Denis Villeneuve kan ta sig an "Cleopatra"
Denis Villeneuve vill ta på sig korset och bära "Cleopatra" för en ny publik.
Den kanadensiske regissören Denis Villeneuve har ett imponerande CV. Med filmer som "Nawals hemlighet" och "Prisoners" fick han snabbt en särskild plats i thrillerälskarnas hjärtan. Succén fortsatte därefter med hyllade "Sicario" och "Arrival". Nu är han aktuell med den efterlängtade "Blade Runner"-uppföljaren "Blade Runner 2049", som går upp på bio den femte oktober.
Det sägs att man ska smida medan järnet är varmt och nu rapporterar Variety att Denis Villeneuve redan kan ha nästa järn i elden. Den här gången är det den fascinerande historien om Cleopatras liv och öde, som regissören har i sikte. Frågan är dock om han har tagit sig vatten över huvudet, om han har fått hybris eller om planeterna faktiskt står i linje. För om vi ser till det mest ambitiösa försöket att föreviga den egyptiska drottningen på vita duken, gick det käpprätt åt helvete.
För den som inte vet är "Cleopatra" 60-talsrullen som nästan fick 20th Century Fox att gå i graven. Redan innan inspelningen påbörjades hade otaliga turer i "development hell" kostat produktionen kostat 124 miljoner dollar i dagens valuta räknad. Dessutom skulle huvudrollsinnehavaren Elizabeth Taylor en miljon dollar för sin insats, vilket blev det fetaste lönekuvert filmvärlden någonsin hade sett. Det ofantligt påkostade projektet är med inflationsjustering fortfarande ett av de dyraste i filmhistorien med en totalsumma på 353 miljoner dollar. Idag är inte den typen av budget lika slagkraftig, men 1963 var det fullblomstrad galenskap.
Att priset skenade iväg nåt så ofantligt berodde till stor del på att delar av Alexandria skulle återskapas på riktigt och att den dåvarande fanbäraren, regissör Joseph L. Mankiewicz och producenten Walter Wanger gick så långt att de till och med ville ha dörrhandtagen i palatset tillverkade av rent guld.
Inte nog med det, när staden först hade återskapats i England upptäckte han snart att ljuset var fel. Allt fick rivas och flyttas till Rom, för att byggas upp på nytt. Det vansinniga byggprojektet fick den italienska byggindustrin att i princip stå till på grund av plötslig betongbrist. Det ska dock tilläggas att historien här går isär. Vissa menar att det engelska vädret var en mardröm och att detta, i kombination med Elizabeth Taylors sviktande hälsa till följd av en akut trakeotomi, var den faktiska orsaken bakom flytten. Men för filmälskaren är givetvis historien om det felaktiga ljuset att föredra.
När filmen var klar låg omkostnaden på 353 miljoner dollar. Inte ens stjärnnamn som Elizabeth Taylor (vars sminkning i filmen har gått till historiens positiva arkiv), Rex Harrison och Richard Burton kunde rädda haveriet. Trots nio Oscarsnomineringar, däribland Bästa film och Bästa manliga huvudroll, och fyra vinster (samtliga i de visuella kategorierna) skulle Cleopatra bli ihågkommen som ett fiasko.
Nu är det i och för sig andra tider och istället för att flytta en hel stad, oavsett anledning, är möjligt att göra med gedigen datorkunskap. Dessutom behövs det inte 26 000 kostymer till alla statister – att klippa och klistra är både enklare rent logistiskt och mycket billigare.
Låt oss hoppas att om Denis Villeneuve tar sig an filmen, som redan har brottats med flera stora regissör-avhopp, så kommer Stacy Schiff bästsäljande bok "Cleopatra: A Life" vara ett mer tacksamt källmaterial att sätta tänderna i.