Blade Runner 2049 (2017)

Ridley Scotts originalfilm "Blade Runner" (1982) såg världens ljus för 35 år sedan och först nu kommer uppföljaren. Under årtionden har den dystopiska framtidsdeckaren fått en kultstatus inom sci-fi-genren, men även delat publik och kritikerkår. Främst för den långsamma klippningen. Vill du fördjupa dig mer kring originalfilmen ska du läsa Filmtopps specialkrönika.

Medan den första filmen utspelade sig år 2019 i Los Angels är året nu 2049 och världen är fortfarande en dyster plats. Under de senaste 30 åren har The Tyrell Corporation både levererat replikant-modeller (robotliknande människor), som Nexus 8, och gått i konkurs. Detta till följd av ett tillverkningsförbud av replikanter, som infördes efter att en bomb slog ut all ström på jorden.

Förödelsen var ett faktum men ur katastrofen lyckades ett nytt företag, Wallace Corp, lösa världskrisen och bli en politisk supermakt. När förbudstiden var över köpte Wallace Corp upp resterna av The Tyrell Corporation och helt nya replikantmodeller togs fram. År 2049 finns det också en ny generation "Blade Runners", som fortsätter jakten på förbjudna replikant-modeller. En av dessa nya Blade Runners är LAPD-officeren "K", spelad av Ryan Gosling. Han blir under ett uppdrag varse om en stor hemlighet. En hemlighet som kommer att kasta om allt.

Regissör för den nya filmen är Dennis Villeneuve (Sicario, Arrival), Ridley Scott är dock med på ett hörn som medproducent, och vad som är slående är hur väl bevarad den hyllade estetiken från originalfilmen är. Blade Runner 2049 är verkligen en vacker film att beskåda samtidigt som ljudbilden är träffsäker och de visuella effekterna är många gånger perfekta. Exempelvis har Gosling en slags sällskapsrobot, spelad av Ana de Aarmas, som gestaltas rent av förtrollande. Filmdesignen är makalös.

Allt detta hantverk har bara ett litet problem, det blir för mycket av det goda. För mycket av speltiden läggs på att skildra detaljer och miljöer på bekostnad av att själva storyn sackar efter. Det finns helt enkelt scener som inte tillför någonting och sänker tempot ordentligt. Somliga kommer säkert att hävda att det är den långsamma klippningens anda som går igen från den första filmen. För mig blir det dock för utdraget och framtiden får utvisa om det blir någon omklippning.

Vi blir även matade med en hel del lekfulla hints från den första filmen. Här finns en bra story att berätta och vi får en del svar på hur det gick med Rick Deckard (Harrison Ford) och Rachel. Det väcks också en del nya frågor.

Avslutningsvis vill jag framhäva att Ryan Gosling gör sin roll som den nya Blade Runner väl. Hans karaktärs tvivel över vad som är rätt och fel är trovärdigt porträtterande. Dessutom är han mycket råare i sin framtoning än sin företrädare. Det första mötet mellan Gosling och Harrison Ford, tonsatt av Elvis, är en av höjdpunkterna. Kul att även få se Robin Wright (House of Cards) dyka upp i en av birollerna. Det skulle förvåna mig om det tog ytterligare 35 år till nästa uppföljare kommer.