Recension: Händelser i Ydre (2018)

”Händelser i Ydre” är en varm kärleksförklaring till en av Sveriges minsta kommuner, kryddad med en nypa mystik.

Vardagsbild ur Händelser i Ydre
Foto: Folkets Bio.

Film: Händelser i Ydre
Manus & regi: Per Bifrost, Malla Grapengiesser och Alexander Rynéus
Medverkande: Invånarna i Ydre kommun
Genre: Dokumentärfilm
Speltid: 1 tim, 28 min

Från bland annat en av producenterna till Searching for Sugar Man kommer nu något mer småskaligt. Filmen som skildrar livet i ett litet svenskt samhälle heter Händelser i Ydre och har snart biopremiär.

I ett landskap som enligt sägnerna formats av de tre jättarna Bule, Grabe och Hjälm, ligger Ydre, en av Sveriges minsta kommuner. Där får vi följa vardagen hos delar av lokalbefolkningen, alla med olika mål i livet. Högsta hönset på kommunen lägger all sin energi på att ge ett så varmt välkomnande som möjligt till nyanlända, det vill säga både nyfödda och flyktingar. Förhoppningen är att han på så sätt kan få befolkningsantalet att växa till över 3 700 personer. Ägaren till den lokala industrin gör allt han kan för att få ekonomin på fötter och därmed undvika konkurs lagom till fabrikens kommande 70-årsjubileum med reggae-tema. Hans dotter flyttar tillbaka till Ydre för att bilda familj medan Emilias största dröm är att flytta till storstan och bli musikalartist. Gemensamt har de dock att de alla hyser en stor kärlek till sin hemkommun.

När jag ser Händelser i Ydre går tankarna direkt till kultdokumentären Plötsligt i Vinslöv. Det finns dock en stor skillnad mellan dessa två filmer. Medan budskapet i den förstnämnda är ”titta vilka konstiga människor det bor i Vinslöv” så är det i Händelser i Ydre snarare ”titta vilka härliga och älskvärda människor det bor i Ydre”. Även fast jag kan uppskatta förnedrings-tv till viss del var det ändå skönt att här få en ren och skär kärleksförklaring till ett litet samhälle och dess invånare. Det är ett varmt och närgånget porträtt av ett flertal olika personer. När filmen är slut inbillar mig att jag känner dem utan och innan, trots att jag bara fått ”träffa” dem en kort stund.

En annan sak som gör denna dokumentär ganska unik är att man valt att blanda in en nypa mystik i form av lokala sägner om tre jättar. Detta resulterar i att stämningen ibland skiftar från supermysig till lite småläskig, vilket ger en udda kontrast som filmen antagligen hade klarat sig lika bra utan, men som ändå fungerar.

Jag kan nu konstatera att jag har en ny favoritgenre inom svensk film. Till ”filmer som skildrar livet i en småstad” kan vi naturligtvis räkna Fucking Åmål och ovan nämnda Plötsligt i Vinslöv samt förra årets bästa svenska film som heter just Småstad. Nu kan vi även sålla Händelser i Ydre till denna skara filmer.

4 av 5

Har ni några fler förslag på filmer som platsar i min nya favoritgenre?

Gustav Larsed

Filmälskare från Lidköping som är lika gammal som The Shining. Slukar allt vad film heter, oavsett genre, men har en förkärlek för lyckade skildringar av förälskelser.

Be the first to comment

Ta ton i diskussionen

Din mailadress kommer inte att publiceras.