Recension: Venom (2018)

”Svårt att se Sony bygga vidare på det här.”

Foto: Columbia Pictures

Film: Venom (2018)
Regi: Ruben Fleischer
Manus: Jeff Pinkner, Scott Rosenberg & Kelly Marcel
Med: Tom Hardy, Michelle Williams, Riz Ahmed, Scott Haze, Reid Scott m.fl.
Genre: Action
Speltid: 1 tim 52 min

Med tunga namn som Michelle Williams och Tom Hardy i en superhjältefilm om Spider-Mans nemesis Venom var förhoppningarna höga, men regissören Ruben Fleischer dränker all potential i en ojämn parodisk soppa.

Eddie Brock (Hardy) har allt: en fin lägenhet, ett välförtjänt jobb som grävande journalist och en smart fästmö (Williams). Men när hans chef ger honom uppdraget att göra ett positivt reportage om ägaren för Life Foundation kan Eddie inte hålla sig ifrån att säga sanningen, nämligen att flera personer dött när företaget skickat upp dem i rymden. Utspelet kostar både Eddie och hans flickvän deras jobb. Medan Eddie fullständigt går ner sig i misär fortsätter Life Foundation sina studier av det de hämtade med sig från deras rymdresa: en levande substans de kallar symbiot. 

Karaktären Venom hade först scendebut i fruktansvärda Spider-Man 3 (Sam Raimi, 2007) och var då en ren skurk. Här är det titelfiguren som räddar Venom från att bli en lika stor katastrof (även om den är otroligt nära). De genuint underhållande scenerna görs oftast av hans kommentarer, och till skillnad från Raimis version får han här en personlighet. Men där slutar den positiva kritiken.

Hardy överspelar och det går inte att ta honom seriöst. Och den annars briljante Riz Ahmed spelar alldeles för allvarligt i rollen som den ledande professorn på Life Foundation. Han saknar övertygelse som både manipulator och skurk; hans karaktär faller platt. Även Williams känns oengagerande. Redan innan filmen hade premiär blev den med all rätt sågad för sin horribla dialog i trailern, för det har tyvärr inte ändrats i slutprodukten. Under de roliga scenerna hörs inte en antydning till skratt i biosalongen. Dock är filmen full med helt absurda scener som får en att undra hur den inte klassas som parodi.

Venom annonseras som skräckfilm och har femtonårsgräns i Sverige. Vissa scener försöker sig på att vara läskiga, men misslyckas eftersom filmens övergripande ton är svår att placera. Fleischer vill berätta med skräck, humor, drama och action. Filmen lägger överlag onödigt lång tid på att visa upp vad Venom kan göra med sina krafter i diverse actionscener, även om det ibland blir en välsignelse då det får en att tänka på annat än den övergripande berättelsen som slutar upp rent pinsam. 

Med Venom hoppades Sony starta en ny filmserie med Spider-Man spin-offs men hur det ska vara möjligt efter den här kalkonen är svårt att se. Men glöm inte bort att stanna till eftertexterna om du trots allt väljer att se filmen…

Filmtopps betygssymbol för 2 av 5

About Charlotta Lundborg 26 Articles
Skribent. Jobbar också för Stiftelsen Filmstadens Kultur och är moderator för I am no man podcast.

Be the first to comment

Ta ton i diskussionen

Din mailadress kommer inte att publiceras.




Inline
Inline