BoJack Horseman (säsong 4)
Recensionen kan innehålla spoilers för dig som inte har sett de tidigare säsongerna.
BoJack Horseman, den alkoholiserade före detta sitcom-stjärnan är tillbaka. Den här gången ligger fokuset på mental (o)hälsa och förstörda familjeband. Efter en svag säsongsstart levereras några av seriens bästa avsnitt. Varav vissa är förvånansvärt hårda i sin framton.
Netflix animerade serie BoJack Horseman har under åren gått och blivit allt mer experimentell. I förra säsongen visade skaparna stor kreativitet med ett briljant avsnitt helt utspelat under vatten och utan dialog. I denna säsong höjs lekfullheten ännu ett snäpp och flera olika stilgrepp testas. Trots att det är mer lekfullt, är det också mörkare än någonsin.
Det katastrofala öppningsavsnittet gör mig orolig, men sakta och säkert börjar BoJack Horseman ta sig. Den förvirrade sidestoryn med Mr. Peanutbutter som kandidat till guvernörsvalet börjar rätas ut och mer fokus läggs på hans relation med Diane. Todds irriterande upptåg får mindre fokus och Princess Carolyn och Ralph funderar på att bilda familj. Det dröjer ett tag innan titelpersonen själv får något större utrymme, men när strålkastaren väl riktas mot BoJack, blir det riktigt bra.
BoJack mår mer skit än någonsin och flaskan står ständigt nära till hands. Värre blir det när när besöker sin mamma tillika före detta tormentor på ålderdomshemmet. Då börjar ett isberg av barndomstrauman uppenbara sig. Detta kulminerar på sätt och vis i säsongens sjunde avsnitt "Stupid Piece of Sh*t". Sällan har depression och ångest skildrats lika påtagligt och med samma förståelse i film och TV – ett psykologiskt magnum opus.
Efterföljande avsnitt behåller samma hårda ton och ibland är det rakt av hjärtslitande. Givetvis försöker skaparna balansera det tunga dramat med flippade äventyr i Todds vardag, men hans tokigheter får mig främst att må rätt dåligt. Nu har den kreativa idékläckaren bestämt sig för att bota tandläkarskräck genom att utbilda clowner till tandläkare. Resultatet är ordentligt makabert.
Själv är jag rätt trött på Todd och skulle gärna se att hans speltid trimmades ner, men sedan det blev klart i den tredje säsongen att han saknar sexuella begär, har han blivit ett spännande sidospår. Asexualitet skildras mer eller mindre aldrig i det rörliga mediet och det är spännande att se hur produktionsteamet tacklar det. Jag har en känsla av att de faktiskt gör det rätt bra.
I det stora hela är BoJack Horseman säsong 4 en stark fortsättning på en spännande serie som vågar utforska människans mörkare rum. På något sätt lyckas seriens skapare Raphael Bob-Waksberg alltid hitta nya ingångar och vinklar för att berätta om ånger och väcka sympati för de mest hopplösa av själar.