Out of Thin Air
Iskallt mord på Island lämpar sig väl som dokumentär.
Två män försvann mystiskt på Island 1974. Den efterföljande utredningen och rättegången kom att sätta djupa spår i den isländska folksjälen. Britten Dylan Howitt tar sig an fallet i en spännande dokumentär som ibland känns lite rörig.
På 70-talet bodde det cirka 200 000 människor på Island. Out of Thin Air tar tillvara på detta och beskriver ön som en stor by där alla känner alla. Tiderna var goda och människor glada. Det är troligtvis därför som försvinnandet av två män inom loppet av tio månader fick så stor uppmärksamhet. Den efterföljande rättegången mot de anklagade är något som än idag hemsöker många islänningar och har lämnat ett svart hål hos befolkningen. Inga av männens kroppar återfanns och bevisen för domen ses i backspegeln som ytterst bristfälliga. De dömda har hela tiden hävdat sin oskuld.
Den brittiske regissören Dylan Howitt tar sig an historien genom att sätta Erla Bolladottir i centrum. Hon var tillsammans med en av de huvudmisstänkta, Saevar Ciesielski, vid tiden då de båda männen försvann. Det är i huvudsak genom hennes berättelse och version som fallet broderas ut för oss på vita duken.
Personligen var jag inte ens påtänkt när allt det här inträffade och det här är första gången jag kommer i kontakt med fallet. Howitt tar dock inga genvägar utan går noggrant igenom fallet. Det är en kuslig historia som tillsammans med det karga, mörka och snöiga isländska landskapet och det stillsamma foto skapar en kompakt stämning. På grund av brist på arkivmaterial är Out of Thin Air full av dramatiseringar av påstådda skeenden. Jag har ett lite kluvet förhållande till dramatiseringar i dokumentärer (det kan ofta kännas ganska krystat och överdrivet), men här fungerar det oerhört bra. Främst eftersom vi aldrig ser skådespelarnas ansikten. Vi som publik tillåts projicera våra egna känslor på det som sker.
LÄS OCKSÅ: Recension av Brev till en seriemördare (2017)
Vad som fungerar mindre bra är filmens kronologi. Det här är en historia där minnen spelar en stor roll i utredningen av fallet. För de som har sett Netflix utmärkta dokumentärserie The Keepers handlar Out of thin air om raka motsatsen. Där offren i The Keepers anklagas för att ha hittat på falska minnen, menar regissör Howitt att de anklagade i Islandsfallet har manipulerats till att tro på sina uppdiktade minnen. Det här gör tyvärr att filmens andra halva stundtals upplevs som ganska rörig. Ofta skiftar den in och ut i påhittade minnen utan att riktigt klargöra vad det är som sker. En onödig förvirring uppstår i en film som annars vilar på en väldigt tacksam och rak tidslinje där händelser oftast presenteras i kronologisk ordning,
"Out of Thin Air" hade troligtvis tjänat på en lite kortare speltid. Den upplevs som pratig och Howitt hade gärna fått trimma tio-femton minuter. Det är överlag en väldigt spännande film som ställer ett sällan ifrågasatt rättssystem mot väggen och får oss att tvivla på om allt verkligen har gått rätt till. Trots många obesvarade frågor när eftertexterna rullar känns det passande - slutet på det här fallet är långt ifrån skrivet.