Recension: Vilken jävla cirkus (2017)

“Vilken jävla cirkus” drunknar i sin egen övertydlighet

Hela ensemblen till "Vilken jävla cirkus" samlad

Film: Vilken jävla cirkus (2017)
Manus & regi: Helena Bergström
Med: Gustav Lind, Tomas von Brömssen, Molly Nutley m.fl.
Genre: Drama
Speltid: 2 tim 5 min

Två år efter succén med “En underbar jävla jul” är Helena Bergström tillbaka med sin nya film “Vilken jävla cirkus”. Utöver titlarnas inbakade svordomar finns ingen koppling filmerna emellan och den som hade hoppats på en ny mysfilm att fly senhösten med, kommer att bli besviken.

Efter att ha förlorat sitt livs kärlek dras Hugo (Gustav Lind) ner i en nedåtgående spiral. Han kan inte längre fokusera på lektionerna på Handelshögskolan och vänner och familj oroar sig för honom. En dag cyklar han omkull och hittas av unga Anna (Molly Nutley), en stum hästskötare på Cirkus Margot. Direktör Casall (Tomas von Brömssen), som kämpar med cirkusens ekonomi, ser Hugo som en skänk från ovan och ger honom en möjlighet att stanna på cirkusen och förnya sig själv.

Vilken jävla cirkus är betydligt mer dramatisk än Helena Bergströms förra film, En underbar jävla jul, som gjorde biosuccé under senhösten för ett par år sedan. Här både hemsöks och utgörs de flesta karaktärerna av olika trauman samtidigt som det finns material för att göra en gedigen feel good-film av det mörkare slaget. 

Vi får exempelvis bekanta oss med en ilsken och svartsjuk clown, ett ungt kärlekspar, en förförisk akrobat och en älskvärd men hopplös cirkusdirektör. Problemet Vilken jävla cirkus ständigt brottas med är sin övertydlighet. För att förklara sina karaktärers tankegångar envisas Helena Bergström med att använda minnesbilder och övertydlig symbolik för att repetera vad vi redan vet. Det är som att hon inte litar på sin egen publik. Detta i kombination med att filmmusiken ständigt skriver oss på näsan, kommer säkerligen få en och annan biobesökare att känna sig dumförklarad – åtminstone rejält uttråkad.

De flesta skådespelarna behandlar dock sina karaktärer rätt bra. Tomas von Brömssen är som klippt och skuren för att spela den vänlige men plågade cirkusdirektören med flaskan nära till hands, fast det är framförallt Gustav Lind och Molly Nutley som stjäl rampljuset. Speciellt när de spelar mot varandra. De har en fin kemi, vilket också räddar filmen från de riktigt låga betygen.

Filmtopps betygssymbol för 2 av 5

Eric Diedrichs

Ansvarig utgivare, chefredaktör och medgrundare av FIlmtopp.se. Oavsett om du håller med om vad jag skriver eller inte, kommentera gärna. Det finns alltid nya infallsvinklar att diskutera film med.

Latest posts by Eric Diedrichs (see all)

Be the first to comment

Ta ton i diskussionen

Din mailadress kommer inte att publiceras.