Mina drömmars uppföljare: District 10
Det är inte många framgångsrika filmer som Hollywood-maskineriet inte har utrustat med en onödig och tillika underlägsen uppföljare. Den vedertagna uppfattningen av cineaster i min närhet tycks vara att en uppföljare vittnar om girighet och att den kreativa ammunitionen är spenderad. Personligen förstår jag deras vinkel, men jag håller inte helt och hållet med. En uppföljare kan många gånger överträffa originalet – så länge källmaterialet hanteras med värdighet – och en rad nya och mumsiga ingredienser kan tillföras till ett redan utsökt originalrecept. Dessa uppföljare växer dock inte på träd.
Frågan jag ställer mig är: Finns det någon filmserie som planterat delikata fröer vars frukter bara väntar på att skördas i ett kommande alster? Denna utsökta fråga ska jag sätta under lupp i Filmtopps artikelserie: Mina drömmars uppföljare!
Idag har turen kommit till Neill Blomkamps mustiga debut-rulle District 9! Science-fiction-rökaren såg dagens ljus 2009 och tog undertecknad med storm tack vare sitt pigga och alerta angreppsvinkel på en stagnerad genre. En District 10 står därför högt upp på min överfulla önskelista till film-tomten!
Varför en uppföljare till District 9?
Precis som i fallet med Gremlins är District 10 redan utannonserad, men produktionen tycks ha slagit sitt kreativa kranium i väggen. Ingen regissör är utannonserad och annan matnyttig information lyser med sin frånvaro.
Utforska universumets skrymslen och vrår
District 9:s mumsiga mix av science-fiction marinerat i ett ordentligt stänk samhällskritik och body-horror a lá Cronenberg resulterade i en välsmakande film-måltid. Jag är av denna anledning fullkomligt övertygad om att Blomkamps universum rymmer fler storslagna storys.
LÄS OCKSÅ: Mina drömmars uppföljare - Gremlins 3
Nu har vi fått erfara utomjordisk integrationsproblematik från ett mänskligt perspektiv. Varför inte skifta? Låt en av utomjordingarna agera protagonist och berätta en annorlunda historia. Blomkamp etablerade en så pass mångfacetterad och rymlig filmisk arena i Sydafrika att jag vill se den undersökas med ljus och lykta.
Låt årets 10 Cloverfield Lane agera ledstjärna som tillät sitt filmiska universum att blomstra genom ett oväntat och originellt grepp. Jag är övertygad om att ett Johannesburg med utomjordiska invånare kan förtrolla biobesökare en andra gång.
En ny, fräsch regissörs röst
Jag vill se en ny talang bakom kameran för ett återbesök i Sydafrika. Blomkamps har med sina efterföljande alster Elysium och Chappie – två filmer jag håller betydligt högre än gemene cineast – målat in sig i ett berättande och stilistiskt hörn. Regissören har visat sig väl förälskad i pseudo-dokumentärens berättarspråk och slår huvudet blodigt med upprepande tematik. Det behövs en ny, pigg röst!
Två herrar som genast får mina hjärnceller att vibrera av välbehag är Doug Liman (Edge of Tomorrow) och Rian Johnson (Looper). Bägge regissörer trädde fram ur genren och visade sig tala ett ungdomligt och vitalt filmiskt språk. Jag vill se deras grepp på Blomkamps etablerade universum. Dessa herrar kan finna en fräsch vinkel och ingjuta färgstark tematik och berättande.
Vad talar emot en District 10?
"Varför peta i något som redan fungerar?"
Fallgroparna med en uppföljare är många och reser kniviga frågor för filmskaparna att besvara. Jag kan förstå om en stor del film-entusiaster helt enkelt vill låta originalet vara fristående och undvika att klämma in den inom de stundom själlösa franchise-ramarna. Listan över omotiverade och ansträngda uppföljare till utdaterade original kan tyvärr göras ganska lång och det finns en överhängade risk att District 10 kan falla inom den oglamorösa kategorin.
Dock håller jag håller mina utomjordiska tummar för en uppföljare, även om jag har full förståelse för en hälsosamt skeptisk ståndpunkt. 2009 blev vi inviterade till en originell och rik värld som enbart skrapade på den briljanta ytan. En District 10 kan ta ett ordentligt djupdyk i Blomkamps sydafrikanska hybrid av aliens, människor och köttigt, explicit våld. Om vi blir bjudna tillbaka till Johannesburg kan enbart tiden utvisa, men jag följer utvecklingen med optimistisk nyfikenhet.