Every Day (2018)
Every Day är en melodram, det vill säga ett romantiskt drama. Den bygger på konceptet att en tonåring vaknar upp i en ny kropp varje dag. En dag blir hen kär, vilket leder till en komplicerad kärlekshistoria. Detta är en fin liten film, som dessvärre tappar en del i sista akten.
A vaknar upp i en ny tonårings kropp varje dag. En dag vaknar hen upp som Justin (Smith), en självupptagen kille som visar föga intresse för sin flickvän, Rhiannon (Rice). Efter att ha spenderat dagen med Rhiannon, kan A inte förneka sina känslor för henne. Detta är startpunkten för deras kärlekshistoria, som kompliceras av det faktum att A aldrig vet vem hen kommer vara nästa dag.
Melodramen är en genre som hade sin storhetstid på 50-talet. Kännetecknande för en melodram är att den blandar romantik och tragedi med en försiktig optimism. Jag introducerades för genren när jag läsa filmvetenskap och såg All That Heaven Allows. Det var en genre jag inte fastnade för alls. Dess främsta syfte verkade vara att få sin publik att gråta genom att lägga tyngdpunkten på tragiska händelser, som i alla fall jag inte tyckte vägdes upp av de små smulor av optimism som filmerna gav sin publik.
På senare år har genren fått ett uppsving, främst tack vare filmatiseringar av Nicholas Sparks böcker, där Dagboken är den mest välkända. Dagboken är en mycket romantisk och bra film. De andra filmatiseringarna av Sparks verk är dock bara måttligt mindre tröttsamma än 50-talets melodramer.
Däremot har jag funnit en hel del att hämta i de tonårs-melodramer som vi sett de senaste åren. Förr eller senare exploderar jag handlar om hur cancersjuka ungdomar finner kärlek och livsglädje i varandra. If I Stay handlar om att välja att fortsätta leva efter en stor tragedi. Det är fina små filmer, som handlar om ung och, till synes, hopplös kärlek.
Every Day har satt en annan liten twist på sin berättelse; de två kära ungdomarnas kärlek förhindras av det faktum att A hela tiden byter kropp. Det är en vacker kärlekshistoria, vars budskap är att människor förälskar sig i personligheten snarare än det yttre. Det känns som att få se en gammal bekant historia berättas på ett nytt sätt. Filmens största styrka är hur denna kärlekshistoria bildas och utvecklas. Dessvärre tappar filmen ångan lite i sista akten. Det är då de verkliga motgångarna kommer. Under filmens sista halvtimme trampar Every Day upp den gamla bekanta melodram-stigen.
Vill du ha tips på riktigt bra film? Vi har sammanställt de bästa filmerna från de senaste åren!
Detta vägs dock upp en hel del av att manuset är genomgående välskrivet. När den gamla tonårs-serien Dawson’s Creek kom blev den en snackis för att den handlade om tonåringar som pratade som intellektuella trettioåringar. Every Day har samma styrka i sitt manus. En eloge ska även ges till regissören, Michael Sucsy, som lyckats göra karaktären A, som alltså spelas av runt ett dussin olika skådespelare, till en karaktär vi känner igen i varje scen, oberoende på vem som spelar henom.
Every Day rekommenderas för alla romantiker. Den tappar, som sagt, lite i slutet, men är genomgående välskriven och välspelad, vilket gör att jag är sugen på att se fler melodramer.