Suburbicon (2017)
Med "Suburbicon" försöker George Clooney måla upp en mångbottnad svart komedi á la bröderna Coen.
George Clooney är tillbaka för sjätte gången som regissör med kriminalkomedin "Suburbicon", där han har tagit hjälp av bröderna Coen med manusförfattandet. Trots en intressant story fullspäckad med Coen-referenser och en bred rollista, med namn som Matt Damon, Julian Moore och Oscar Isaac, kommer filmen enbart att bli ihågkommen som en ”fattigmans-Fargo”.
George Clooney har som regissör blandat och gett. Karriären började lovade med kriminalkomedin Cofessions of a Dangerous Mind 2002, skriven av den legendariske manusförfattaren Charlie Kaufman. Tre år senare följde han upp succén med det politiska dramat Good Night, and Good Luck som blev sexfaldigt Oscarsnominerad, varav den gode Clooney blev nominerad för bästa regissör. Däremot floppade filmer som Leatherheads och The Monuments Men, och många kritiker såg framför sig en ojämn karriärutveckling. Hans senaste film Suburbicon förstärker den bilden och ger nytt bränsle åt hans belackare.
"Suburbicon" utspelar sig 1959 i det vita samhället med samma namn. Trygghet och glädje väntar alla familjer som flyttar dit för att sadla om från storstadsstressen. ”Vi har till och med vår egen kör”, konstateras stolt i början av en amerikansk reklamsnutt med syfte att locka till sig bosättare. Den harmoniska idyllen ser på förhand orubbad ut, men när den afroamerikanska familjen Mayers flyttar in grannskapet väller rasismen upp till ytan likt ett vulkanutbrott. Samtidigt drabbas grannfamiljen av ett inbrott som kommer att få ödesdigra konsekvenser.
George Clooney har på senare tid blivit lite en favoritskådis hos Joel och Ethan Coen, mer kända som bröderna Coen, och har florerat i tre av deras filmer. I Suburbicon har den 56-årige skådespelaren tagit hjälp av bröderna och vapendragaren Grant Heslov i manusförfattandet. Coen-dramaturgin är uppenbar när storyn avhandlar vanliga medborgare som slår sig in på brottets bana med en – i alla fall vid första anblicken – kassaskåpssäker plan. Ett tränat Coen-öga kan dessutom hitta referenser i Suburbicon till klassiker som Blood Simple, The Big Lebowski, Fargo, och Burn After Reading. Den nödigaste referensen är en stalkande Volkswagen bubbla, hämtad från brödernas första film Blood Simple från 1984, och som senare återanvändes i hyllningssyfte i The Big Lebowski.
George Clooney lyckas ingjuta en filmisk 50-tals känsla med lena och jazziga saxofonsolon, som varvas med dramatisk bombastisk musik i Hitchcock-anda. Storyn känns mångbottnad när Clooney lyfter främlingsfientlighet och otrygghet, och sänder samtidigt ut en påminnelse om att 50-talets samhällsproblem lever i högsta grad än i dag. Problemet är att han blir är för ivrig i sitt berättande och förutsägbarheten blir för stor, och filmen når tidigt sitt antiklimax. Många scener känns dessutom överflödiga och ogenomtänkta.
George Clooney-polaren Matt Damon försöker sig på en William H. Macy i Fargo, men till skillnad från Macys tour de force som den patetiska och desperata billförsäljaren Jerry, är Damons porträtt stelt och mediokert. Det blir även smått ovärdigt när Oscar Isaac, som annars är en briljant skådespelare, dyker upp som gubben i lådan i ett så överdrivet tempo att en duracell-kanin hade kroknat redan efter några minuter.
Suburbicon, som nästan känns som en Coenfilm, hade mått bättre av att bröderna hade tagit över regissörrollen. Den kommer som bäst att bli ihågkommen som en ”fattigmans-Fargo”. Om ens det.