Recension: Paterno (2018) – Skandal ur fel vinkel

Dramathrillern ”Paterno” lider av att den har fel fokus

Al Pacino som Joe Paterno i Paterno
Foto: HBO

Film: Paterno (2018)
Regi: Barry Levinson
Manus: Debora Cahn & John C. Richards
Med: Al Pacino, Riley Keough, Annie Parisse, Greg Grunberg, Kathy Baker, Jim Johnson m.fl.
Genre: Drama, Thriller
Speltid: 1 tim 40 min

”Paterno” handlar om en pedofilskandal, med amerikansk college-football som bakgrund. Skandalen belyses ur en del intressanta vinklar. Dessvärre har filmen fel huvudfokus, då Joe Paterno visserligen var det mest kända namnet i skandalen, men egentligen befann sig i periferin. Al Pacino är väldigt trött i huvudrollen.

2011 drabbas Pennsylvania State University för en skandal när Jerry Sandusky (Johnson), en före detta assisterande tränare för skolans football-lag, grips för sexuella övergrepp på barn. Penn State, som skolan kallas i folkmun, hade en av sin tids mest kända tränare i college-ligan, Joe Paterno (Pacino). Han var en symbol för skolan och hela ligan. Därför blev han också en måltavla i den utredning som inleddes när skandalen uppdagades. Frågan alla ställer sig är; visste Joe ”JoePa” Paterno om vad hans före detta assisterande tränare gjorde? Om han visste, varför gjorde han inte något?

Med filmer som ”Gudfadern”, ”Scarface” och ”Heat” på sin meritlista är Al Pacino är en av sin generations bästa skådespelare. På senare år tycker jag dock att han tappat ångan lite. Han spelar många trötta gamla gubbar; Manglehorn orkade jag inte ens se färdigt. Bara för att han är gammal, betyder det inte att han måste spela gaggiga gamla gubbar, som han gör här. Scenerna med honom hade varit olidligt tråkiga ifall han inte varit uppbackad av andra skådespelare, som blåser lite liv i dem. Greg Grunberg och Kathy Baker, som spelar Paternos barn, är två nämnvärda exempel. De skiftar fokus från sin fars arv till att ifrågasätta hans handlande.

Riley Keough i Paterno
Foto: HBO

Paterno ger oss bäst inblickar i skandalen genom reportern Sara Ganim (Keough), som vann en Pulitzer för sin övervakning av skandalen. Hon jobbar för en relativt liten tidning, och med sin övervakning utmanar hon ett av de mäktigaste universiteten i landet. Hon stöter på extremt motstånd, påtryckningar från andra medier och måste samtidigt skydda sina källor, främst den pojke som först talade om vad Sandusky gjort mot honom. Keough är riktigt bra i sin roll. Paterno hade nog blivit en bättre film om titeln ändrats och fokus skiftats till utredningen, istället för att fokusera på en trött gammal football-tränare. Filmen uppmärksammar hur snedvriden övervakningen är i en scen när Ganim sitter och pratar med ett av offrens psykolog, som säger:

It’s spectacularly unworthy of conversation. A crime against children happened. Why the heck is anybody talking about Joe Paterno?

Det är lite ironiskt. I mångt och mycket är detta en välspelad och välskriven film. Men vi hade klarat oss utan alla scener där Pacino sitter och gaggar i en fåtölj.

Betygssymbol för 3 av 5

About Andreas Ziegler 136 Articles
Filmskribent, SEO-skribent och filmvetare. Kärt barn har många namn. Jag gillar innovativa och välkonstruerade filmer och TV-serier. Klicka här för att komma till min verksamhets hemsida.

Be the first to comment

Ta ton i diskussionen

Din mailadress kommer inte att publiceras.