Recension: Victoria & Abdul (2017)

Stephen Frears Victoria & Abdul är ett intressant drama om en relation som drottningen hade under under slutet av sitt liv.

Judi Dench och Ali Fazal i Victoria & Abdul.
Judi Dench och Ali Fazal i Victoria & Abdul. Foto: Focus Features

Film: Victoria & Abdul (2017)
Regi:  Stephen Frears
Manus:  Lee Hall, från en bok av Shrabani Basu
Med: Judi Dench, Ali Fazal, Tim Pigott-Smith, Eddie Izzard, Michael Gambon m.fl.
Genre: Drama
Speltid: 1 h 51 min

1997 porträtterade Judi Dench drottning Victoria för första gången i Mrs Brown. Nu är hon tillbaka i Stephen Frears Victoria & Abdul, ännu en gång som den tuffa kvinnliga regenten.

1887 är drottning Victoria snart 70 år gammal och trött på sin position och omgivning. När en indisk sekreterare blir utvald att färdas till England och presentera drottningen själv med en gåva från nationen, fattar de två genast tycke för varandra och inleder en vänskap som föraktas av övriga i hovet.

Historien om drottning Victoria och den indiske sekreterarens relation blev inte känd för allmänheten förrän efter millennieskiftet. Enligt den indiska journalisten Shrabani Basu, besökte hon drottningens sommarhus och upptäckte där bland annat ett porträtt på Abdul Karim. Under sent 1800-tal ansågs drottningens och sekreterarens relation vara mycket opassande, vilket var anledningen till att den sedan försökte tystas ner. Filmen ger en bra insyn i hur deras vänskap förmodligen såg ut.

Victoria & Abdul puttrar på i ett långsamt tempo och blandar komik med hetsig drama. Ena stunden skäller den åldrande drottningen ut sina tjänare för att i nästa humoristiskt kräva att en mango levereras till London från Indien. Fotot är vackert med majestätiska inspelningsplatser som Skottlands kulliga landskap och inomhus miljöer av slott.

Skådespelet är det som sticker ut mest och Judi Dench briljerar som vanligt, nu för andra gången på film som drottning Victoria. Ali Fazal kompletterar henne väl som Abdul Karim och även Eddie Izzard imponerar som sonen och kronprinsen Bertie. Utan dessa starka insatser och den komiska tajming som regissören Stephen Frears bemästrar, hade filmen varit svagare.

Den sanna historien bakom Victoria & Abdul är också det som gör att intresset behålls. Likt andra Stephen Frears-filmer från de senaste åren, som Philomena eller Florence Foster Jenkins, är hantverket väl utfört och historien intressant. Men produktionerna i sig saknar det där lilla extra för att verkligen lyfta. Mer fokus på drottningen och hennes inre kamp hade kunnat höja betyget.

För den som verkligen vill grotta ned sig i drottning Victoria och se fler filmer från olika tidpunkter under hennes liv, finns bland annat produktionerna: Young Victoria (2009), Mrs Brown (1997) och Victoria & Abdul (2017).

Filmen fick två Oscarsnomineringar inför galan 2018. Hela listan över samtliga nominering finns här.

Betygssymbol för 3 av 5

About David Lindahl 475 Articles
27-årig journaliststudent med ett enormt intresse för filmens värld. Har speciell förkärlek för westerns, tunga draman och skådespelaren James Stewart.

Be the first to comment

Ta ton i diskussionen

Din mailadress kommer inte att publiceras.