Uppföljarna som hedrar och toppar originalen – Hela listan!

Vi har sammanställt hela listan över grymma uppföljare som hedrar och toppar originalen!

Foto: Anygoodfilms

Uppföljare till kassakor är ett nästan obligatoriskt fenomen i dagens högbudget-landskap. Filmskapare får frågor om eventuella efterföljare när de promotar originalen och ibland kan det nästintill serielika format blockbusters idag intagit kännas tröttsamt.

Tack och lov finns det guldkorn. Inspirerade uppföljare som bygger vidare på originalets styrkor såväl kreativt som monetärt. På Filmtopp har vi tidigare listat en handfull uppföljare som både hedrar och toppar originalen och nu har vi flätat samman samtliga av våra tidigare listor samt tillfört några nytillskott.

OBS: Listan är en sammanfogning av två skribenters åsikter (Fredrik Edströms och Filips Kruses)

Uppföljarna som hedrar originalen:

Gudfadern del 2 (1974)

THE GODFATHER: PART II, Robert De Niro, 1974

Om du orkar ta dig igenom den nästan tre och en halv timme långa filmen lovar vi att du inte kommer att bli besviken. Allt stämmer; skådespelarinsatserna, manuset, fotot, regin.

Speciellt rörande är Michaels relation till sin storebror Fredo (John Cazale), jag tänker särskilt på en scen som utspelar sig på Kuba under nyår.

Aliens (1986)

Newt i "Aliens".

James Cameron adderar mer action till serien och tar bort lite av skräckfaktorn från den första filmen. Samtidigt introduceras nya intressanta karaktärer, exempelvis roboten Bishop samt den lilla flickan Newt.

Det är få amerikanska actionrullar från 80-talet vi uppskattar, de flesta har alldeles för många löjliga one-liners, men Aliens är svårslagen, trots (eller kanske på grund av) citatet: ”Get away from her you bitch!”.

Dödligt Vapen 2 (1989)

Foto: Warner Bros.

Radarparets återkomst vart en bragd! Kemin mellan Danny Glover och Mel Gibson är återigen smörjmedlet som får motorn att prestera! Tonen är en smula darrigare än originalet dock så riktigt lika högflygande resultat blir det inte, men en väldigt värdig uppföljare är det likväl!

Gremlins 2 (1990)

En Gremlin sittandes i kostym, cigarr och glasögon
Foto: Warner Bros.

Gremlins 2 är en klassisk vattendelare. Regissören Joe Dante tillsätter höga doser satir, djävulskap och absurditeter till sitt lyckade Gremlins-recept. Originalet ligger mig varmast om hjärtat, så jag kan förstå den ilskna grupp fans som anser att tvåan ballade ur, men jag är störtförtjust.

Gremlins 2 tar stora kliv från de skräck-ursprung som präglade stora delar av ettan, och tar istället vara på det absurda. En halv armé av dessa enerverande små kräk tar över Amerikas mest högteknologiska och avancerade skyskrapa där möjligheterna är oändliga. Resultatet? Tokskoj!

Die Hard: With A Vengeance (1995)

Foto: 2oth Century Fox

Vad får du om du blandar Bruce Willis, Samuel L. Jackson och Jeremy Irons? Jo, den solklart bästa uppföljaren till actionklassikern Die Hard!

Visst, du behöver ge ditt logiska tänk en time-out under actionrökarens speltid, men samspelet mellan skådespelarna och John McTiernans adrenalinstinna regi gör Die Hard 3 till en mustig actionresa som inte bör missas!

With Blood on my Hands: Pusher 2 (2004)

Mads Mikkelsen ser sig i spegeln
Foto: Nordisk Film

Pusher 2 gör, i vårt ödmjuka tycke, i princip allt en uppföljare ska göra. Frågetecknet kring ettans protagonist, Frank, lämnas åt vår fantasi och istället får vi följa odugligen Tony och hans kriminella eskapader. En karaktärsstudie som inte sparar på krutet.

LÄS VIDARE: 7 Uppföljare som faktiskt är bra

Mads Mikkelsen förvandlar en ganska platt birollsfigur från första filmen till en fullfjädrad karaktär laddad till bredden av demoner. Pusher 2 är en en mumsig blandning av faderskomplex, snedsteg och ljuvt, smutsigt våld i regi av Nicolas Winding Refn (Drive, The Neon Demon).

Hellboy 2: The Golden Army (2008)

Framsidan till Hellboy 2
Foto: Universal Pictures

Hellboy 2 är ett hantverk gjort med kärlek. Praktiska effekter från himmelriket och sprudlande humor. Tvåan går dock miste om originalets gotiska, sotsvarta estetik och stämning och jag kan ibland sakna ett ordentligt allvar. I övrigt är Hellboy 2 en värdig uppföljare!

The Raid 2: Retaliation (2014)

Huvudpersonen förbereder sig för strid
Foto: Sony Pictures Classic

Regissören Gareth Edwards andra Raid-film är en smärtsamt vacker våldsuppvisning som pulveriserar fler knäskålar än Jackie Chan på tjack. En 2 och 30 min lång actionfest där det enda som smäller högre än alla brutala knogmackor är hur hårt våra hakor slår i bordet.

Det görs till och med ett ärligt och hyfsat lyckat försök till en engagerande historia. Ett vansinnigt imponerade bråkparty, även om vi är två av få som föredrar den första delen, så går det inte att förneka hur oerhört kompetent utförd The Raid 2 faktiskt är.

Blade Runner 2049 (2017)

Foto: Warner Bros Pictures
K kommer vandrande genom den eviga skymningen i Blade Runner 2049

Ännu en uppföljare som i teorin gav upphov till sura uppstötningar men som i praktiken levererade över allas förväntningar. Blade Runner 2049 är en lugn, metodisk och urläcker noir-deckare som ofta snuddar vid originalets storhet. 2049 gör precis det en uppföljare ska: förvaltar originalets arv men bygger samtidigt nya broar. Perfekt!

John Wick: Chapter 2 (2017)

Keanu Reeves i John Wick: Chapter 3 kan komma till hösten.
Foto: LionsGate

Första filmen tillhör en av mina moderna actionfavoriter. Simpel, personlig och knivskarpt regisserad.

Tvåan ökar, sin vana trogen, skalan och insatserna och stundtals flänger berättandet lite väl. Dock ordnar detta upp sig när actionrökaren sätter plattan i mattan och storyn tillåts lämna startgroparna. Underhållande och trollbindande vackert!

Sicario: Day of the Soldado (2018)

Benicio Del Toro i Sicario: Day of the Soldado.
Benicio Del Toro i Sicario: Day of the Soldado

Thrillern Sicario (2015) fick den stora äran att få en uppföljare – en tanke mången filmfans äkclades av. Farhågorna var tack och lov overdrivna och helt omotiverade.

Sicario 2 må sakna originalets fokuserade narrativ, men väger upp med att berätta en mer komplex historia. Actionsekvenserna är bestraffande hårda och fotot är återigen strålande (trots en annan fotograf). Sicario 2 håller thriller-fanan högt!

Deadpool 2 (2018)

Ryan Reynolds som Deadpool i sptsen för X-Force
Foto: 20th Century Fox

Att ”Deadpool” blev en braksuccé har väl knappast undgått någon med puls? Uppföljaren kantades av en bråkig produktion och resulterade i att originalets regissör, Tim Miller, tackade för sig. Kunde tvåan verkligen hålla samma klass?

Jodå! Uppföljaren är betydligt blodigare och minst lika rolig! Topparna är dock inte lika höga som originalet som åstadkom fina karaktärsrelationer och en grym origin-historia mellan alla snopp- och metaskämt, men tvåan är minsann inte långt efter!

Uppföljarna som toppar originalen!:

För några få dollar mer (1965)

Clintan och Van Cleef

Spagettikungen Sergio Leones andra film i The Man With no Namne-trilogin bjuder på mer av allt utan att bli övergödd. Fler dubbelspel, dueller och givetvis en hel del prärier.

För några få dollar mer är en mer komplex film på alla vis och förbättrar det starka originalet på samtliga punkter!

Rymdimperiet slår tillbaka (1980)

FILE–– Mark Hamill as Luke Skywalker furthers his Jedi training with Yoda in 'Star Wars : The Empire Strikes Back'. With fans flocking to see ``Star Wars: Episode I The Phantom Menace,'' urban legends surrounding the films have become plentiful. Dozens of Web sites full of ``Star Wars'' triviahave popped up and newly enthusiastic fans are sharing insider tidbits.( AP Photo / Lucasfilm ltd, ho )

Den klart bästa filmen i Star Wars-serien enligt mig och en fantastiskt bra uppföljare. Scenerna när Yoda lär ut ”the force” till ”Luke” känns nästan spirituella. Inte nog med det, en ny skön karaktär i form av Lando Calrissian introduceras. Och som pricken över i:et, det chockerande avslöjandet (som inte kräver någon spoiler-varning): ”Luke, I am your father!”.

Mad Max 2: The Road Warrior (1981)

Foto:
Foto: Warner Bros.

George Millers ”The RoadWarrior” är urtypen av en överlägsen action-uppföljare. Efter en fullt godkänd thriller-bagatell debut med Mad Max (1979) satt Miller på ett oemotståndligt ess i rockärmen.

LÄS VIDARE: Original mot Remake: Mad Max (1979) vs Mad Max: Fury Road (2015)

Miller skriver om sin egen regelbok med The Road Warrior. Han skriver om den, bränner upp den och dansar kaxigt på graven. Ingen lämnas oberörd av Millers adrenalin-överdos och actiongenren själv som kippat efter andan i ren häpnad.

Evil Dead 2 (1987)

Foto: De Laurentiis Entertainment Group
Foto: De Laurentiis Entertainment Group

Ja, vi råkar tillhöra den minoritet som håller ”Evil Dead 2” högre än originalet. Splatterfesten sågar effektivt genom originalets demon-ryggrad med en bisarr, blodig och hysterisk motorsåg.

LÄS OCKSÅ: Original mot Remake: Evil Dead (1981) vs Evil Dead (2013)

I Sam Raimis uppföljare till kultfilmen Evil Dead anser jag att regissören lyckas pricka in tonen. Raimi navigerar en humoristisk och skrämmande terräng i denna fullkomliga ångvält till skräckkomedi. Evil Dead 2 överträffar originalet för att det en mer kompetent sammansvetsad hybrid av genre och slutresultatet är en än mer unik upplevelse än det kultförklarade originalet.

Indiana Jones and the Last Crusade (1989)

Harrison Ford och Sean Connory
Foto: Lucasfilm

De undertecknades favorit av filmerna om vår rappkäftade favoritarkeolog. Mycket tack vare att den emotionella kärna som driver vår historia: relationen mellan Indiana och Henry Jones. Karisman ur dessa två huvudpersoner angränsar total överdosering och smaken från flamstramsiga Temple of Doom spolas effektivt bort.

När lammen tystnar (1991)

lammentystnar

Tekniskt sett räknas filmen som en uppföljare till Manhunter från 1986. Man bytte ut Brian Cox mot Anthony Hopkins i rollen som ”Hannibal Lecter”, och det visade sig vara ett genidrag. Filmen sopade hem Oscarsgalan och blev den första skräckfilm att kamma hem de fem största kategorierna. En perfekt utförd film, som än idag är kuslig.

Batman: Återkomsten (1992)

Bild på Danny De Vito och Michael Keaton i Batman Returns.
Foto: Warner Bros.

Jag vet. I Batman-frågan befinner jag mig i en minoritet som ser Tim Burtons original som rätt sömnig och uppföljaren som kronan på läderlappens gotiska verk. 1991 var Burtons stil fortfarande fylld av liv och han blandade härligt bäcksvart mörker med tramsigheter (pingviner med raketer på ryggen, någon?). Vi är stormförtjusta i Batman: Återkomsten!

LÄS VIDARE: Uppföljarna som överträffar originalen

Castingen i uppföljaren är så gott som perfekt. Michelle Pfieffer greppar rollen som Catwoman perfekt med sina läderprydda handskar och Danny DeVito lägger i högsta växeln som ärkesvinet Pingvinen. Michael Keaton känns fortfarande mystiskt oberäknelig som läderlappen och bildrutorna är proppade med karisma och en härligt lustfylld tolkning av Gotham City.

Kill Bill: vol. 2 (2003)

Uma Thurman bär en pistol i "Kill Bill: vol. 2"

Egentligen räknar Quentin Tarantino båda volymerna som en film, men eftersom det blev två olika får del två räknas som en uppföljare. Vi håller Kill Bill: vol. 2 högre än sin föregångare, dels på grund av att vi får upplösningen, men kanske främst på grund av sekvensen när ”The Bride” (otroligt bra spelad av Uma Thurman) tränas av den skoningslöse ”Master Pai Mei”. Tarantino har lyckats göra den biten väldigt inspirerande.

X-men 2 (2003)

Foto: 20th Century Fox

Bryan Singer är tillbaka i regissörsstolen och han har satt varenda bildruta av föregångaren under lupp för att pressa på förbättringspunkter. Uppföljaren är ett skickligare hantverk på alla vis. Actionscenerna har genomgått ett par ordentliga ansiktslyft och karaktärernas interaktioner är underhållande och fyllda av pathos!

Spider-man 2 (2004)

Foto: Columbia Pictures
Foto: Columbia Pictures

Sam Raimi håller sin vana trogen med att överträffa sitt första försök. Berättandet håller ett skarpare fokus och Raimi lyckas förmedla ett superhjälteäventyr med robust patos sprängfylld av ren och skär underhållning.

Actionscenerna gifter sig utmärkt med känsloladdade scener där Raimi anammar ett avslappnat kameraarbete. Aktörerna ges tid och tålamod att visa omfång och talang. En för mig otroligt attraktiv mix. Spider-man 2 lyckas skörda de frukter som ettan planterade och de smakar mumma!

Harry Potter och fången från Azkaban (2004)

Ron, Hermione och Harry Potter i "Harry Potter och fången från Azkaban"

Med regissören till Gravity är denna film betydligt mer visuell, atmosfärisk och mörk än de andra, och är också därför många fans favoritfilm i serien. Dessutom har den lite Tillbaka till framtiden-liknande sekvenser som är spännande att bevittna. Harry Potter och fången från Azkaban är en bra uppföljare av råge!

The Dark Knight (2008)

HEATH LEDGER stars as The Joker in Warner Bros. Pictures’ and Legendary Pictures’ action drama “The Dark Knight,” distributed by Warner Bros. Pictures and also starring Christian Bale, Michael Caine, Gary Oldman, Aaron Eckhart, Maggie Gyllenhaal and Morgan Freeman. PHOTOGRAPHS TO BE USED SOLELY FOR ADVERTISING, PROMOTION, PUBLICITY OR REVIEWS OF THIS SPECIFIC MOTION PICTURE AND TO REMAIN THE PROPERTY OF THE STUDIO. NOT FOR SALE OR REDISTRIBUTION.

Ett nytt hot mot Gotham yttrar sig i form av ”Jokern” och ”Batman” tvingas till svåra moraliska beslut för att kunna ta sig an honom.

Det mesta som går att säga om den här filmen har redan sagts. De flesta känner till den och de flesta kommer att tänka på Heath Ledger som briljerar som ”Jokern” och dessvärre avled innan filmen släpptes. Förutom Ledgers ofattbart effektiva rolltolkning lyckas regissör Christopher Nolan göra en komplex och vuxen superhjältefilm, som jag anser sopa mattan ur Marvels produktioner. The Dark Knight är tveklöst en av de bästa uppföljare Hollywood har frambringat.

Dawn of the Planet of The Apes (2014)

Ceasar förbereder sig för strid
Foto: 20th Century Fox

Att den positiva överraskningen ”Planet of the Apes: (R)evolution” skulle överträffas av en ännu mer positiv överraskning trodde nog ingen. Tvåan i denna reboot-serie drabbades av ett regissörsbyte tidigt, och snart stod det fast att Matt Reeves (Cloverfield) skulle axla ansvaret bakom kameran.

LÄS OCKSÅ: Vår recension av tredje filmen i serien – War for the Planet of the Apes

En oro som ströps av ett par rejäla primat-händer signerade Andy Serkis och den övriga magnifika ensemblen. Storyn visade sig vara en ganska potent historia om ledarskap och gruppsykologi och Koba som skurk är en ljuvlig blandning pathos och trasighet. Dawn överträffar föregångaren!

Filip Kruse & Fredrik Edström

Inline
Inline