Recension: Emily (2022)
Ovanligt ambitiöst kostymdrama
På fredag är det biopremiär för rosade "Emily" om Emily Brontë. Filmtopps Eric Diedrichs tycker att det är ett ovanligt ambitiöst kostymdrama, och en ännu mer ambitiös biopic.
Frances O'Connors nya film Emily ger oss i dryga två timmar en fängslande inblick i den unga författaren Emily Brontës allt för korta liv. Även om det kanske går att ifrågasätta sanningshalten i vad vi ser – som det ofta är med biopics – är det betydligt svårare att ifrågasätta kvalitetsnivån. Att ambitionen är hög märks omedelbart i det effektfulla fotot och det många gånger bombastiska soundtracket.
En ulv i fårakläder
Emily Brontë spelas av Emma Mackey som fick sitt stora genombrott som stöddiga Maeve i Netflixserien Sex Education, nu gör hon en helomvändning med kyskhetsbältet på och händerna på täcket. Med en strikt pastor till far under en oerhört strikt tidsera (1818-1848) finns det inte mycket utrymme för dagdrömmar, skriverier och pojkar. Att hon är lite eljest gör inte saken bättre – nej, här ska allt som är udda jämnas ut, det ska bli lärare av tösen!
Men skolans värld passar inte den skygga, unga kvinnan som får panikattacker i korridorerna. Till sin pappas stora besvikelse återvänder hon hem, i princip lika konstig som förut. Istället blir det hemskolning i ledning av den nya predikanten William Weightman – en ulv i fårakläder som ser på varje flicka som sitt byte, så även Emily. Vad som sedan följer är det som kommer att inspirera Emily till att skriva sin enda roman, klassikern Svindlande höjder, där Weightman givetvis stått modell för Heathclff.
En familj bestående av författare
Men det är inte bara en historia om ung, förvirrad kärlek och att lära sig att komma underfund med sig själv. Det är också en historia om syskonskap. Emily var som bekant bara ett av fyra syskon där alla visade sig vara mer eller mindre skickliga med pennan. Charlotte, Anne och Brennan blev också publicerade, där Charlotte är den mest ihågkomna jämte Emily med sin gotiska kärlekshistoria Jane Eyre.
Sammantaget är Emily långt ifrån en felfri film, men den har något ovanligt – en urkraft svår att värja sig emot och en röst sällsynt i dagens så ofta stumma filmvärld. De flesta av de bästa scenerna är i filmen första hälft, men Emma Mackey imponerar genomgående i titelrollen.
"Emily" har biopremiär den 25 november.