Recension: To the Bone (2017)

Lily Collins

Film: To the Bone
Manus & regi: Marti Noxon
Manus: Marti Noxon
Med: Lily Collins, Keanu Reeves, Carrie Preston, Liana Liberato m. fl.
Genre: Drama
Speltid: 1 h 47 min

Ellen som har anorexia möter en okonventionell läkare som hjälper henne att ta kampen mot sin sjukdom, genom honom möter hon också flera i samma situation.

Innan filmen börjar visas en varningstext om att det kan förekomma känsliga bilder, och med all rätt. Det är svårt att titta när Ellen (Lily Collins) behöver klä av sig för att vägas eller undersökas, hon är bara skinn och ben. To the Bone är brutalt ärlig och patienternas mentalitet är skrämmande, samtidigt som det är en ordentlig ögonöppnare. Här möter vi ungdomar som är så rädda för att gå upp i vikt att de spyr, tar laxerande medel och undviker att äta.

Hur snabbt Ellen och flera av de andra patienterna kan räkna ihop kalorier är hemskt att bevittna, samtidigt som det visar vart samhället att tagit vägen. Deras vardag handlar om att kontrollera alla sina intag och träna bort det lilla de får i sig. Allt för att inte gå upp i vikt. Och de har svårt att bryta dessa mönster av rädsla att tippa över åt andra hållet.

Trots det allvarliga och tabubelagda ämnet finns det ljuspunkter. En av dessa är Luke (Alex Sharp), som med sin positiva personlighet skiner varje gång han kommer in i rutan, vilket även smittar av sig på de runt omkring honom, i alla fall lite grann. Han lyckas till och med skoja om tunga ämnen som cancer och ändå komma undan med det.

LÄS OCKSÅ: Netflix slår nya rekord

Även Dr. Beckham (Keanu Reeves) känns som en fräsch fläkt när han står upp mot familjens anklagelser under Ellens familjeterapi och vågar svära när det behövs för att få sina patienter att förstå allvaret.

Karaktärerna och skådespelarinsatserna är väldigt verklighetstrogna. Susan (Preston), den oroliga och nerviga styvmamman som aldrig kan sluta prata, men heller inte förstår hur det har kunnat bli såhär. Ellens mamma Judy (Lili Taylor) som nästan verkar ha gett upp hoppet tills hon lyckas slå hål i muren som Ellen har byggt upp runt sig genom sin sjukdom – ett väldigt starkt ögonblick.

LÄS OCKSÅ: Keanu Reeves i svenska tv-serien “Swedish Dicks”

Bäst: Lukes cancerskämt är något av det bästa jag har sett i manusväg, hur de lyckats undvika alla minor i minfältet. Lily Collins och övriga skådespelares engagemang i sina karaktärer med ätstörningar (hennes faktiska viktminskning har gett filmen en mer ärlig bild, även om det hade varit bättre för hennes hälsa om förändringarna hade gjorts i efterhand).

Sämst: Ibland hade fokuset kunnat stanna mer på Ellen än mindre karaktärer. Även lillasystern Kelly hade kunnat ha en större roll i filmen.

Latest posts by Thilda Rimsäter (see all)

Inline
Inline