Recension: Stranger Things – säsong 2 (2017)

Filmtopp har sett den efterlängtade andra säsongen av ”Stranger Things”. Håller den måttet? Läs svaret här nedan.

Det är Halloween i Netflix-serien Stranger Things
Foto: Netflix

Det är återigen dags att besöka Hawkins, staden där inget någonsin händer. Åtminstone var det så fram till för ett år sedan då en rad händelser skakade om den lilla staden. Nu börjar återigen mystiska saker hända och ”The A/V Club” får ännu en gång rycka ut för att rädda dagen.

TV-serie: Stranger Things
Skapare: The Duffer Brothers
Medverkande: Winona Ryder, David Harbour, Millie Bobby Brown m.fl.
Genre: Science fiction, drama
Antal avsnitt: 9

Det har gått ett år sedan de mystiska händelserna i den lilla staden Hawkins som påverkade alla invånare på ett eller annat sätt. Det mesta verkar ha återgått till det normala ända tills Will Byers drabbas av syner skrämmande lika de upplevelser han hade i ”the upside down” året innan. I början handlar det om korta episoder, men de blir snart längre och mer intensiva. Nu krävs återigen ett gemensamt krafttag för att rädda Will. ”The A/V Club” tar hjälp av bland annat polischef Hopper för att lösa situationen och senare får de även hjälp av en gammal bekant med näsblod.

Inget i Stranger Things är egentligen unikt eftersom den ner till minsta beståndsdel är influerad av filmer från främst tidigt 80-tal. Det spelar dock mindre roll eftersom de lyckats fånga stämningen från dessa filmer så på pricken. De tydligaste inspirationskällorna är filmer som E.T., The Goonies och Närkontakt av tredje graden, precis som i säsong 1, men här tycker jag mig även se influenser från både Alien och (oväntat nog) Exorcisten. Jag kan absolut förstå om en och annan kan anse att serien är lite väl klyschig samt drabbas av en överdos av all nostalgi och blinkningar till populärkulturella fenomen från 80-talet. Jag är själv fullt medveten om dem, men för mig fungerar det ändå till hundra procent.

Filmtopp har sett Mindhunter, säsong 1 – här kan du läsa vad vi tyckte.

Stranger Things är en relativt jämnbra tv-serie, även i säsong 2, men den har trots allt några få dalar. Till exempel så tas det en liten avstickare en bit in i säsongen som för stunden kändes lite malplacerad och inte riktigt i linje med resten av serien rent tonmässigt. Lite senare förstod jag dock dess syfte och i slutändan hjälpte den dessutom till att binda ihop helheten på ett snyggt sätt. De dalar som finns är emellertid inte särskilt djupa, så lägstanivån är med andra ord hög.

Nästan hela gänget samlat i Netflix-serien Stranger Things
Foto: Netflix

Det som bidrar mest till seriens speciella känsla är det audiovisuella, som hela tiden håller absoluta toppklass. Speciellt bra är musiken som känns både nyskapande och retro på samma gång. En annan sak som bidrar till stämningen, eller åtminstone till dess The Goonies-vibbar är att de till denna säsong castat ingen mindre än Sean Astin i en av rollerna.

Seriens skapare, bröderna Duffer, sa till Vulture tidigare i år att planen är att göra fyra säsonger och sedan stanna där. Bara en månad senare däremot sa de och deras exekutiva producent Shawn Levy i en intervju för Entertainment Weekly att Stranger Things troligtvis kommer pågå längre än så, men troligtvis inte längre än fem säsonger. Detta gör mig lite orolig. Har Levy övertalat bröderna Duffer att göra ytterligare en säsong? Om så är fallet känns risken för urmjölkning ganska stor. Nu verkar det ju i och för sig ”bara” handla om en säsong mer än de hade tänkt från början, men orosmolnet kommer ändå inte skingras förrän de bevisat att de har tillräckligt med material att bygga vidare på.

Tycker du att de ska köra på med fler säsonger av Stranger Things, eller riskerar serien att mjölkas ur?

Stranger Things säsong 2 får en fyra i betyg

About Gustav Larsed 102 Articles
Filmälskare från Lidköping som är lika gammal som The Shining. Slukar allt vad film heter, oavsett genre, men har en förkärlek för lyckade skildringar av förälskelser.

1 Comment on Recension: Stranger Things – säsong 2 (2017)

  1. Känns ju som att fyra säsonger borde räcka om det är det. Som det tänkt sig från början. Annars blir det som med serier som GoT.

    Det har ju faktiskt en hel del material att hämta ifrån karaktärerna. Petfekt ex. är ju hur de skrev Steve denna säsong. Och ”Hopper” känns som någon man vill veta mer om.

    Läste någon intervju att de var mer intresserade av det inför säsong 3 än nödvändigtvis den övernaturliga delen. Känns som de ändå lyckats bra med att undvika de värsta klichéerna.

Ta ton i diskussionen

Din mailadress kommer inte att publiceras.