Recension: Mockingjay – Part 1

Mockingjay

Film: The Hunger Games: Mockingjay – Part I
Regi: Francis Lawrence
Med: Jennifer Lawrence, Josh Hutcherson, Woody Harrelson, Philip-Seymour Hoffman, Julianne Moore m.fl.
Genre: Äventyr/Sci-fi

Spänningen stiger och nu vankas det revolution. I mitten står Katniss (Jennifer Lawrence), en traumatiserad 17-åring som är ofrivilligt fången i ett politiskt spel.

I förra filmen avslutades spelen tvärt med Katniss berömda pil. Det blev också startskottet för den revolution som tar vid i Mockingjay part I.

Filmen börjar med att Katniss vaknar upp efter ha förts till distrikt 13, rebellernas hemliga underjordiska distrikt. Passionen för att strida för befolkningens rättigheter har nästintill uteblivit eftersom hon har blivit drabbad av posttraumatiskt stressyndrom.

Det behövs ingen utredning för att se att Katniss är i behov av återhämtning, men istället pressas hon av rebellernas ledare – president Alma Coin (Julianne Moore) och Plutarch Heavensbee (Philip Seymour Hoffman) till att gestalta den hjältinna hon är i innevånarnas ögon. Hon måste föra kampen vidare!

De båda ledarnas uppträdande mot Katniss känns lite väl påstridigt. Vilka är de egentliga egenintressena inom distrikt 13? Vad har Alma och Plutarch egentligen i sikte?

The Hunger Games-filmerna är baserade på Suzanne Collins trilogi och jag ska ärligt medge att jag inte har läst dem.

Under mina tidigare erfarenheter från när en bok har blir uppdelad i flera biofilmer (Harry Potter and the Deathly Hallows part 1 & 2, Hobbitserien), har den första delen/delarna alltid känts som en tröttare transportsträcka inför finalen. Jag måste säga att den känslan uteblir (nästan) i Mockingjay.

Istället får vi en spännande världsskildring  med mer utrymme för eftertanke om vår egna värld och samtid. Eftersom materialet,  som filmen bygger på, är begränsat sklidras karaktärerna istället mycket djupare och tillåts få utrymme för att växa i sina roller.

Filmen är också fylld av kontrollerad spänning med många dramatiska scener där vår hjältinna ställs på prov. Även fast vi vet att slutet på historien kommer först i nästa film, får vi ett klimax och en djärv räddningsaktion.

Den första och andra filmen kändes för mig stundtals inriktad för den lite yngre publiken. Något som senare skiftade då barnen började avrättas in i handlingen. Den tredje filmen är helt klart bäst och den inramar ytterligare en mörk stämningen.

Jennifer Lawrence förvandlar allt hon rör vid till guld och undra inte om hon är Hollywoods hetaste skådespelerska just nu. Dock återstår det att se i vilken grad hennes påtvingade skandal med de läckta privatbilderna påverkar hennes filmroller framöver.

Bäst: Philip Seymour Hoffmans och Julianne Moores skådespel. Ger mig så starka associationer att det känns som att jag befinner mig i ett utvecklingssamtal i mellanstadiet igen.

Sämst: Med tanke på hur framtids baserad teknologin framställs är det märkligt hur den mest uppenbara och simpla teknologin saknas?

PS: För dig som undrar om detta är Philip Seymour Hoffmans sista film eller inte, så kan du lugna dig med att vi kommer få se geniet ett par gånger till framöver. Dels i TV-serien Happyish (2015) men också på vita duken i The Mockingjay – Part 2betyg 4

About Sebastian Håkansson 583 Articles
En av Filmtopps medgrundare. På frågan om världens bästa film finns många svar, men världens bästa skiva är Born to Run med Bossen.

2 Trackbacks & Pingbacks

Comments are closed.