Recension: The Commuter (2018)

Biofilmen The Commuter är en rörig dussinthriller med en oengagerad Liam Neeson i hjälterollen.

De två huvudrollerna i The Commuter sitter mittemot varandra på ett tåg.
Foto: Lionsgate

Film: The Commuter (2018)
Regi: Jaume Collet-Serra
Manus: Byron Willinger, Philip de Blasi och Ryan Engle
Med: Liam Neeson, Vera Farmiga, Patrick Wilson och Sam Neil m.fl.
Genre: Action, Crime, Drama
Speltid: 1 tim 44 min

Michael MacCauley (Liam Neeson) är en 60-årig före detta polis, som på senare år sadlat om till att sälja försäkringar. Under tio år har han pendlat från förorten och sin familj till staden och sitt jobb. På hemmaplan diskuterar han och hans fru hur de ska få ihop sonens avgift till college, eftersom de förlorade allt i börskraschen 2008.

En dag får Michael plötsligt sparken. När han senare sätter sig på tåget för att åka hem, skamsen och rädd för att berätta om det för sin fru, närmar sig en främmande kvinna. Hon presenterar sig som Joanna (Vera Farmiga) och erbjuder honom en stor summa pengar i utbyte mot att han hittar en viss person på tåget. Nedbruten som han är tar Michael sig an uppdraget att söka igenom tåget efter spår. Dock inser han snabbt att han begått ett ödestigert misstag, som kan försätta de han älskar i fara.

Filmen utspelar sig alltså mestadels på ett tåg, en inte helt ovanlig miljö för en ”one location-thriller”. Konceptet användes framgångsrikt i bland annat de båda filmatiseringarna av Agatha Christies Mordet på Orientexpressen och i Duncan Jones Source Code. Också i The Commuter använder regissören Jaume Collet-Serra sig av miljön på ett finurligt sätt men det visar sig senare hjälpa föga för mitt helhetsintryck av filmen.

Precis som i den mystiska thrillern The Box presenteras det först en potentiellt intressant historia om moral och konsekvenserna av individuellt agerande. Men den goda grundidén slarvades bort där och det gör den här också. Snart börjar en karaktäristiskt slätstruken actionthriller att ta form. Det framkommer att flera av de ledande karaktärernas motiv, speciellt skurkarnas, är fullständigt oklara och vändningarna filmen tar känns omotiverade. Redan tidigt slutar jag att bry mig om Michael och hans öde, vilket givetvis inte är ett gott tecken.

Resan fram till målet är helt enkelt inte tillräckligt spännande, trots ett par påkostade och adrenalinstinna sekvenser. När Liam Neeson hoppar från en vagn till en annan i slow motion tänker jag bara på hur gammal och trött han ser ut. Rent tekniskt är filmen inte sämre gjord än andra nutida filmer i genren men alla set-pieces har setts förut och har dessutom regisserats med större fingertoppskänsla.

Tack vare den tekniska kvalitén hade denna filmen säkert varit halvt sevärd en regnig söndag, om en mer engagerad skådespelare fått huvudrollsansvaret. Även om jag gillar Liam Neeson, och tycker att han levererat flera bra insatser genom åren, törs jag säga att hans bäst före-datum som actionhjälte nu förfallit. När han andfått krystar fram ”Stop this god damn train” mot slutskedet tycker jag mest synd om honom. Synd är det också om Patrick Wilson och Vera Farmiga, både duktiga och meriterade skådespelare, som får platta karaktärsark att jobba med. De var antagligen bara ute efter pengarna.

Sammantaget kan ett helt okej produktionsvärde och en lovande premiss inte rädda ett genomgående uselt manus och en rad oinspirerade prestationer. Nu är det dags för Liam Neeson att pensionera sig som tuff actionhjälte och dags för film-hårdingar från nya generationer att ta plats i rampljuset. För The Commuter är den sorts film du tittar 10 minuter på tv för att sedan zappa bort till någon dokumentär om djurlivet i korallreven.

Tips: Se istället thrillern Wind River!

Rasmus Torstensson

Skribent och recensent på filmtopp sedan 2015. Har du åsikter kring mina inlägg, tveka inte att höra av dig.

Latest posts by Rasmus Torstensson (see all)

Be the first to comment

Ta ton i diskussionen

Din mailadress kommer inte att publiceras.