Bad Banks (avsnitt 1-2)

Det har gått hela femton minuter på premiäravsnittet av Bad Banks när jag slås av att någon premiss för den sex avsnitt långa miniserien inte erbjudits. Från öppningsscenen kan vi konstatera att Jana Liekam (Paula Beer) har gjort någonting hemligt som får hennes chef på banken där hon jobbar att skälla ut henne. Sedan klipps det till åtta veckor tidigare där vi får ta del av en drös med jobbmöten i exklusiva konferensrum, i minst fem olika europeiska städer. Slutligen leder det hela till att Jana, efter att fått hjälp av sin förra chef Christelle Leblanc (Désirée Nosbusch) på Crédit International i Luxemburg, landar ett jobb på Deutche Invest i Frankfurt, hos den risktagande Gabriel Fenger (Barry Atsma).

Jana är ung, smart och har jobbat sig uppåt i världen, men hon blir förbisedd av bortskämda svin med för stora självförtroenden. Hon är således beredd att göra allt för att slå tillbaka, och i finansbranschen där alla vill klättra på karriärstegen får hon både nyttja och bli utsatt för diverse fula knep. Gabriel Fenger ska vara någon form av Jordan Belfort i The Wolf of Wall Street eller kanske Harvey Specter i Suits, alltså en karismatisk och charmig snubbe som är bra på det han gör. Barry Atsma lyckas dock inte visa upp nämnda karisma, utan är snarare bara jobbig att lyssna på i ett brandtal till sina anställda där tyskan blandas friskt med "coola" amerikanska uttryck.

Paula Beer som spelar Jana är duktig i huvudrollen. Jag tycker nog snarare att problemet ligger i manuset. Det känns så slappt och tv-aktigt på något sätt, där informationen som förmedlas står i centrum, istället för känslorna eller motivationerna bakom den. Bad Banks ser påkostad ut, den är polerad i sin stil och de hemlighetsfulla miljöerna ekar dem i House of Cards, komplett med sms och mejl som dyker upp direkt på skärmen. Men det har, i all fall inte hittills blivit i närheten av lika spännande — det "enda" som står på spel verkar vara Janas och alla de andras egon. Hemma i Luxemburg finns pojkvännen och hans barn som när Jana får sparken från Crédit International påpekar att de har varandra. Direkt efter får hon jobberbjudandet på Deutche Invest och då är det tidigare samtalet som bortblåst.

Kanske är det det som serien vill förmedla. Konkurrens och narcissism gör dig inte till en bättre människa i längden och banker är dåliga. Det är i alla fall det som jag tar med mig från inledningsscenen, vi vet att Jana till slut kommer att göra något stort som får monumentala konsekvenser för finansvärlden. Halvvägs in i första delen av Bad Banks hinner det ändå bli lite mer intressant. Strukturen för var berättelsen är på väg blir tydligare och en del dramatiska möjligheter presenteras. Men i det massiva flödet av serier som nu finns tillgängliga för oss, krävs mer än så för att jag ska fortsätta investera min tid.