The Shannara Chronicles (säsong 2, avsnitt 1)

The Shannara Chronicles (säsong 2, avsnitt 1)

Andreas Ziegler
Uppdaterad 24 februari 2020 kl. 10:02 | Publicerad 16 oktober 2017 kl. 20:10
Detta är en recension. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Den andra säsongen av "The Shannara Chronicles" inleds med ett rejält kalkon-avsnitt.

Uastin Butler och Manu Bennet i The Shannara Chronicles
Foto: MTV

TV-serie: The Shannara Chronicles, säsong 2, avsnitt 1

Skapad av: Alfred Gough & Miles Millar

Med: Austin Butler, Ivana Baquero, Manu Bennet, Marcus Vanko, Vanessa Morgan m. fl.

Genre: Fantasy, drama

"The Shannara Chronicles" hade en mycket svag första säsong. Manuset var fyllt av floskler och skådespelarprestationerna var, minst sagt, undermåliga. Trots detta fick fantasy-serien alltså en andra säsong, som ser ut att fortsätta i samma kassa spår.

Ett år har gått sedan händelserna i förra säsongen. Eretria (Baquero) lever en någorlunda fridfull tillvaro, där hon har hittat en ny kärlek i Lyria (Morgan). Wil (Butler) har äntligen blivit lärling hos helarna i Storlock, där han gör sitt bästa för att passa in, trots att han vet med sig att han nog är ämnad att använda den magiska gåva han har. De blodröda, en grupp extremistiska alver, som skyller demonernas anfall på alla som använder magi, jagar och dödar alla som använder magi. Wil är deras prioritet. Bandon (Vanko) har en egen mörk agenda, som involverar att återuppliva Häxmästaren.

LÄS OCKSÅ: De 10 bästa fantasy-filmerna

När jag var runt tolv år gammal gick började lag läsa lite tyngre ungdomsböcker. Shannara-böckerna, skrivna av Terry Brooks, var några av de böcker som blev inkörsporten till lite mer ”vuxen” läsning. Detta var alltså tjugo år sedan, men jag minns att jag tyckte att det var spännande läsning, där modiga arvingar till alvsläkten Shannara tog upp kampen mot ondskan. När TV-serien kom var tolvåringen i mig optimistisk. Jag blev mycket besviken, då källmaterialet omvandlats till en riktigt kass ungdoms-såpa; de unga och snygga skådespelarna verkar ha fått sina roller baserat på att de, utöver ett vackert utseende, kan memorera en text och läsa upp den på befallning.

Fantasy var länge en genre som förknippades med nördar, som satt i källaren och spelade Drakar & Demoner. Sedan kom Sagan om ringen, en påkostad och välgjord filmserie som visade världen hur fantastiskt (höhö) fantasy kan vara. När Twilight-filmerna, som blandar tonårsdrama med vampyrer, kom för knappt tio år sedan blev fantasy mer populärt än någonsin.

The Shannara Chronicles är dessvärre representativt för alla de gamla fördomarna mot fantasy. De olika raserna känns till exempel extremt styltiga i sina kulturer; gnomerna är så fula och fåniga att det gör lite ont varenda gång jag ser dem. Huvudkonflikten är, precis som i förra säsongen, inte mer komplicerad än att något elakt är på väg. De onda är makthungriga och de goda måste motvilligt ta upp kampen.

Sedan har vi lite mer moderna floskler á la tonårsdrama, komplett med en lesbisk relation mellan två snygga tjejer. Jag har inga problem med relationsbaserade tonårsdramer, men här finns det ingen som heslt komplexitet i relationerna. Slutligen har vi manuset. Jag trodde inte det var möjligt att både sakna originalitet och vara totalt onyanserad samtidigt. För jag menar, en dialog som mer eller mindre är återanvänd från andra TV-serier borde ju kunna bli hyfsad, eftersom det är logiskt att välja bra dialog. Men här verkar det som att manusförfattarna valt att återvinna den mest intetsägande dialogen de kunnat hitta.

Manu Bennet som Allanon i The Shannara Chronicles
Foto: MTV

Manu Bennet återvänder som druiden Allanon. I och med sitt genombrott i Spartacus: Blood and Sand är han det mest kända namnet i rollistan. Där spelade han Crixus, en gladiator som använder sin frustration över att vara en slav för att bli den bästa gladiatorn. Där fungerade Bennets bistra uppsyn och mörka röst för att ge Crixus en hel del karaktär. Det har dock visat sig att detta är allt Bennet kan göra. Han spelade rollen som Slade Wilson/Deathstroke i Arrow på samma sätt. Och nu gör han samma sak med Allanon. Om han siktar på att både se ut och låta som att han inte skitit på två veckor, lyckas han riktigt bra. Och då är han ändå bäst av alla skådespelare i The Shannara Chronicles.

Denna TV-serie gjorde både 12- och 32-åringen i mig väldigt besviken med sin första säsong. Den fortsätter i samma takt i andra säsongens första avsnitt. Manuset och skådespeleriet är något av det sämsta på TV just nu. Specialeffekterna är visserligen någorlunda godkända, men i dessa tider är det något man förväntar sig. Det bästa man kan säga om The Shannara Chronicles är att miljöerna är väldigt vackra och får full effekt i de målande vyerna av landskapen. Men det räcker ju inte så långt.

Bäst: De vackra miljöerna

Sämst: Skådespelarinsatserna

betyg 1

ANNONS
ANNONS
NÄSTA ARTIKEL