra "sin" grej. Noah Hawley ("Fargo", "Legion"), Donald Glover ("Atlanta"), Louis C.K. (före #Metoo, "Louie") och Pamela Adlon ("Better Things"), alla har de fått fria tyglar att skapa serier av absolut världsklass.
Med den austrailensiske manusförfattaren och skådespelaren Scott Ryan, som ligger bakom den nya FX-serien Mr Inbetween, har kanalen hackat fram nästa oslipade diamant. I rollen som Ray Shoesmith, en yrkesmördande hitman och indrivare som samtidigt är frånskild småbarnspappa, har Ryan lyckats skapa en karaktär olik allt annat.
Vi har i år redan tagit del av den deprimerade yrkesmördaren Barry i HBO-serien Barry och den kreativa psykopat yrkesmörderskan Villanelle i BBC-serien Killing Eve. Det råder med andra ord ingen brist på välgjorda serier om yrkesmördare. Mr Inbetween lyckas ändå stå ut i mängden, på flera sätt.
För det första utspelar sig vår historia i någon anyonym småstad i Australien. För det andra är Ray Shoesmith, precis som namnet på serien antyder, ett slags mellanting. Han anser inte att hans yrke är något mer än just ett yrke, han är smart men samtidigt ovanligt känslig inför vad han anser vara rätt och fel. Där respektlöshet eller att inte hålla sitt ord, är bland det värsta han kan tänka sig. När han inte arbetar ser han sig som vilken frånskild farsa som helst.
Det innebär att seriens handling, som endast vagt knyter samman de sex avsnitten, tar oss med på väldigt oväntade vändningar. Ena stunden actionfyllda, med brutala och verklighetstrogna thrillermoment av Sicario-kvalitet (2015), för att i nästa scen köpa glass med dottern under solig dag.
Jag ser fler serier än de flesta, något som i många fall kan göra mig avtrubbad och svårflörtad när det kommer till "plötsliga" vändningar. Ändå fann jag mig oförmögan att kunna sluta titta på Mr Inbetween, klockan hann ticka (alldeles för) långt in på natten.
Men jag var lika glad och underhållen ändå, min bristande sömn till trots. Det är nämligen inte varje dag jag hittar en helt ny serie som förtjänar allra högsta betyg. Scott Ryan och hans Mr Inbetween är höstens största, och trevligaste, serie-överraskning hittills.