Recension: Marseille (säsong 1)

Har ”House of Cards” fått en fransk utmanare i ”Marseille”?

Foto: Netflix
Foto: Netflix

I januari rankade jag femton nya TV-serier inför året 2016, som jag var särskilt intresserad av. Den artikeln hittar du om du klickar här! På plats nummer två, näst högst upp (!), satte jag Marseille. En Netflixproduktion, på franska, i stil med House of Cards – fast i Marseille. Gerard Depardieu spelar stadens sittande borgmästare under borgmästarvalet där maffian stödjer konkurrerande borgmästarkandidat. HUR KUNDE NETFLIX MISSLYCKAS MED DETTA!? För det var precis vad de gjorde. Av den anledningen känner jag mig tvungen att dela med mig av en kortare recension som avråder dig från mitt tidigare tips. Den hittar du här direkt under…

TV-serie: Marseille
Distributör: Netflix
Distributör i Sverige: Netflix
Säsong: 1
Avsnitt: 1-8

Kommentar: Det finns några ljuspunkter med säsongen, det ska jag inte sticka under stol med. Det första avsnittet är helt okej, eller, det är till och med mer än okej – det är bra! Hoppet levde fortfarande för mig efter att jag sett det. Däremot fanns det redan då några varningsklockor. Slow motion-effekter i överflöd, skitkassa kvinnoporträtt och mindre politik än jag väntat mig.

Det visar sig sedan att den politiska delen i princip lyser med sin frånvaro under kommande avsnitt. Fokus läggs istället på obegripliga struntsaker och ogenomtänkta sidospår. För varje avsnitt som avverkas blir det allt mer uppenbart att vi har att göra med en av världens mest påkostade Days of Our Lives-reinkarnationer. Alla ligger med alla, alla hugger alla i ryggen, folk dör till höger och vänster och ingen förstår någonting, vem är pappa till vem egentligen och så vidare och så vidare. Men påkostat är det, likt House of Cards osar det pengar i varje scen. Det är uppenbart att varje föremål i bild kostat en trillion kronor och det som är överlägset bäst med serien är fotot. Utan tvekan. Det är stundtals bländande vackert.

Foto: Netflix
En av de oändligt långa korridorerna. Foto: Netflix

Jag måste däremot prata mer om slow motion-effekterna. Vad i hela friden håller de på med? Under säsongens åtta 40-minutersavsnitt används slow motion-effekter så frekvent att det garanterat täcker ett helt avsnitt i längd. Jag överdriver inte ens. Nu tänker du kanske, Max Payne och Matrix fighting-scener deluxaction. Nepp! Slow motion-scenerna får vi när våra huvudkaraktärer ensamt går i långa korridorer medan vi samtidigt får höra tidigare konversationer som de har haft med andra karaktärer spelas upp med en eko-effekt… så vi verkligen förstår varför de tar nästa korkade beslut.

För att sammanfatta: usch så himla tråkigt, jag är verkligen superbesviken! Om du är fullkomligt förälskad i det franska språket och vackert foto kan du ta dig igenom säsongen – annars gör du rätt i att undvika Marseille.

2.5 i betyg

Denna recension har delvis publicerats i början av maj 2016 i ett av våra Veckans TV-inlägg.