6 Balloons (2018)
"6 Balloons" är splittrad och ointressant.
Marja-Lewis Ryans verkar inte veta vad hon vill åstadkomma med sin debut "6 Balloons". Under den komprimerade speltiden läggs det ändå väldigt många minuter på dösnack som inte leder någonstans, och när det väl uppstår möjligheter till både nervkittlande och känslosamma stunder, slarvas scenerna bort.
Katie (Abbi Jacobson) planerar en överraskningsfest till sin pojkvän. Hela familjen är där, vännerna också. Alla förutom hennes bror Seth (Dave Franco). Katie åker för att hämta upp Seth och hans dotter när hon inser att Seth fått ett återfall — han är heroinmissbrukare. Medan festen pågår för fullt åker Katie, Seth och dottern runt på Los Angeles gator i hopp om att få Seth inlagd på rehab.
Den här typen av film, som utspelar sig under en hektisk kväll brukar kunna vara spännande, men här är det förvånansvärt ointressant. Seth håller på att kollapsa, så Katie tvingas köra till knarkkvarteren för att han ska kunna få sig en till sil, allt medan ett litet barn sitter i baksätet. Man borde sitta som på helspänn, men det är något i klippningen som gör att scenen bara blir en i mängden. Intensiteten saknas.
Skådespelet är inte dåligt, men det hela påminde mig om en annan Netflix-produktion, Easy (där Dave Franco också medverkar i två avsnitt), då en stor del av dialogerna är improviserade. Ibland svänger det, ibland inte alls. Det verkar vara lite samma situation i 6 Balloons. Exempelvis finns det långa och utdragna scener om planerandet av överraskningsfesten, där skådespelarna pratar över varandra och det går nästan att se hur de kämpar för att det ska bli något av det.
Huvudrollsinnehavarna Abbi Jacobson och Dave Franco har ingen superkemi. Det är svårt att köpa att de skulle vara syskon, speciellt när överdrivna repliker som "I'm your brother and you love me so much..." behöver klämmas in. Franco är som bäst i scenerna som fullfjädrat plågad junkie, medan han i scenerna då han ska vara glad och uppåt istället är rätt irriterande. Jacobson ska vara filmens kärna, något hon absolut klarar av, men manuset tillåter inte henne att visa vad hon verkligen går för.
Netflix har gjort att ordet "tv-film" inte längre är en förolämpning, men i det här fallet förs tankarna faktiskt tillbaks till den tiden. Fotot är simpelt, fritt från någon typ av raffinerad estetik, samtidigt är filmen splittrad, den röda tråden är svår att hitta. Vad som antingen hade kunnat bli en fängslande kamp mot klockan eller ett lågmält drama, blir istället ett misslyckat försök till båda. För att bara vara 74 minuter lång kändes 6 Balloons betydligt längre. Jag känner att mitt betyg kanske är lite hårt, det är ingen hel-usel film vi pratar om, men tänker jag tillbaka har jag svårt att hitta något som rättfärdigar att du ska se den.