Recension: Hush (2016)

Foto: Netflix
Foto: Netflix

Film: Hush (2016)
Regi: Mike Flanagan
Manus: Mike Flanagan, Kate Siegel
Med: Kate Siegel, John Gallagher Jr, Samantha Sloyan m.fl.
Genre: Skräck
Speltid: 81 min

Madison (Kate Siegel) är en författare som bor i ett hus långt ute i skogen. En kväll säger hon hejdå till sin vän och granne Sarah (Samantha Sloyan) som har varit på ett kort besök. Hon går in i huset och sätter sig ner för att skriva. Kort därpå kommer Sarah springandes tillbaka i full panik med en maskerad man efter sig. Hon bankar på Madisons altandörr för att påkalla hennes uppmärksamhet, men förgäves. Madison har nämligen varit döv sedan tonåren och Sarah blir brutalt knivmördad bara några meter från henne. Den maskerade mannen förstår att Madison är döv och ser henne som ett lätt byte, men det blir inte riktigt så enkelt som han hade hoppats.

Andra har läst: 11 riktigt bra skräckfilmer – dessa måste du ha sett!

Mike Flanagan – som fick sitt genombrott för några år sedan med skräckisen Oculus – är en regissör som verkar ha snöat in helt och hållet på skräckgenren. Han verkar även vara lite av en arbetsnarkoman med tanke på att han inte släpper mindre än tre filmer i år. Förutom Hush så kommer även en film som heter Before I Wake samt en uppföljare till Ouija (2014). Därefter har han en filmatisering av Stephen Kings roman Gerald’s Game på gång.

Hush, som hade premiär direkt på Netflixär en ganska typisk slasher-film med en maskerad man som gör livet surt för filmens huvudkaraktär. Denna gången är det en mer eller mindre hjälplös kvinna som faller offer, vilket inte är direkt ovanligt i den här sortens filmer. Vad som däremot är lite unikt med just Hush är det faktum att huvudkaraktären är döv. Här har Mike Flanagan en riktigt intressant detalj, som han skulle kunna göra något väldigt annorlunda med. Naturligtvis gör han en grej av det vid några tillfällen, men långt ifrån i den utsträckning som han borde ha gjort. En stor del av filmens potential går därför förlorad, tyvärr.

Läs också: Kultfilmernas Palats – De bästa Fredagen den 13:e filmerna

En annan detalj som gör filmen lite unik är att antagonisten tar av sig masken precis i början av filmen, fast å andra sidan försvinner en stor del av spänningen på detta vis.

Med det sagt vill jag dock poängtera att Hush inte är en dålig film, men den är som sagt en bit ifrån att nå upp till sin fulla potential.

Bäst: Intressant detalj att huvudkaraktären är döv.

Sämst: Att man inte gör mer intressanta saker med ovanstående faktum.

9009d-betyg_3

About Gustav Larsed 98 Articles
Filmälskare från Lidköping som är lika gammal som The Shining. Slukar allt vad film heter, oavsett genre, men har en förkärlek för lyckade skildringar av förälskelser.

2 Trackbacks & Pingbacks

Comments are closed.