Recension: Darling (2007) – Redan en svensk klassiker!

”Darling” är en rörande film om vänskap.

Michelle Meadows sitter i en bar i Darling

Film: Darling (2007)
Manus & regi:
Johan Kling
Med:
Michael Segerström, Michelle Meadows, Richard Ulfsäter, Tanja Lorentzon, Erik Johansson m.fl.
Genre: Drama, komedi
Speltid: 1 tim 33 minuter

Om du letar efter en bra film för kvällen är svenska ”Darling” något för dig! Det är vemodigt, sorgligt och tänkvärt med strålande skådespelarprestationer. Särskilt Michael Segerström är i högform. Han spelar Bernard 61 år, som efter ett långt och dåligt äktenskap står skild med för höga huskostnader utan vänner och jobb. Han går på anställningsintervjuer och smetar runt i provanställningar, men möts av åldersfördomar och bristande ödmjukhet. Filmen använder genomgående svart humor som grepp för att belysa hur människor bemöts skrämmande olika utifrån ålder, kön och klass. 

Huvudkaraktären Bernard är en aning ”klistrig”, men han kämpar på trots motgångar och försöker se det positiva i livet. Han har ett gott hjärta som lyser igenom. Efter ändlöst jobbsökande hamnar Bernard till slut på McDonald’s och möter över fritösen sin raka motsats, den unga storstadsinnetjejen Eva (Michelle Meadows). Mina tankar går inledningsvis till en spånskiva. Ungefär lika mycket personlighet visar hon. Under den snygga ytan florerar en märkvärdig tristess och omedvetenhet om livets ibland tuffa villkor.

Eva har levt det så kallade goda livet med drinkkvällar, lyxshopping och flashigt butiksjobb. Dock rasar allt även för henne och hon behöver desperat betala sina räkningar. Sista halmstrået blir den amerikanska hamburgerkedjan. I hennes ögon det sämsta jobbet man kan ha, längst ner i jobb- och statuskedjan så att säga. Väl där får hon växa upp snabbt.

Samspelet mellan Segerström och Meadows är briljant. En osannolik vänskap växer fram. Det är väldigt berörande, framför allt Segerströms tolkning av ensamma Bernard, vars dotter, ex och övriga sällskapsliv visar en påtaglig distans. Han är som en påse sopor med räkskal. Står den för länge börjar den lukta, så bäst att få ut den så fort som möjligt! Det är också rörande hur vänskapens styrka skildras. Vänskap blir en brygga mellan människor som trots sina olikheter och skilda bakgrunder kan mötas och bli bekräftade.

Bäst: Rollprestationerna från de två huvudrollsinnehavarna! Inte oväntat blev det en guldbagge till Segerström för bästa manliga huvudroll. 

Sämst: Sorry, finns inget dåligt med den här filmen!


Charlotte Brenner

Om du är nyfiken på guldkorn från i år så bör du spana in vår lista över årets bästa filmer, du hittar den här.

1 Comment on Recension: Darling (2007) – Redan en svensk klassiker!

  1. Håller med totalt! DEN bästa svenska filmen, och en av de bästa jag sett i övrigt! Vet inte hur många gånger jag skrattat och gråtit genom denna. Slutscenen på bussen är briljant.

Ta ton i diskussionen

Din mailadress kommer inte att publiceras.