De bästa komedierna på Viaplay

Youth in Revolt (2009)

Foto: The Weinstein Company

Foto: The Weinstein Company

Regi: Miguel Arteta
Med: Michael Cera, Portia Doubleday, Zach Galifianakis, Steve Buscemi m.fl.

Youth in Revolt beskrivs ofta som ännu en komedi i måste-förlora-oskulden-innan-bla-bla-bla-andan, vilket jag ser som missvisandeäven om filmens huvudroll Nick (Cera) är sexfixerad tonåring med en stark längtan efter att göra sexdebut. Detta är för mig en äkta kärlekskomedi och allt vad det innebär. Filmen handlar inte om att scora första bästa brud, utan den handlar om ung och hopplöst förvirrad förstakärlek, om drivkraften att göra precis allt för att få vara med den man älskar. Visst det är ju självklart lite extra tillvridet och skruvat, men det är ju också en komedi, det ska vara roligt i all hopplöshet.

 

The Wolf of Wall Street (2013)

Foto: Paramount Pictures

Foto: Paramount Pictures

Regi: Martin Scorsese
Med: Leonardo DiCaprio, Margot Robbie, Jonah Hill, Matthew McConaughey

Denna omdiskuterade mörka komedi bygger på en sann rise and fall-berättelse om Wall Street-yuppien Jordan Belfort (DiCaprio) som från scratch jobbar sig upp till den absoluta finanstoppen för att sen förfalla i brott och korruption.

Jag skulle vilja framhäva DiCaprios insats. Rollen har allt – Ondska, hjärta, passion, styrka, svaghet. Listan går att göra betydligt längre. Han är överallt och fullkomligt övertygande hela tiden.

Midnight in Paris (2011)

Foto: Sony Pictures Classics

Foto: Sony Pictures Classics

Regi: Woody Allen
Med: Owen Wilson, Rachel McAdams m.fl.

Förlovade och nostalgiske författaren Gil (Wilson) får under en resa till Paris av en mystisk slump möjlighet att åka tillbaka till 20-talet. Där hänger han med flera av det glada årtiondets celebriteter och börjar ifrågasätta om det verkligen är hos sin trolovade Inez som han hör hemma. 

Denna charmiga och mysiga romantiska komedi är en av Woody Allens bättre filmer. Rekommenderas starkt. 

Förtrollad (2007)

Foto: Walt Disney Studios

Foto: Walt Disney Studios

Regi: Kevin Lima
Med: Amy Adams, Susan Sarandon, Patrick Dempsey, James Marsden m.fl.

Ultracharmig romantisk komedi om sagoprincessan Giselle (Adams) som hamnar i verklighetens smutsiga och stökiga New York. Till hennes undersättning kommer den stiliga och naiva sagoprinsen Edward. Problemet är bara att Giselle har börjat bli förtjust i den ensamstående arkitekten Robert (Dempsey).

Tokigt och roligt på hög nivå med fantastiskt skådespel. Amy Adams visar ännu en gång att hon är en av vår tids främsta skådespelerskor. 

Smala Sussie (2003)

Foto: Home Vision Entertainment

Foto: Home Vision Entertainment

Regi: Ulf Malmros
Med: Tuva Novotny, Björn Starrin, Kjell Bergqvist, Jonas Rimeika m.fl.

När Eriks lillasyster Sussie försvinner bestämmer han sig för att åka tillbaka till den värmländska hembyn ”Bruket” för att ta reda på vad som hände med sin ordentliga syster. Snart upptäcker han att det är något väldigt stort som har hänt. 

Ulf Malmros skruvade värmländska thrillerkomedi är fullspäckad med älskvärda karaktärer. Hopplösa filmfanatikern Pölsa som har svårt att skilja på film och verklighet, videobutiksägaren Gerd som också är Värmlands värsta ”drug dealer”, tvångskommenderade stockholmspolisen Billy Davidsson som tvingas att jobba med undermålig teknik i den värmländska byn ”Bruket”. 

På många plan är detta en av de mest intelligenta komedier jag har sett, tyvärr spårar det lite väl mycket ibland och därför når inte filmen de allra högsta betygen.

 

Eric Diedrichs

För fler recensioner, listor och nyheter, följ Filmtopp.se på facebook och twitter.

Harry Potter blir West End-pjäs!

Den senaste tiden har bjudit på flera nyheter från Harry Potter-världen, bl.a. har vi fått två bekräftade huvudroller i spin-offen Fantastic Beasts and Where To Find Them som Filmtopp.se tidigare har rapporterat om och nu har vi nåtts av en ytterligare nyhet - Harry Potter ska bli pjäs i London! 

Det var på Twitter som Harry Potter-författaren J.K. Rowling bekräftade att en ny pjäs med namnet Harry Potter and the Cursed Child kommer att sättas upp i London nästa år. Rowling twittrade också att dramat är en icke tidigare berättad del av Harrys historia, men att det inte är en prequel till böckerna. Mer vill inte Rowling säga, med förklaringen ”I don’t want to spoil what I know will be a real treat for fans”. 

Redan innan frågan varför hon gör en pjäs istället för att släppa ytterligare en bok kom, sa Rowling att så fort publiken får se pjäsen kommer de hålla med om att teatern var det det enda riktiga forumet för den här specifika berättelsen. 

Pjäsen är ett resultat av ett samarbete mellan Rowling och pjäsförfattaren Jack Thorne och regissören John Tiffany. Tillsammans med pjäsens movement director Steven Hogget och scenograf Christine Jones, hade de en stor hit med scenversionen av Let the Right One In. Vidare kommer kostymdesignern Katrina Lindsay och musikern Imogen Heap också vara en del av det kreativa teamet. Ett team som Rowling har uttryckt stor glädje att få vara en del av.

Rowling meddelade nyheten exakt nitton år efter den första publiceringen av Harry Potter och De Vises Sten i Storbritannien, vilket har fått inbitna fans att dra vissa kopplingar till Harry Potter och Dödsrelikerna

Pjäsen kommer att sättas upp på Palace theatre i Londons West End sommaren 2016 och biljetter kommer att släppas i höst.


Elin Folkesson

För fler recensioner, listor och nyheter, följ Filmtopp.se på facebook och twitter

Recension: Terminator Genisys (2015)

Titel: Terminator Genisys
Regi: Alan Taylor
Med: Arnold Schwarzenegger, Jason Clarke, Emilia Clarke
Genre: Action

Alltid lika tråkigt att få sina värsta misstankar bekräftade. Terminator Genisys är en lika trött, onödig och platt uppföljare som förväntat. Går det ens att göra fler filmer i franchisen nu?

Efter att James Cameron fick berättat det han ville ha sagt med de två första filmerna i Terminator-serien har de andra två uppföljarna inte levererat i samma utsträckning. Först kom ljumma Terminator 3: Rise of the Machines (2003), och sedan med dunderfloppen Terminator Salvation (2009), en film som inte ens Schwarzenegger ville vara med i. 

Handlingens twist denna gång är en alternativ tidslinje med mängder av efterföljande  tidspardoxer. I filmens prolog som utspelas år 2029 kämpar motståndsikonen John Connor (Jason Clake, den fjärde skådespelaren som tolkar rollen) sida med sida med Kyle Reese (Jai Courtney) och  övervinner Skynets maskinarme en gång för alla. Nu kommer världsfreden.

Synd då bara att Skynet hann använda sig av sitt nyaste vapen i kriget: en tidsmaskin som skickar en Terminator tillbaka Los Angeles 1984 med uppdraget att döda John Connors mamma. John skickar i sin tur tillbaka till Kyle för att beskydda modern. Känns det igen? Ja, men det är ingen nyinspelning av den första filmen.

Kyle ankommer nämligen till en alternativ tidsålder år 1984 där Sarah Conner spelas av Game of Thrones-stjärnan Emilia Clarke. Av någon oförklarlig anledning snurrar handling ytterligare ett varv till och en annan Terminator skickas till Sarahs barndomsår, där hon av någon oförklarlig anledning redan blivit räddad av en annan Terminator. 

Därefter hoppar Sarah och Kyle vidare i tiden till 2017, för att stoppa en variant av operativsystemet Skynet. Kallad, under denna tidsperiod, Genisys. Självklart stöter de båda på problem och ganska omgående förstår dem att fler mödarmaskiner kommit efter med tidsmaskinen.

Ska man hänga med i handlingen är det bara till att svälja alla de obesvarade frågor som uppkommer under resans gång. Inte blir jag mycket klokare av att försöka fatta logiken med tidsparadoxerna. Filmens alla specialeffekter har sätts förut och det är standardmodell för action som används med mycket explosioner. Jag kanske är en av få personer som inte har förstått Emilia Clarke hyllningar för sin rollinsats som drakmodern i GOT-serien. I mitt tycke har hon i serien visat upp ett rätt begränsat skådespel och tyvärr får jag vatten på min kvarn efter prestationen i Terminator Genisys.

Paramount har större planer på att att göra ytterligare filmer i serien, men jag misstänker att det finns en risk för ett dessa blir tillbakadragna då Terminator Genisys var en alldeles för oinspirerande uppföljare.

Sebastian Håkansson

2.png

För fler listor, recensioner och nyheter så följ gärna Filmtopp.se på facebook och twitter.

 

Månadskollen: Juli

Vilka  biofilmer är bäst att se under juli månad? Som vid varje månadsskifte har vi på Filmtopp.se granskat filmutbudet på biograferna. Nedan kan du läsa om vilka filmer som vi tycker verka vara extra intressanta. 

En Andra Chans

Foto: Nordisk Film 

Foto: Nordisk Film 

Titel: En andra Chans
Premiär: 3/7
Regi: Susanne Biers
Med: Nikolaj Coster-Waldau, Maria Bonnevie m.fl.
Genre: Drama

Susanne Biers (Hämnden) är tillbaka med dramat En andra chans. Hennes förra produktion, Serena , var en riktig besvikelse och långt ifrån lika mästerlig som succén Hämnden (Oscarsbelönad). Nu är det upp till bevis! Kommer hon att få en andra chans?

Poliserna och bästa vännerna Andreas och Simon lever väldigt skilda liv; Andreas har slagit sig till ro med fru och barn medan Simon nyligen skilt sig och spenderar det mesta av sin vakna tid med att dricka sig full på den lokala strippklubben. Men allt förändras när de båda kallas in för att reda ut ett bråk hos ett par knarkare och Andreas hittar parets spädbarn gömd och gråtandes i en garderob. Den vanligtvis samlade och ordentliga polismannen blir fullkomligt skakad av fyndet av den lilla pojken och sin egen maktlöshet i situationen. Medan Andreas sakta förlorar greppet är det istället upp till Simon att försöka hitta balansen mellan vad som är rätt och fel.

Magic Mike XXL

Foto: Warner Bros 

Foto: Warner Bros 

Titel: Magic Mike XXL
Premiär: 8/7
Regi: Gregory Jacobs
Med: Channing Tatum, Amber Heard, Matt Bomer 
Genre: Komedi, drama

Är Magic Mike XXL sommarens stora komedifilm?

Det har gått tre år sedan Mike slutade som manlig strippa och resten av killarna i Kings of Tampa har också bestämt sig för att lägga av. Men först vill de bjuda på en sista storslagen, svettig och helt oförglömlig show med ingen mindre än legenden Magic Mike som kvällens huvudnummer.

 

SELF/LESS

Foto: Endgame Entertainment 

Foto: Endgame Entertainment 

Titel: Self/Less
Premiär: 10/7
Regi: Tarsem Singh
Med: Ryan Reynolds, Ben Kingsley, Natalie Martines m.fl.
Genre: Science-Fiction

Damian är en rik äldre man som är döende i cancer och beredd att göra allt för att förlänga sitt liv. Han tömmer sitt schweiziska bankkonto och genomgår ett medicinskt experiment som överför hans medvetande till en ung mans kropp. Förutom 40 år till att leva njuter han av att kunna träna igen och av alla blickar han får av vackra kvinnor. I samband med att korta minnen som inte är hans egna dyker upp, springer han in en kvinna som ser ut att ha sett ett spöke då hon tror sig vara hans änka. Han bestämmer sig för att avslöja mysteriet bakom kroppens ursprung, samt organisationen som vill döda honom för att bevara sin hemlighet.

ANT-MAN

Foto: Walt Disney Studios. 

Foto: Walt Disney Studios. 

Titel: Ant-Man
Premiär: 22/7
Regi: Peyton Reed
Med: Hayley Atwell, Evangeline Lilly, Michael Doglas m.fl. 
Genre: Action, Sci-Fi

Marvels nästa stora blockbuster? 

Biokemisten Dr. Hank Pym använder sin senaste upptäckt, en grupp subatomära partiklar, för att skapa en storleksförändrande formel. Hans första test på sig själv går fel men han uppfinner en hjälm som gör att han kan kommunicera med myror – och kontrollera dem.

MISSION: IMPOSSIBLE - ROGUE NATION

Foto: Paramount Pictures.

Foto: Paramount Pictures.

Titel: Mission: Impossible - Rogue Nation.
Premiär: 31/7
Regi: Christopher McQuarrie
Med: Tom Cruise, Rebecca Ferguson, Jeremy Renner m.fl. 
Genre: Action

Tom Cruise är tillbaka! 

Ethan och hans team står inför sitt svåraste uppdrag hittills: att utrota Syndikatet, en internationell kriminell och mycket rutinerad organisation vars mål är att förgöra IMF (Impossible Mission Force).

Källa: Sf.se

Sebastian Håkansson

För fler recensioner, listor och nyheter, följ Filmtopp.se på facebook och twitter.

Recension: About Time (2013)

Foto: Universal Pictures 

Foto: Universal Pictures 

Titel: About Time (2013)
Regi: Richard Curtis
Med: Domhall Gleeson, Rachel McAdams, Bill Nighy m.fl.
Genre: Drama

Med filmer i bagaget som Notting Hill, Fyra bröllop och en begravning och Love Actually var det inte konstigt att mina förhoppningarna inför Richard Curtis senaste romantiska komedi var riktigt höga. Är det något som Curtis behärskar är det att skriva lätta och smarta romantiska komedier. 

På Tim Lakes (Domhnall Gleeson) 21-årsdag får han reda på en nyhet som kommer att skaka om hans liv ordentligt. Hans pappa (Bill Nighy) berättar nämligen om “the big family secret” - Alla män i släkten Lakes kan resa genom tiden och på så sätt ha förmågan till att förändra sin historia. Tim klarar inte av att hålla sig till tåls utan tar första bästa tillfälle att prova om det hans pappa säger är sant. Han reser tillbaka till den senaste nyårsafton för att rätta till nyårskyssen som inte blev av. Vips, allt blir tillrättalagt och Tim får sin saknade kyss. Lycklig grabb, men hon var inte den rätta. 

I know, jag tänkte samma sak när repliken föll. Resa i tiden? Va, vad nu? Det var en romantisk film jag ville se, inte en massa hokus pokus. Men det fungerar faktiskt att blanda det overkliga med det verkliga och i ärlighetens namn, hur många gånger har man inte velat åka tillbaka i tiden och ändra på saker och ting?

Så småningom flyttar Tim till London och träffar Mary (Rachel McAdams). Han tar hjälp av sin nya förmåga för att vinna hennes hjärta och det tar inte lång tid innan även Mary är upp över öronen kär i Tim. Utan att avslöja allt för mycket, både det ena och det andra händer som det brukar göra under en flammig förälskelse.

About Time är som en kaka med flera lager, det blir skratt, det blir gråt och du får känna kärleksruset. En annan del av filmen som skildras på ett mycket rörande sett, är relationen mellan Tim och hans far. Budskapet - att ta vara på varandra och på tiden som alltid har en tendens att springa iväg, är rörande och sorgliga att betrakta. Just denna del är filmens främsta höjdpunkt och den gav mig en stark klump i magen med tårarna nära till hands.

Curtis har lyckas med att blanda människans emotionella spektra på ett fint sätt och framför allt lyckats med att få saker att inte slå över. Annars hade det lätt kunnat bli en alldeles för puttinuttig kärleksfilm, något som det finns en hel uppsjö av. Filmens brittiska torra humor är perfekt. Även  själva Kärlekshistorien finner jag trovärdig vilka Rachel McAdams och Domhnall Gleeson lyckas med att förmedla på ett genuint sätt. Och den sentimentala och ömsinta biten finns där och lämnar oss tittare till att fundera över vad som egentligen är viktigt här i livet

Är du ute efter en lättsam men även stundtals allvarlig romantisk komedi är det denna du ska se för att få en perfekt mysdag.

Bäst: Alla dolda budskap som gömmer sig i filmen och att relation mellan far och son får var en kärnpunkt i en klassisk romantisk film. 

Sämst: Den är lite väl lång och jag stör mig fortfarande på att det bara är män i dess familj som kan resa i tiden. Hallå, oss kvinnor då? Jag vill med!

SOPHIA SWAHN

För fler recensioner, listor och nyheter, följ Filmtopp.se på facebook och twitter.

Recension: Get Hard (2015)

Will Ferrell, Kevin Hart. Foto: Warner Bros. Pictures

Will Ferrell, Kevin Hart. Foto: Warner Bros. Pictures

Film: Get Hard (2015)
Regi: Etan Cohen
Med: Will Ferrell, Kevin Hart, Craig T. Nelson m.fl.
Genre: Komedi

Miljonären James King (Will Ferrell) fälls för bedrägeri och har en månad ute i det fria innan han ställs bakom galler. För att lära sig hur han ska kunna överleva i ett av de hårdaste fängelserna, San Quentin, blir James upplärd av familjefadern Darnel Lewis (Kevin Hart) som i utbyte får pengar för att kunna ta hand om sin fru och dotter.

Get Hard är en lekfull idé och när King förvandlar sitt hem till ett fängelse där bekanta agerar fängelseroller - vakter och fångar osv, kan jag inte låta bli att se detta som ett nyttigt råd ifall jag en dag skulle hamna i samma sits. Men det är inte tillräckligt. Cohens komedifilm målar upp en skön bild men är sämre i sitt utförande och bjuder inte på många skratt. Den bjuder på larvig kompishumor med en parallell, och inte särskilt spännande eller intressant gangsterstory, som fullbordar hur fjantig filmen är när den är som värst.

Ferrell är sig lik och hans roll ger inget nytt att rapportera. Däremot får istället att prata om hans medspelare. Hart har en varm sida hos sig och erbjuder emellanåt ett djup som inte känns lika larvigt som de gapskrik á la Chris Rock och Martin Lawrence han gång på gång häver ur sig. Hittar han rätt manus och rätt regissör som låter honom prata i moll snarare än i dur tror jag att han kan växa till att bli riktigt, riktigt bra.

Bäst: En scen när Lewis menar att King måste ha oralsex med en man för att förbereda sig inför sitt straff. Det är den enda sekvensen jag skrattade under.

Sämst: Att Cohen inte får något riktigt grepp om Ferrell som inte är som när han är bäst - en elak och barnslig snuskhummer.

 

Axel Diedrichs

För fler recensioner, listor och nyheter, följ Filmtopp.se på facebook och twitter.

Star Trek 3:s titel är släppt

Chris Pine, Zachary Quinto.   Foto: Paramount Pictures

Chris Pine, Zachary Quinto.   Foto: Paramount Pictures

De två senaste Star Trek-filmerna, som är producerade och regisserade av J.J. Abrams (Star Wars VII: The Force Awakens), gör stor succé och en tredje film håller på att spelas in. Men den här gången har Abrams lämnat regissörstolen för att låta Justin Lin (The Fast and the Furious: Tokyo Drift) ta över ansvaret. Förutom Fast-filmerna har Lin regisserat de två första avsnitten av True Detective säsong två.

I ett Twitterinlägg ger Lin ut titeln till Star Trek 3:

I en intervju med Deadline.com berättar Lin att Star Trek: Beyond kommer att lämna stora delar av den gamla Star Trek-världen för att skapa en ny:

It’s all new and fresh. The Klingons, Romulans and other species are great, but it’s time to go further. It has been fun to focus on creating whole new worlds and species.

Filmen siktar på att ha världspremiär 2016 men datumet får vi fortsätta att vänta på.

 

Axel Diedrichs

För fler recensioner, listor och nyheter, följ Filmtopp.se på facebook och twitter.

Recension: It Follows (2015)

Maika Monroe.   Foto: Northern Lights Films

Maika Monroe.   Foto: Northern Lights Films

Film: It Follows (2015)
Regi: David Robert Mitchell
Med: Maika Monroe, Jake Weary, Keir Gilchrist m.fl.
Genre: Skräck

Inför fjolårets succéskräckis The Babadook (recension) förekom det en enorm hajp och den beskrevs av flera kritiker som "den bästa skräckfilmen på många år". Då det tyvärr är sällan man ser att skräckfilmer får såna rubriker kände jag som entusiast inom genren mig tvungen att passa på och ta för mig. Men den hyllade berättelsen om en hemsökt mamma och hennes son var inte tillräcklig och lämnade mig besviken. Jag som hade hoppats på det där nya skräckfilmsmästerverket fick istället finna mig i att vänta ännu längre.

Är Mitchells hyllade film It Follows den film jag har väntat på?

Jay (Maika Monroe) har sex med en uppskrämd kille som efteråt berättar att han har skickat vidare henne "en grej". "Grejen" är en förbannelse i form av en onaturlig kraft som befäster sig i vandrande människokroppar med målet att döda den drabbade. Det enda sättet för Jay att bli av med förbannelsen och sina förföljare är att skicka vidare den genom att ha sex med någon annan, men har hon hjärta att göra det?

I mitt tycker är inte It Follows originell och den refererar till mycket som redan har gjorts. Förföljarna för tankarna till zombie-genren, musiken och fotot hittar sin väg tillbaka till 70- och 80-talsrysare och förbannelsen till mängder av filmberättelser om demoner. Men idag när det produceras så pass mycket film är det svårt att vara nytänkande och Mitchells mix av tidiga influenser känns väldigt levande och skarp. Något Mitchell (som även skrivit manus) gör skickligt är att han inte låter oss tittare veta för mycket om förbannelsen. I zombiefilmer får vi ofta veta om ett virus som sprids och i demonfilmer får vi ofta veta att det är en ande som vill hämnas efter att ha störts.

I It Follows är förbannelsen alltså oförutsägbar och vi vet inte varför den existerar eller varför den vill döda den som är utsatt. Att se filmen kändes emellanåt som att lämna sin comfort-zone vilket Mitchell ska ha en eloge för. Filmen har också en genomgående dämpad känsla med många montage och hög musik där kraftig bas och syntmelodier står för pulsen. En känsla som nästan känns drogande.

Första halvan av filmen är knivskarp med ett högt tempo och en levande mystik men halvvägs in börjar filmen gå på tomgång utan att berättelsen hittar en nytändning. It Follows är dessvärre inte det mästerverk jag har väntat på, men en timme in i filmen trodde jag verkligen det.

Bäst: De två första förföljarscenerna är riktigt skrämmande!

Sämst: Att sakta men säkert känna sig mindre engagerad i berättelsen.

 

Axel Diedrichs

Läs också:
Världens 3 bästa rysare
2010-talets 3 bästa spökskräckisar
De 3 bästa stugrysarna
Viaplays 3 bästa skräckisar

För fler recensioner, listor och nyheter, följ Filmtopp.se på facebook och twitter.

Kan Amazon utmana jättarna Netflix och HBO?

Streamingtjänsten Amazon har med sina hyllade serier Transparent och Catastrophe fått uppmärksamhet av folk inom branschen. Det blev för ett tag sedan klart att den legendariska filmregissören Woody Allen ska jobba med Amazon och göra sin första TV-serie någonsin.

Nu får Amazon också med sig den två faldigt oscarsbelönade skådespelaren Kevin Costner (Dansar med vargarna, De omutbara) som även han ska göra sin första TV-serier, The Trial. Intressant med Amazon är att de efter pilotavsnittet (ett utvärderingsavsnitt) låter fansen rösta om serien ska fortsätta eller inte. Men i det här fallet med Costner ska det vara sagt att det utan någon röstning är en fullängdad säsong som gäller.

The Trial kommer att handla om en före detta suverän advokat som numera spenderar dagarna hemma ihop med spritflaskan. Hans ex-fru skickar honom sporadiskt fall som han tar emot, och när han får ett mordfall finner han en nytändning då fallet blir en match mot hans förra advokatfirma.

Det är ännu oklart när serien har premiär.

Källa: ropeofsillicon

Men under din långa väntan kan du ju passa på och kolla det här klippet på när Shia Labeouf (Transformers, Disturbia) freestyle-rappar!

 

Axel Diedrichs

För fler recensioner, listor och nyheter, följ Filmtopp.se på facebook och twitter.

Ytterligare en huvudroll klar för Harry Potter spin-off!

Tidigare har Filmtopp.se rapporterat att Eddie Redmayne (The Theory of Everything) kammade hem den manliga huvudrollen i den kommande Harry Potter spin-offen Fantastic Beasts and Where to Find Them. Nu kan vi avslöja ytterligare en huvudroll, nämligen den kvinnliga huvudrollen som kommer att innehas av Katherine Waterston (Inherent Vice). The Hollywood Reporter rapporterar att Waterston ska gestalta Porpentina, en häxa bosatt i New York som möter huvudkaraktären tillika magizoologen Newt Scamander på ett av hans stopp i New York. 

Som bekant kommer filmen att handla om de resor Scamander gör då han ska hitta och dokumentera magiska vidunder världen över. Till skillnad från de tidigare Harry Potter-filmerna som utspelat sig i Storbritannien, kommer vi att få se Newt och Porpentina mötas i New York. Rykten säger dock att vi kommer att få en insyn i de hemliga kretsar med häxor och trollkarlar som fanns i New York 70 år innan vi får lära känna Harry, Ron och Hermione på Hogwarts. 

Fantastic Beasts and Where to Find Them kommer att redigeras av David Yates som redan har de fyra senaste Harry Potter-filmerna i bagaget och manus kommer att skrivas av ingen mindre än J.K Rowling. Katherine Waterston, kanske mest känd för sin roll i Inherent Vice, har också kunnat ses i Boardwalk Empire och kommer i den kommande filmen om Steve Jobs att porträttera Steve Jobs flickvän, Chrisann Brennan. 

Fantastic Beasts and Where to Find Them kommer ha premiär i USA i november nästa år. Kan man inte vänta till dess, kan man alltid grotta ner sig i boken som filmen delvis kommer att bygga på. Det är säkert alltid någon som blir imponerad över dina kunskaper om pygmépuffar och knizzlare! 

 

Elin Folkesson

För fler recensioner, listor och nyheter, följ Filmtopp.se på facebook och twitter.

Michael Myers återvänder

Foto: Compass International Pictures

Foto: Compass International Pictures

Att lyckade skräckfilmer kan få fler än en uppföljare är inget ovanligt. Därför kanske det inte är en allt för stor överraskning att det enligt Variety kommer att spelas in en ytterligare Halloween-film.

I Halloween-franchisen är det seriemördaren Michael Mysers som står i fokus. Senaste uppföljaren kom för sex år sedan och det är nu den elfte filmen, Halloween Returns, som skall spelas in. Filmen kommer att regisseras av Marcus Dunstan som tillsammans med Patrick Melton har legat bakom Saw IV, V, VI, och VII.

Halloween Returns förväntas ha premiär någon gång under 2016.

 

Sebastian Håkansson

För fler recensioner, listor och nyheter, följ Filmtopp.se på facebook och twitter.

Intervju: Annika Andersson och Thomas Petersson

Annika Andersson, Thomas Petersson.   Foto: Axel Diedrichs

Annika Andersson, Thomas Petersson.   Foto: Axel Diedrichs

Torsdagen den 25:e juni, hade sommarfarsen Tresteg i snedsteg premiär. Föreställningen har fått stor uppmärksamhet och i huvudrollerna finner vi supertrion Robert Gustafsson, Annika Andersson och Thomas Petersson. Den första föreställningen tog plats på Krustenstiernska trädgården i Kalmar och där kommer ett trettiotal föreställningar hållas innan pjäsen bär av till Lisebergsteatern i Göteborg. Tresteg i snedsteg utspelar sig i sextiotalets Kalmar i ett medelklasshem där vi finner en kollision av kärleksaffärer, lögner och hemlighetsmakeri.

Filmtopp.se:s skribent Axel Diedrichs befann sig på plats bakom kulisserna för exklusiva intervjuer med Annika Andersson och Thomas Petersson. Annika som är Mårdaklevs stora bidrag till humorvärlden har vid ett flertal tillfällen vunnit det prestigefyllda teaterpriset Guldmasken. Hon är främst känd från TV-serierna Full Frys, Hjälp! och Parlamentet. Halmstads stjärnkomiker Thomas har med en över 20 år lång karriär flitigt synts på TV där han bland annat har medverkat i de populära serierna Time Out och Doobidoo. Premiären av Tresteg i snedsteg var en succé och farsen hyllades av lokaltidningar.

Min nervositet över att träffa två så starka humorprofiler försvann fort och vår pratstund var minnesvärd. Mitt intryck av Annika och Thomas är att de är två väldigt pratglada, ödmjuka och humoristiska personer.

Fars är situationskomik och det kan vara svårt att veta vad som skiljer fars och komedi.

- Fars handlar främst om vanliga människor i knasiga situationer medan komedi använder man konstiga karaktärer i vanligare situationer, förklarar Annika. I den här farsen med många intriger och trådar är det oerhört viktigt att få fram det som ska bli sagt och hålla tempot uppe. Det är många i pjäsen som ljuger och skulle vi tänka för länge innan vi ljuger skulle pjäsen falla platt.

Thomas menar också att även publiken kan falla platt ifall de inte ger scenen sin uppmärksamhet.

- Det här är en riktigt rolig föreställning som är rätt smart. Det är ingen föreställning som du dricker fem öl till och rågarvar åt underlivsskämt, den kräver ibland att man tänker: ”Nu pratar han om henne och han tror att han är ond.”.

Känns sporttermen att publiken är den tolfte spelaren igenkännbar?

- Absolut, utbrister Annika entusiastiskt. Om publiken är med känner vi som är på scen oss lugnare. Jag brukar säga att om publiken anade vilken stor inverkan de har på pjäsen de ser hade de nog varit mer oroliga innan föreställningen börjar.

Film- och teaterkompositören Ale Möller har sagt att en teateruppsättning sällan är sig lik två dagar i rad. Men Annika menar att när det kommer till fars beror eventuella skillnader inte på frivillig improvisation.

-  I fars är det så djävulen viktigt med tempo och exakthet. Det finns inte mycket utrymme för improvisation förutom om man skulle komma av sig. Då är det klart att vi får improvisera istället för att ge upp.

Thomas delar med sig av en händelse från hans senaste turné i Kalmar som exempel på hur turbulens kan uppstå.

- Förra gången jag var här kom en humla in på scenen och började surra runt mig. När vi försökte bli av med humlan tänkte killen bakom scenen att: ”jaha, har de slutat spela? Då ska jag nog trycka på scenen så att den snurrar.” och då byttes plötsligt scenbilden. Folk skrattade så att de grät.

Med ett fullspäckat spelschema som tar mycket på krafterna kan man tänka sig att skådespelarna har inhoppare eller ersättare ifall någon av dem skulle bli sjuk eller få ett akut förhinder. Men enligt Thomas är det inte riktigt så enkelt:

- Det är bara att lira på. Vi har bokat upp oss med tre tider i veckan hos en kiropraktor, massör och läkare. Får någon av oss maginfluensa är det bara att ställa ett spann bakom kulissen och sedan köra.

Ni har båda fått stämplar som roliga personer. Känner ni press att vara roliga i privata situationer med?

- Nej det gör jag inte, svarar Annika säkert. Det är ganska vedervärdigt med personer som jämt ska gå runt och vara roliga. Det är klart att jag omedvetet övar mig hela tiden med tajming och att lyssna in andra människor när de berättar vad som är roligt.

- Det beror på vilket humör jag är på. Ibland kan jag vara rolig bara för att jag tycker att det är kul, men ibland backar jag tillbaka i ett hörn där jag inte syns. Men ibland kommer det fram folk som ber mig vara rolig på beställning och det känns inte så kul, menar Thomas.

Annika, du har sagt att om du kände igen dig som privatperson i din karaktär så hade du skjutit dig själv. Vad är det för en rollfigur du har gett dig in på?

- [Skrattar] Det var tufft sagt! Hade jag behövt vara med en sådan fruktansvärd tråkmåns till man att det behövs en affär vid sidan av för att uthärda livet, hade jag kanske skjutit mig själv.

Annika, du är inne på en lång karriär och har vunnit teaterpriset Guldmasken tre gånger. Har du haft som avsikt att hålla dig på samma spår?

- Nej, det enda jag har haft som riktlinje är att jag vill jobba med roliga människor i roliga sammanhang. Egentligen hade jag jättegärna testat något seriöst för att se om tyget håller, men hade jag fått välja fritt hade jag valt att vara trummis i ett rockband. Det ser väldigt roligt ut, det är min dröm.

Under åren har det blivit en hel del TV och teater för dig Thomas, men hur är tankarna kring långfilm?

- Man får ofta höra att innan du har gjort någonting seriöst blir du inte en accepterad komiker. När Carl-Gustaf Lindstedt gjorde Mannen på taket såg folk vilken svärta en komiker kan ha. När humoristiska skådespelare lirar på allvar kan det uppstå en tyngd som lockar mig. Samtidigt tänker jag att publiken som ser att Thomas Petersson är med i en film förväntar sig att se någonting roligt eftersom att det är det jag vanligtvis förmedlar. Jag hade bara lurat de som hade velat gå och se mig.

I Tresteg i snedsteg spelar Thomas en karaktär som han själv beskriver som “ett kräk” och som har stor betydelse för berättelsens framfart, något han verkar trivas bra med.

- Jag föredrar att vara den drivande energin. I humor snackar vi om att ”en lägger upp och en smashar in poängen.” men hantverksmässigt tycker jag att det är lika kul att lägga upp åt en annan som att smasha själv. Även om jag är komiker tar jag skådespeleriet på minst lika stort allvar som de som spelar seriöst.

Gör din seriösa inställning att du inte kan njuta lika mycket av att agera?

- Jag njuter av de små detaljerna. Att tajmingen kan flyttas på en halv sekund är det jag älskar med det här jobbet. Som när publiken tror att poängen nåtts fram slappnar de av, men då [slår ihop händerna] drar man in smashen och ger dem nästa poäng.

Du läste fordonsteknik på gymnasiet och har spenderat tid på lantbruk. När visste du att du skulle bli komiker?

- Jag tror inte att komiker är någonting man blir, det är någonting man är. En kille som är kul kan läsa telefonkatalogen och vara rolig. När jag var fjorton år och var på konfirmationsläger var det en tjej där som jag var förtjust i, men hon fattade tycke för min kompis istället. Då tänkte jag att om inte jag kan få henne, ska inte någon annan få henne heller. På småtimmarna, när vi befann oss ute vid havet, plockade jag upp föremål som hade flutit i land och började en enmansshow. De skrattade så att de grät och ju mer de skrattade desto mer energi fick jag. I efterhand känner jag att det var däromkring som min improvisationsförmåga föddes.

För att avrunda intervjun frågar jag Thomas, som tidigare har turnérat i Kalmar, hur han skulle beskriva stadens publik.

- Denna publik är faktiskt ganska lika västkustpubliken. De är öppna och när man är färdig med en föreställning kommer de fram och säger att de tyckte att det var bra och kramar om en. När man möter dem på stan hälsar de och säger ”Tack för senast!”. Det känns som om man har känt dem i hela sitt liv. Det är ett rent nöje att vara här.

 

Med det tackar Filmtopp.se Annika Andersson och Thomas Petersson för en trevlig pratstund. Härnäst kommer vi att intervjua Ale Möller om hans arbete med filmmusiken till Kay Pollacks kommande film Så ock på jorden. Håll dig uppdaterad på Facebook och Twitter.

 

Axel Diedrichs och Eric Diedrichs

TagsAnnika Andersson, Thomas Petersson, Intervju, Filmtopp.se, Tresteg i snedsteg, humor, komiker

Recension: Fasanjägarna (2014)

Foto: Nordisk Film

Foto: Nordisk Film

Titel: Fasanjägarna (2014)
Regi: Mikkel Nørgaard
Med Nikolaj Lie Kaas, Fares Fares, Johan Philip Asbæk, Danic Curcic mfl.
Genre: Thriller

I köpenhamnspolisens källarlokaler arbetar Carl Mörck (Lie Kaas) och hans assistent Assad (Fares). De tillhör avdelning Q, en cold-case enhet som försöker utreda ouppklarade mord. En före detta polischef begår självmord för att genom sitt testamente få kontakt med avdelning Q. Motvilligt börjar Mörck läsa testamentet och inser att den bortgångne polischefens två barn blev brutalt mördade i en sommarstuga 1987. En ung lokalbo dömdes för dubbelmordet men barnens far försökte under hela sitt liv bevisa en annan utgång av händelsen. Avdelning Q antar den avlidna polischefens sista önskan och börjar undersöka fallet.

Mycket riktig inser de att något är fruktansvärt fel och de hittar en koppling mellan uteliggaren Kimmie (Curcic), tre av landets mäktigaste män och dubbelmordet. Mörck och Assad siktar in sig på att leta upp Kimmie men det gäller att de hinner först, för de mäktiga männen försöker också att hitta henne. Hon bär  nämligen med sig information som under inga omständigheter får komma upp till ytan.

Sugen på en deckarfilm med högklassig spänning och utsökt story? Då är Fasanjägaren, som bygger på Jussi Adler-Olsens bok med samma namn, det perfekta valet. Som tittare kastas man i berättelsen mellan dåtid och nutid, smärta och mörker, samtidigt som man matas med spännande ledtrådar.  Detta är en hämndlysten film där varje karaktärs historia är intressant. Här finns inga stela biroller utan allt flyter runt av en anledning. Små skildringar vävs samman till en större och otäckare bild. Att varje skådespelare levererar bidrar givetvis till detta. Jag tycker mig också ana en viss inspiration av David Fischers berättarstil.

Diana Curcic gör en stark insatts som Kimmies vars personlighetsutveckling är gripande att följa och Fares Fares gör rollen som Assad med bravur. Varje gång som den smått socialt missanpassade Mörck sänker stämningen med sin buttra uppsyn lättar Assad upp situationen. De är ett udda radarpar som fungera.

Visst, en del klyschor figurerar filmen igenom och saker som sker har man sätt förut, exempelvis de delar som utspelas på ett internat där sadistisk härskarteknik råder. Men jag köper ändå allt detta eftersom underhållningsvärdet består. Vad som gör att Fasanjägarna inte når hela vägen är själva slutet. Det blir lite för mycket fantasi under vissa stunder när säcken skall knytas ihop. 

 

Sebastian Håkansson

För fler recensioner, listor och nyheter, följ Filmtopp.se på facebook och twitter.

SVT satsar stort på svensk-fransk TV-serie

Foto: Pixabay

Foto: Pixabay

SVT kommer tillsammans med franska Canal+, Nice Drama och Atlantique Productions att producera TV-serien Midnattssol. Enligt ett pressmeddelande beskrivs  Midnattssol som en internationell high-concept thriller som utspelar sig i norra Norrland och i Frankrike. Huvudrollerna kommer att göras av Gustav Hammarsten och franska Leïla Bekhti. 

Läs också: Filmtankar från Norrland

Enligt samma pressmeddelande ser handlingen ut som följer:

Kahina Zadi, en fransk polis av algerisk härkomst, får i uppdrag att åka till Kiruna för att utreda ett  mord på en fransk medborgare i Kirunas vildmark. Tillsammans med Anders Harnesk, åklagare med samiskt ursprung, inleder hon en utredning som snart får svindlande proportioner. Nya mord begås men de hittar inga kopplingar mellan offren, förutom att de alla mött döden på ett mycket utstuderat sätt. 

Morden öppnar samtidigt en avgrund av hat och konflikter där alla kan vara mördare eller offer. Anders gör allt för att utredningen inte ska slita sönder det lilla gruvsamhället. I sin jakt på mördaren tvingas Kahina och Anders också konfrontera sina ursprung, som de båda annars valt att förtränga. Något som visar sig leda dem närmare lösningen.

Inspelningarna startar i Paris nu i dagarna och flyttar sedan upp till Kiruna i juli, där större delen av den åtta avsnitt långa serien utspelar sig. Seriestart förväntas bli nästa höst. 

Källa: SVT

 

Sebastian Håkansson

För fler listor, recensioner och nyheter så följ gärna Filmtopp.se på facebook och twitter.

Recension: Entourage (2015)

Kevin Dillon, Jerry Ferrara, Adrian Grenier, Jeremy Piven, Kevin Connolly, Emmanuelle Chriqui.   Foto: Closet To the Hole Productions

Kevin Dillon, Jerry Ferrara, Adrian Grenier, Jeremy Piven, Kevin Connolly, Emmanuelle Chriqui.   Foto: Closet To the Hole Productions

Film: Entourage (2015)
Regi: Doug Ellin
Med: Adrian Grenier, Kevin Connolly, Jerry Ferrara, Jeremy Piven, Kevin Dillon m.fl.
Genre: Komedi

Året är 2004 och det är söndag, men inte vilken söndag som helst. Det är den första söndagen av många tillsammans med den närmast bekymmerslöse skådespelartalangen Vincent Chase och hans charmiga kompisgäng. I serien, med samma namn som filmen, får vi följa den unga Vincent Chase (Grenier) på hans strävsamma väg mot att bli Hollywoods nya stjärnskott.

Vid sin sida står barndomsvännerna från Queens i New York: Eric ”E” Murphy (Connolly) - Vincents manager och tillika bästa vän, Salvatore ”Turtle” Assante (Ferrara) – en matglad mångsysslare utan några högre prestationskrav, och Johnny ”Drama” Chase (Dillon) – Vincents äldre halvbror som efter ett genombrott som ”Torvald” i den fiktiva serien ”Viking Quest” fäktas med det stora problemet att upprätthålla sin karriär.

Utöver det sammansvetsade kompisgänget lär vi även känna Chases hårdslipade men ack så karismatiska agent Ari Gold (Piven). I Golds närvaro går ingen säker och ett typiskt affärsmöte slutar ofta med att något går sönder, vare sig det är en mobiltelefon eller en nyanställd sekreterares självkänsla. Men trots sitt temperament har Gold något otroligt älskvärt över sig och är seriens mest tongivande och bärande karaktär.

Nu har det gått elva år sedan vi för första gången såg Chase och Co. glida runt på gatorna i Hollywood och halvvägs in i 2015 har ett av TV-världens populäraste kompisgäng återvänt på en annan scen, nämligen den vita duken.

Och hur bra är filmen Entourage?

Chase har nu bestämt sig för att inte bara skådespela i sin kommande film utan också regissera den. Projektet blir Golds svåraste utmaning hittills när han tar risken att ordna stora investeringar i Chases regidebut.

När serien avrundades lämnade den fansen suktandes efter mer men hajpen som kokade runt serien tycks ha svalnat rejält. Sedan dess premiär har filmen inte gjort någon kassasuccé och i sanningens namn är det vad den förtjänar. Entourage känns inte bara som en onödig film utan den förstör också magin som tidigare har vilat över dess titel. Det är Inte helt olikt det Hobbit-filmerna gjorde mot Lord of the Rings.

Det krävs inga större förkunskaper för att kunna rabbla upp en lång lista med fel i berättelsen i form av lösa trådar, meningslösa scenarion, inklämda gamla karaktärer från serien och överanvända sexskämt. Ellin gjorde dock rätt med att låta Gold vara filmens motor och muskel. Han låter tigern lämna sin bur och bryta ut i en typisk Gold-trans där han är precis så underhållande som vi minns honom bäst.

När filmen är som bäst bjuder den på ett par sköna skratt och bygger upp en förväntan inför en upplösning som faller platt. Känslan efter filmen är att konceptet Entourage kommer att dö och att de som önskar en uppföljare kommer att bli besvikna.

Bäst: Gold och Drama är levande karaktärer med breda känsloregister.

Sämst: Känslan av att någon måste ha tagit med fel utkast av manuset till filminspelningsplatsen.


Axel Diedrichs och Gabriel Fager Ferrari

För fler listor, recensioner och nyheter så följ gärna Filmtopp.se på facebook och twitter.