Recension: Naken i Normandie (2018)

Alla kastar kläderna i ”Naken i Normandie” – En halvdan fransk dramakomedi.

Film: Naken i Normandie (2018)
Regi: Phillipe Le Guay
Manus: Phillipe Le Guay, Olivier Dazat & Victoria Bedos
Med: François Cluzet, Toby Jones, Julie-Anne Roth, François-Xavier Demaison m.fl.
Genre: Komedi, Drama
Speltid: 1h 45min

François Cluzet, mest känd för rollen som rullstolsbundna Phillipe i En oväntad vänskap, är en duktig skådespelare. Han gör allt i sin makt för att göra dramakomedin Naken i Normandie minnesvärd, men filmen lyfter aldrig. 

På den franska landsbygden, närmare bestämt i en liten by i Normandie, har boskapsbönderna tröttnat på att bli bortprioriterade av staten. Borgmästaren George Balbuzard är bonde (François Cluzet) och gör allt i sin makt för att förbättra situationen för sig själv och andra. En dag kommer den världskände nakenfotografen Newman (Toby Jones) till byn och vill använda sig av byns invånare som hjälpa till sitt senaste projekt. George ser genast potentialen med idén och försöker genast övertala alla i samhället. Men det visar sig vara svårare än han först trott.

Grundintrigen i filmen är ganska intressant och roligt vrickad, på pappret. Också utförandet blir ibland lite småkul, speciellt när den stressade George gör sitt yttersta för att övertyga den ena bittra bonden efter den andra att kasta kläderna. Samtidigt blir det ibland överdrivet farsartat.

Filmens ton är inte helt olik den som etablerades i och med den franska jättesuccén En oväntad vänskap (2011). François Cluzet gjorde en minnesvärd insats i den filmen och är bra även här. Att Toby Jones hade en roll i filmen kom som en chock, då han inte marknadsförts speciellt starkt. Han är en grovt underskattad skådespelare, men får inte mycket att jobba med här i en ganska platt roll. Övriga aktörer är helt okej, utan att imponera.

Överlag puttrar filmen på i ett lagom tempo, men det finns inget som direkt sticker ut. Utöver huvudspåret med nakenfotot får tittaren parallellt följa ett gäng småberättelser som alla är en del av filmens större narrativ. Trots att en av dem, en fin upplösning på en ansträngd relation mellan två bönder, berör, misslyckas övriga intriger att lämna avtryck. Speciellt ett försökt till en krystad kärlekshistoria med två birollskaraktärer man helt enkelt inte bryr sig om.

Att Frankrike kan göra bra film är det nog ingen som motsätter sig. Speciellt i kriminalgenren med filmer som fantastiska Samuraj killer (1967) och lika underbart skitiga Medan vi faller (1995). Men importen av medelmåttiga franska melodraman som Naken i Normandie får gärna dö ut imorgon.

Filmtopps betygssymbol för 2 av 5

 

About Rasmus Torstensson 99 Articles
Skribent och recensent på filmtopp sedan 2015. Har du åsikter kring mina inlägg, tveka inte att höra av dig.

Be the first to comment

Ta ton i diskussionen

Din mailadress kommer inte att publiceras.