Better Call Saul (säsong 4, avsnitt 1)
Den stora skillnaden är tempot.
Better Call Saul är alltså en så kallad prequel till "Breaking Bad". Att jämföra de två serierna är därför ofrånkomligt. "Better Call Saul" har ett lugnare tempo. Men det är också jämnare, vilket ger en något behagligare upplevelse.
Breaking Bad var serien som presenterade oss för Walter White, kemiläraren som blev sydvästra USA:s mest ökända knarkkung. Utan att avslöja för mycket, kan jag säga att vändningarna i Breaking Bad var oerhört skarpa och omskakande. Better Call Saul är alltså en prequel, där vi får stifta bekantskap med James McGill (Odenkirk), som så småningom kommer bli Saul Goodman, den skrupellösa advokaten som hjälper Walter White och dennes imperium.
Det finns likheter mellan de två serierna. Båda är tekniskt fulländade vad gäller bild- och ljud-arbete. Dialogen är alltid välskriven. När det behövs är den ordentligt fyllig. Vid andra tillfällen, när ord inte behövs, är tystnaden minst lika talande som en av Sauls långa utläggningar.
När vi nu återser Jimmy drabbas han av en personlig kris, värre än något han varit med om hittills. Han är som bortdomnad genom hela avsnittet. För en gångs skull är pratglade Jimmy tyst. Odenkirk är en väldigt duktig skådespelare. I rollen som Jimmy/Saul ger han ofta ett charmigt, men samtidigt halt, intryck. I det här avsnittet får han skina genom sin tystnad istället.
Nacho (Mando) står inför sin egen kris. Nacho är en karaktär som, i mångt och mycket, är fåordig. Även Mando får skina genom sin tystnad. Han är fullt medveten om att hans framtid är osäker. Vi som tittar vet detta, men vi har ingen aning om vad de våldsamma männen i Nachos närhet vet och tänker. Detta gör Nachos del av avsnittet till den mest nerviga.
Jag har sagt det förut, men jag säger det igen; Jonathan Banks, i rollen som Mike Ehrmentraut, är det bästa med "Better Call Saul". Han är stoisk, men samtidigt så fruktansvärt vass när det gäller. I det här avsnittet får vi se gamle metodiske Mike ta sig in på en arbetsplats och rota omkring lite. Avhyvlingen han ger i slutet är den bästa scenen i avsnittet.
Den största skillnaden mellan "Breaking Bad" och "Better Call Saul" är tempot. I Breaking Bad avlöstes långsamma behagliga scener av våldsamma och omskakande sekvenser. Better Call Saul har inget som liknar dessa snabba och abrupta vändningar. Tempot är alltid långsamt och jämnt. Efter fyra säsonger har jag funnit att jag faktiskt tycker om detta; det bäddar för en tittarupplevelse som är lite behagligare än Breaking Bad.
Dessvärre gör detta ju också att "Better Call Saul" ofta kan kännas händelsefattig. Detta gör att betyget för i alla fall säsongens första avsnitt inte blir högre.