Recension: Storkarna (2016)

Foto: Fox Movies
Foto: Fox Movies

Originaltitel: Storks
Regi: Nicholas Stoller och Doug Sweetland
Manus: Nicholas Stoller
Svenska röster: Thomas Järvheden, Elina Raeder, Johan Hadenberg m.fl.
Genre: Animerat
Speltid: 1 tim, 27 min

Förr i tiden levererade storkar bebisar. Numera levererar de paket åt en stor internetsajt. När Junior, som är företagets bäste leverantör, blir befordrad blir hans första uppgift att avskeda den enda människan på plats i Stork Mountain. Människan – en tjej som heter Tulip – skulle ha levererats till sina föräldrar som barn, men hennes leveransadress kom bort och hon blev kvar. Nu är hon arton år och det är dags för henne att lämna, åtminstone enligt företagets ondskefulle VD.

Junior har dock inte hjärta att sparka ut Tulip så han gömmer undan henne i en avstängd del av företagets byggnader. Detta visar sig vara stället där bebisarna producerades och Tulip som är lite åt det klantiga hållet råkar naturligtvis slå igång maskinen. Vips så har de en bebis på halsen som måste levereras, så hon och Junior ger sig av på ett uppdrag som kommer förändra deras och många andras liv för alltid.

Två personer står som regissörer till Storkarna. Dels så har vi Pixar-veteranen Doug Sweetland som jobbat som animatör på nästan alla Pixars största filmer såsom Toy Story, Cars och Finding Nemo, för att nämna några. Han har även regisserat den Oscarsnominerade kortfilmen Presto, även den för Pixar. Storkarna är alltså första långfilmen han jobbar på som inte är under Pixars flagg och med sig bakom regissörsspakarna har han Nicholas Stoller som förmodligen mest är känd för att ha regisserat Bad Neighbors-filmerna. Ett omaka par skulle man kanske tycka vid första anblick. Men efter att ha sett deras ”kärleksbarn” Storkarna skulle jag nog snarare säga att de är en ”match made in heaven”… eller Stork Mountain kanske, för Storkarna är nämligen en överraskande bra film.

Först och främst så är den väldigt snyggt animerad. Nu för tiden är jag så van vid att sådana här filmer är så välgjorda att jag knappt reagerar längre. Storkarna hade dock det där lilla extra och vissa scener var till och med riktigt imponerande. Något de flesta filmerna av den här typen misslyckas totalt med är att nå ut till både barnen och deras medtvingade (?) föräldrar i biopubliken. Det är däremot något som den här filmen lyckas rätt så bra med. Den lockar fram skratt hos både stora och små och är spännande för alla i publiken, även om den kanske var lite väl spännande för de yngsta emellanåt.

Bäst: En scen där ett slagsmål bryter ut och alla slåss så tyst de bara kan för att inte väcka en sovande bebis.

Sämst: Den svenska dubbningen som vanligt. Här funkade den dock oväntat bra.

betyg_3_5

Gustav Larsed

Filmälskare som skrivit för Filmtopp.se sedan våren 2016.
Inline
Inline