Recension: The Babadook (2014)

Foto: Cinetic Media
Foto: Cinetic Media

Film: The Babadook
Regi: Jennifer Kent
Manus: Jennifer Kent
Med: Essie Davis, Noah Wiseman, Daniel Hensall m.fl.
Genre: Skräck
Speltid: 1 tim 33 min

Mister Babadook är namnet på en mystisk bok som uppenbarar sig på bokhyllan hos änkan Amelia Vanek och hennes 6-åriga son Samuel i deras hus i en mindre Australiensisk stad. Boken är en så kallad pop-up, med pappersfigurer som rör på sig när sidan vänds, varje figur föreställer den ansiktslöse karaktärer Mister Babadook. Till en början underhålls Samuel av den episka grafiken, men vid varje sida blir berättelsen om den mystiske Babadook mer våldsam och Amelia väljer att förstöra den.

Men dagen efter är boken tillbaka på husets veranda, fylld med ny text och ny grafik som meddelar att ju mer Amelia förnekar Babadook ju starkare blir han.

När natten kommer och huset och himlen blir mörk är det tyst, allt medan Samuel och Amelia sover bredvid varandra, men plötsligt hörs tre knackningar. Tre knackningar, precis som i boken. Samtidigt blir Ameria uppringd. Hon svarar och undrar vem som ringer, men hör bara en vansinnig ramsa. Det finns någon i i huset, mer än dem.

Samuel märker förändringar i huset och försöker berätta för sin mor, som försäkrar honom om att monster bara finns i ens huvud om du låter dem. Trots detta fortsätter Samuel att märka av en närvaro som påminner om ramsan i den förstörda boken om Babadook.

Under detta fastnar Amelia och Samuel i sömnlöshetens klor och börjar båda känna Babadooks närvaro, samtidigt som de båda skrämmer varandra på ett sätt som bara en son och moder kan.

The Babadook är en kanadensisk-australiensisk film regisserad av Jennifer Kent, en tillsynes okänd regissör från Brisbane. The Babadook häpnade publiken vid filmfestivalen i Sundance där filmen visades, trots att den bar den lågprisade ”skräck”-stämplen.

Detta är en av de bättre skräckfilmer jag sett, i klass med The Woman in Black (2012), och ja, jag blev rädd. Det var efter jag såg The Babadook som jag för frågade mig själv: ”Varför såg jag just en film jag visste skulle skrämma mig?”.

Jag vet fortfarande inte. Det kan vara för kicken av det hela, eller så kan jag omedvetet varit ute efter att låta skräck kontrollera mig i syfte att glömma alla andra tankar. Jag ska inte ljuga, det är något jag ibland använder film till, och med skräck blir effekten avsevärt starkare.

Historien är en skräckinjagande berättelse som helt klart fick mig att bli rädd. Jag rekommenderar The Babadook, men ta dig i akt min vän, den är skrämmande, på alla sätt.
betyg 4

Edward Wikström