Recension: Okänd soldat (2017)

“Okänd soldat” är ett finskt krigsdrama i slätstruken Hollywoodskrud.

Rokka och en soldat i Okänd soldat, en finsk krigsfilm.

Titel: Okänd soldat (Tuntematon sotilas, 2017)
Regi: Aku Louhimies
Manus: Aku Louhimies, Jari Olavi Rantala & Väinö Linna (bok)
Med: Eero Alo, Johannes Holopainen, Aku Hirviniemi, Diana Pozharskaya m.fl.
Genre: Drama, Action
Speltid: 2tim 15 min (org. längd 3 tim)

Sedan han var 19 år har Aku Louhimies fantiserat om att filmatisera Väinö Linnas bok “Okänd soldat”. Nu har drömmen blivit verklighet i form av en av en de största filmsatsningen i finsk historia. Filmens krigsskildringar är många gånger svettiga, men de dramatiska scenerna, som ska ge våra soldaters historia ett större djup, fungerar inte alls.

Även om finländarna stod som vinterkrigets segrare skulle striden mot Sovjetunionen fortgå i flera år i det så kallade fortsättningskriget. I Okänd soldat får vi följa en kulsprutepluton under just denna period (1940–1944). De mest utmärkande av dessa soldater är Rokka (Eero Alo), Kariluoto (Johannes Holopainen) och Koskela (Aku Hiriviniemi).

Trots att det dröjer innan han gör entré skulle krigsmaskinen Rokka kunna beskrivas som filmens huvudperson. Han har begett sig in i kriget för att försvara sin familj och gård från ryssen och har inga ambitioner om att varken bli någon krigshjälte eller att dansa efter sina överordnades pipor. Rokka är en kul karaktär och filmens stora behållning, men tyvärr är han inte särskilt intressant. I en bättre film hade hans fullständiga ointresse för den militära hierarkin haft någon form av konsekvens. Här kan han gorma och ha sig bäst han vill utan att uppleva något reellt hot.

Tyvärr brottas Okänd soldat överlag med samma problem. Krigsscenerna är snygga och spännande, men de är också ointressanta eftersom Louhimies misslyckas med att väcka sympati för sina karaktärer. Ett inklämt bröllop mellan en officer och hans tjej (som vi för övrigt inte visste existerade) gör ingen snyfthistoria, oavsett hur hårt orkestern gnider på sina stråkar. Det finns egentligen bara en enda scen utanför krigsfältets ramar som fungerar och det är när Koskela möter Vera (Diana Pozharskaya). Diana bjuder på en slående karisma och blåser ett förföriskt liv i en avslagen dramaturgi.

Att vi på svenska biografer får nöja oss med en 45 minuter kortare version av filmen kan givetvis förklara den uppenbara bristen på karaktärsfördjupning. Samtidigt hävdar filmens producent, Miia Haavisto, att den “internationella versionen” är ett självständigt verk och inte en halvfärdig variant av originalfilmen. Om så är fallet får vi hoppas att den finska filmen är en bättre än upplevelse än denna. Det enda som får Okänd soldat att precis massa sig fram till en trea i betyg är de redan nämnda krigsscenerna, som både är snygga och har en realistisk prägel.

Betygssymbol för 3 av 5

TIPS: Om du är sugen på att se just krigsskildringar skulle jag rekommendera att du spanar in vår lista över de bästa krigsfilmerna.

Eric Diedrichs

Ansvarig utgivare, chefredaktör och medgrundare av FIlmtopp.se. Oavsett om du håller med om vad jag skriver eller inte, kommentera gärna. Det finns alltid nya infallsvinklar att diskutera film med.

Be the first to comment

Ta ton i diskussionen

Din mailadress kommer inte att publiceras.