Recension: Wonderstruck (2017)

Todd Haynes nya film ”Wonderstruck” är ett visuellt slående familjedrama, som inte lämpar sig för de allra yngsta familjemedlemmarna.

Rose och Ben i New York i Todd Haynes film Wonderstruck.
Foto: Scanbox Entertainment

Titel: Wonderstruck (2017)
Regi: Todd Haynes
Manus: Brian Selznick
Med: Oakes Fefgley, Millicent Simmonds, Julianne Moore, Michelle Williams m.fl.
Genre: Drama
Speltid: 1tim 56min

Den hyllade filmskaparen Todd Haynes är tillbaka i biosalongerna. Denna gången med ett mystiskt familjedrama baserat på Brian Selznicks bok ”Wonderstruck”. Visuellt sett har Haynes skapat ett nytt mästerverk, däremot svajar intresset för filmens karaktärer.

Wonderstruck berättar historien om Rose, en flicka på 1920-talet, och Ben, en pojke på 1970-talet. De känner inte varandra men deras liv är mer sammanflätade än vad de hade kunnat föreställa sig. Döva Rose rymmer från sin pappa och beger sig till New York för att träffa sin bror och sin mamma, filmstjärnan Lillian Mayhew (Julianne Moore). Ben, som aldrig har träffat sin pappa, rymmer till New York för att leta upp honom. Storstaden kommer så småningom att bli en knytpunkt för de båda.

Todd Haynes värvar mellan att berätta barnens historier. Roses skildras i svartvitt foto med stumfilmsliknande kameraarbete ackompanjerat till tidstypisk filmmusik. Bens med tidsenlig popmusik och ett mer experimentellt och sökande kameraarbete. Regissören har genom åren blivit en visuell mästare och hans förra drama Carol, är en av 2000-talets bästa filmer. I Bens scener är estetiken i samma nivå som Carols, men jag kan inte säga detsamma om Roses. Framförallt eftersom stilgreppet saknar nerv och mest känns som en enda lång pastisch till 20-talet.

Det tar sin tid innan historierna börjar kännas sammanfogade. Fram tills dess känns det mest som att vi presenteras för två olika filmer med samma tema, vilket inte är helt engagerande. Men det händer något i Wonderstrucks andra hälft och den känslomässiga nivån höjs avsevärt. Vid flera tillfällen blir jag djupt berörd och när Haynes börjar experimentera ännu mer med sitt berättande är det trollbindande.

Ur en skådespelarmässig aspekt gör hela ensemblen ett kanonjobb. Julianne Moore och Michelle Williams, som spelar Bens mamma, är perfekta för sina roller och Millicent Simmonds och Oakes Fefgley, som spelar Rose och Ben, är oerhört begåvade.

I sin helhet är Wonderstruck en häftig filmupplevelse med en riktigt stark final, men jag är tveksam till att de yngre familjemedlemmarna kommer att uppskatta dess långsamma tempo och stilmässigt experimentella approach. För oss andra är det bara att luta sig tillbaka i biostolen och låta sig hänföras.

4 av 5

About Eric Diedrichs 642 Articles
Ansvarig utgivare, chefredaktör och medgrundare av FIlmtopp.se. Oavsett om du håller med om vad jag skriver eller inte, kommentera gärna. Det finns alltid nya infallsvinklar att diskutera film med.

Be the first to comment

Ta ton i diskussionen

Din mailadress kommer inte att publiceras.