Recension: Djungelgänget: Långfilmen (2018)

”Djungelgänget” håller ett järngrepp om sin målgrupp

recension djungelgänget

Titel: Djungelgänget: Långfilmen (2017)
Regi: David Alaux
Manus: David Alaux, Eric Tosti, Jean-Francois Tosti
Genre: Animation

Djuren och tillika djungelbeskyddarna från den franska animerade tv-serien Djungelgänget har fått en egen långfilm. Storyn håller långt ifrån Toy Story-klass, men den kommer garanterat roa målgruppen.

Våld i barnfilmer har länge varit debattstoff, främst på 90-talet. Vem minns inte den Batman-inspirerade superhjälten Darkwing Duck som länge florerade i SVT:s ikoniska fredagsmys-program Disneydags. Men när knytnävsslagen och kassaskåpen i huvudhöjd blev för många valde tillslut Sveriges Television att lyfta bort programmet från Disneydags-tablån. Samma öde gick Lejonkungen-spinnoffen Timon och Pumbaa till mötes. Ett annat minnesvärt våldsexempel i långfilmsväg är i Ett småkryps liv från 1998 där huvudperson blir rejält misshandlad av antagonisten, och filmen fick utstå kritik. 20 år senare har våldet i barnfilmer normaliserats; föga förvånande säljer det som aldrig förr.

Djungelgänget är ett rykande exempel. Med en superhjälte-inspirerad story á la The Avengers, där det goda ställs mot det onda, kommer den att tillfredsställa målgruppen med råge.

Djungelgänget är baserad på den franska animerade tv-serien med samma namn som sänds i Barnkanalen, och produceras av de franska produktionsbolagen TAT Productions och Master Films. I filmen får tittaren får följa pingvinen Maurice som blivit uppfostrad av en tigerhona och tror sig vara en tiger. Han har tillsammans med sina vänner i Djungelgänget — en brottsbekämparorganisation — gjort djungeln till en trygg och fridfull plats. Men när den ondskefulla koalan Igor hotar freden måste hjältarna bilda allians med den forna hjältegruppen Mästarna, och på så vis rädda hela djungelns existens.

Animationen är inte lika påkostad som en Toy Story-film, men är tillräckligt bra för att tillfredsställa en sexåring och har lättsammare filmer som Madagaskar som referensram. Avsaknaden på dolda vuxenskämt blir tidigt uppenbart och har ersatts med våld i syfte att hålla storyn levande. När exempelvis den fåordige apan Miguel bankar sina motståndare i huvudet med knytnävarna står det klart att filmen gärna vill hålla fast i målgruppen till varje pris.

Men filmen har också en mörk underton som den primära målgruppen inte ser. Igors planer på att utrota djungeln med sina bomber är en terroristförklaring. Han vill kort och gott se världen brinna, precis som exempelvis Batmans ärkefiende Jokern. Ett synnerligen originellt val att en i verkligheten söt koala, som vanligtvis är lika avslappnande som en Woodstock-hippie, får axla rollen som skurk.

Storyn innehåller en hel del hål som nästan kräver att du är en van Djungelgänget-tittare för att hänga med. Men det spelar ändå ingen roll; barnfamiljerna kommer ändå att spendera lördagseftermiddagarna i landets alla biosalonger, beväpnade till tänderna med popcorn, läsk och andra onyttigheter. Djungelgänget når ut till målgruppen. Med råge.

Filmtopps betygssymbol för 2 av 5

About André Sao Pedro 143 Articles
Är ett fan av amerikansk independentfilm, främst allt av Coenbröderna. Gillar Chris Farley och South Park.

Be the first to comment

Ta ton i diskussionen

Din mailadress kommer inte att publiceras.




Inline
Inline