Recension: John Hron (2016)

En stillbild från "John Hron"
Foto: Glimmer Film

Film: John Hron (2016)
Manus & Regi: Jon Pettersson
Medverkande: David Thorén, Johanna Hedberg, Casper Sand, Lars Bethke m.fl.
Genre: Drama
Speltid: 2 tim, 7 min

I mitten av 90-talet sköljde en våg av våldsbrott relaterade till högerextremism över Sverige. Ett av de mest uppmärksammade fallen var det om John Hron, som misshandlades till döds vid en sjö intill det lilla samhället Kode i Västra Götalands län. Det har nu kommit en film som skildrar tiden innan samt en kort period efter det tragiska ögonblicket som kostade John Hron livet.

Mordet på John Hron är en gripande och chockerande händelse som hade kunnat bli en lika gripande och chockerande film. Det hade kunnat blivit så om inte allt var så taffligt utfört. Skådespeleriet är godkänt, med undantag för några statister som är rent av horribla. Skådisarnas insats försvinner dock i den stolpiga och onaturligt skrivna dialogen. Filmens enda någorlunda meriterade skådespelare är Lars Bethke, men det var svårt att bedöma hur bra han presterade eftersom jag var helt fokuserad på den fasansfulla peruken han bar i alla sina scener. Lågvattenmärket för filmens skådespeleri är ändå scenen där ett gäng fjortonåringar dricker sig fulla på absint. Jag är numera beredd att förlåta Björn Gustafsson för sitt försök att spela full i Melodifestivalen 2008.

Vidare så är filmen alldeles för lång och utdragen, speciellt vissa scener, som till exempel en speciell ljusceremoni i slutet av filmen, som jag trodde aldrig skulle ta slut. Den ackompanjerades dessutom av extremt bombastisk musik som var en direkt kopia på det populära stycket Lux Aeterna. Kombinationen av en utdragen scen och pampig musik framkallade känslan av att filmskaparna vill försäkra sig om att alla i publiken ska hinna fälla en tår innan scenen är slut. Ur mig framkallades bara en känsla av frustration.

Det är tråkigt att en så viktig film, speciellt i dagens främlingsfientliga klimat, får en sådan undermålig behandling. Det är en händelse som är viktig att på något vis föras vidare till kommande generationer. Som tur är finns en bra P3 dokumentär som behandlar mordet på John Hron betydligt bättre. Min rekommendation är med andra ord att ni lyssnar på den istället för att se filmen.

Bäst: Nyckelscenen med misshandeln av John Hron var filmens starkaste.

Sämst: Det extremt utdragna slutet samt Lars Bethkes peruk.

Betyg: 1.5 av 5

About Gustav Larsed 104 Articles
Filmälskare från Lidköping som är lika gammal som The Shining. Slukar allt vad film heter, oavsett genre, men har en förkärlek för lyckade skildringar av förälskelser.