Recension: The Angry Birds Movie (2016)

Foto: Rovio Animation
Foto: Rovio Entertainment

Film: The Angry Birds Movie (2016)
Regi:
 Clay Kaytis, Fergal Reilly
Manus: Jon Vitti
Svenska röster: Fredde Granberg, Jens Hultén, Nassim Al Fakir m.fl.
Speltid: 99 min
Genre: Animerat

Trots filmens titel är det faktiskt ett väldigt litet antal fåglar på den lilla ön som är arga. En av dessa är Red, som på grund av sitt humör inte har några vänner och är bosatt en bit utanför stan.

En dag anländer ett stort skepp till ön och ut kliver två gröna grisar. Red anar oråd och försöker varna de andra fåglarna, men de vägrar lyssna. Det visar sig snart att det fanns många fler grisar på båten än vad det först gav sken av och det dröjer inte länge innan fler skepp anländer, fullastade med mer grisar.

När situationen går överstyr och Red inser att grisarna är ute efter deras ägg, tar han hjälp av de fåglarna Chuck och Bomb för att söka upp den legendariske ”Mäktige Örnen”, som förhoppningsvis kan hjälpa dem ur knipan.

Läs också: De 10 Bästa Animerade Filmerna Genom Tiderna

Nu kanske ni frågar er om en 35-årig ”gubbe” verkligen är rätt person att recensera en film baserad på ett mobilspel riktat till barn. Det skulle dock räcka med en snabb flukt i min mobil för er att inse att jag är näst intill överkvalificerad för jobbet; jag har en mapp fullkomligt sprängfylld med Angry Birds-spel. Jag hade även med mig tre barn på visningen från vilka ni kommer få korta utlåtanden av i slutet av denna text, men vi börjar med att bena ut hur bra filmen står sig ur ett vuxet perspektiv.

Filmkaparna har åtminstone försökt att nå ut till de äldre i publiken. Dessvärre så försöker de lite väl hårt med att i tid och otid klämma in populärkulturella referenser till allt från Daft Punk till The Shining och X-Men: Days of Future Past. Från den sistnämnda filmen har man mer eller mindre snott den berömda scenen med Quicksilver rakt av. Utöver alla blinkningar till populärkultur slängs det även med ganska många under-bältet-skämt som, åtminstone för en vuxen, tydligt anspelar på sex.

The Angry Birds Movie är ganska underhållande och småkul till en början. För en inbiten Angry Birds-spelare är det också lite roligt att se sina favoritkaraktärer komma till liv på vita duken. Men vi kommer nog inte ens halvvägs innan den bisarra humorn tar överhand och sedan, mot slutet, förlorar filmen sig själv i en orgie av actionsekvenser som pågår alldeles för länge.

Innan jag låter tre små tjejer säga sitt om filmen vill jag bara sammanfatta det hela med att konstatera att Rovio Entertainment lyckades sådär med överföringen av Angry Birds från spel till film.

Jag vill även tillägga att jag såg den svenskdubbade versionen, som enligt mig, sällan når upp i samma nivå som originalet.

Bäst: Att animationerna var bra samt att en av grisarna hette Kevin Bacon.

Sämst: Man försöker så hårt att nå ut till de vuxna i publiken att det i slutändan bara blir bisarrt.

Och sist men, ja också minst i det här fallet. Såhär tyckte Tova och Alice, båda sex år gamla, samt Alva, tre år.

Tova: Det roligaste var när den där bomben bombade.

Alice: Grisarna var roliga.

Alva: Den var läskig och det var för högt.

About Gustav Larsed 98 Articles
Filmälskare från Lidköping som är lika gammal som The Shining. Slukar allt vad film heter, oavsett genre, men har en förkärlek för lyckade skildringar av förälskelser.

1 Trackbacks & Pingbacks

Comments are closed.