torsdag 22 maj 2014

En kik på Woody Allens nya film


Idag släpptes första officiella trailern till Woody Allens kommande film Magic in the Moonlight. Den produktive regissören flirtar återigen med den 20-tals-nostalgi han visade upp Midnight in Paris (och säkert gjort innan dess, ni mer hängivna Allen-fantaster vet mer om detta än jag). Den senaste filmen verkar vara något lättsammare än Blue Jasmine och enligt min mening riktigt lockande!

Jag är själv ett relativt nytt Woody Allen-fan. Jag har ganska dålig koll på hans tidigare filmer. Även om jag (skamligt nog!!!) inte har sett varken Annie Hall eller Manhattan så har jag njutit av hans neurotiska humor i Ta pengarna och stick!, Dur och Moll och Små och stora brott. Samtliga filmer har varit bra, men hans charmiga komedier Midnight in Paris och Blue Jasmine har fångat mig på ett helt annat plan.

Trots de omdiskuterade ord-mot-ord-skandalerna kring regissörens privatliv så vill jag kunna njuta av ännu en bra Woody Allen-film. För jag har aldrig stött på någon annan regissör som har förmågan att leverera denna oroliga bladdriga ångestfyllde komediform som Allen har gjort sig känd för.

Se trailern till Magic in the Moonlight nedanför.



Läs mer om filmen här!

onsdag 14 maj 2014

Malik Bendjellouls är död.


Fan vad tråkigt!

De flesta av er har säkert redan hört nyheten om Malik Bendjellouls död. Han dog igår kväll 36 år gammal och dödsorsaken uppges vara självmord.

Synd att vi inte fick se så mycket av honom. Han hann bara regissera en enda film. Den oscarsvinnande geniala dokumentären om mytomspunne musikern Sixto Rodriguez, Searching for Sugarman. Med den dokumentären gjorde han inte bara alla cineaster och Rodriguez en tjänst genom att sätta honom på musikkartan, utan även vi musiktokiga nördar (som jag själv) fick plötsligt en ny mystisk idol att fascineras av och snöa in på.

Tydligen hade Malik ett nytt filmprojekt på gång, vad det nu rörde har jag ingen aning om. Men det var säkert ett väldigt passionerat ämne. Det var ju egentligen halva grejen med hans film Searching for Sugarman. Malik satsade allt på att berätta historien som han tyckte förtjänade att berättas i en hel långfilm. Från början var sugarman tänkt att vara ett inslag i tv-programmet Kobra. Men Malik kunde inte släppa ifrån sig materialet. Han finansierade resten av filmen själv med sina besparingar och lån från vänner. Han hade inget större stöd från filmens huvudproducenter som sa till honom att hans film (efter 3 års klippning!) "höll inte för de krav som ställs på filmer som ska upp på vita duken". 

Trots hans korta karriär är jag säker på att Malik kommer gå till svensk filmhistoria som en av våra främsta och mest lovande regissörer. 

Eric Didrichs

tisdag 13 maj 2014

Non-stop


Film: Non-stop
Regi: Jaume Collet-Serra
Genre: Action, Thriller, Mystery
Skådespelare: Liam Neeson, Julianne Moore

Den alkoholiserade flygpolisen och den f.d. FBI agenten Bill Marks befinner sig på ett passagerarplan över Atlanten. När Bill får anonyma meddelanden om att var tjugonde minut kommer en av de 146 passagerarna ombord mördas, tvingas Bill att hitta tillbaka till skarpt läge. Morden kommer att fortsätta om inte Bill för över hundrafemtio miljoner dollar till den anonymes bankkonto. 


Att Liam Neeson idag sysslar med mycket action är inte svårt att förstå efter de succéer han haft ihop med Taken-filmerna. Neeson är mångas nye favorit och till skillnad från konkurrenten Jason Stathams hårdkokta actionfilmer har Neesons filmer ofta en djupare dimension i sig som bjuder på mer mystik och drama. 


Det hettar till när den andra flygpolisen på planet dör. Bill är nu ensam att hitta mördaren. Den nu ensamstående flygpolisen har ingen att vända sig till, förutom den snackiga kvinnan Jen Summers som sitter bredvid honom på planet (Julianne Moore). Men kan Bill lita på henne? Kan Bill lita på någon på planet? 



  __________________________________________________


Är du sugen på att lära dig om film och förstå den på en djupare nivå? Jag är det. Därför vill jag ta tillfället att kanske kunna lära dig och mig själv någonting om film, genom att göra en kort analys av Non-stop.

Jag vill gå in i djupet och ge mig ett försök att förstå varför filmen fungerar. En fördel är om du har sett den. 


VARNING: SPOILERS!!!!!


I Non-stop är Bill Marks som tidigare nämnt en alkoholiserad polis utan en nära och kära. Han fick sparken från FBI och han är deprimerad. Det vi då kan förstå är att Marks har en lång väg att gå för att bli hel igen, för att förändras. Av den anledning att han måste gå genom mycket besvär för att bli den hjälte vi vill att han ska vara är han perfekt att tjäna berättelsen som huvudroll. Bill Marks får inte var komplett från början, för att bli komplett måste han besegra skurken. Och i slutändan är det vad alla berättelser handlar om, förändringar och detta främst hos vår hjälte, Bill Marks. 


När Bill, vår tillbakadragne FBI-agent får chansen igen att rädda passagerarna på planet måste han ta den. Han kan inte bli tvingad att hjälpa våra utsatta passagerare, han måste vilja rädda dem. Frodo i Sagan om Ringen väljer att bära ringen mot Mordor. Peter Parker i Spider-Man väljer inte att få övermänskliga spindelkrafter, men med chansen väljer han att använda det till nytta och stoppa New Yorks största skurkar. En hjälte vill hjälpa till. En hjälte tar ansvar. 





I början av Non-stop är Bill bara Bill, han kan vara en svinig polis, han kan vara en god polis. När vet vi att han är god? När är vi övertygade om att vi faktiskt hejar på honom? I början av filmen  under planets påstigning hjälper Bill en flygrädd flicka. När Bill slår sig ned pratar han avslappnat med Jen som får svindeln när flyget startar. 

Vi är nu övertygade om att den här mannen är god. Han är vår hjälte. Vi hejar på honom. 


När Bill får skurkens sms och bestämmer sig för att hitta honom och besegra honom, behöver vi känna att Bill får det tufft, att han inte (ännu) har någon på sin sida och att skurken är farligare och större än honom. Hur ska vi känna att alkoholiserade Bill har oddsen emot sig att lyckas vinna mot antagonisten? Vi vänder hans enda kamrat, den enda som pratar samma språk som Bill, hans Starsky, hans Brian O'connor emot honom. Vi tvingar Bill att döda den andra flygpolisen Hammond. Vi låter skurkens första offer verkligen sätta Bill i gungning. 




Bill är medveten om att skurken vill ha hundrafemtio miljoner dollar och vänder sig till den enda han tror kan hjälpa honom, sin förra arbetsgivare. Självklart vill inte FBI, med tanke på Bills förflutna och dåliga vana, ge Bill pengarna (ytterligare poäng till Bill som berättelsens perfekta hjälte). Och självklart vill inte vi heller se filmen ta slut efter trettio minuter. 

Bill som är berättelsens mest passande hjälte vill lära oss i publiken någonting, han vill lära oss massor. Han vill lära oss att alla måste vi kunna lita på människor. På planet där Bill befinner sig är alla för honom misstänkta. Vem som helst kan vara skurken. Men ändå väljer Bill att avslöja sig för Jen om vem han är och vad som pågår. Han ger bort allt som (ifall Jen är skurken) skulle ge henne ett övertag och göra honom till en ännu större underdog. Han visar att alla bra människor är byggda på god vilja och sin förmåga att lita på andra och sina instinkter. 


Det stannar inte där, Bill skaffar sig ett team och avslöjar sig och allt som händer för fler människor. Risken blir större. Men hjälten har samlat sitt följe och trots att han inte har en klar aning om det var rätt eller fel, får han oss att tro att han gör rätt genom att lita på dem. De är nu större, hjälten och co. De har nu större chans att slå ut skurken. Vi ser fram emot en stor uppgörelse! 




Bill och sina nya medhjälpare (Jen m.m.) kan nu arbeta ur flera vinklar och gör det tuffare för skurken. Nu ser det mycket ljust ut för den goda sidan, det det ser ut som att de kommer hitta och besegra skurken i tid. Det här är alltså halvvägs in i filmen och läget för hjälten i mittpunkten är antingen ett "upp" eller "ner". I det här fallet är det uppåt för Bill och Co. som nu är starkare än skurken. Nu kommer det att vända. Det måste det. 


Tjugo minuter senare. Piloten dör. Och passagerarna på planet tror nu att vår kära flygpolis Bill kapar planet. FBI får reda på att bankkontot som skurken a.k.a. "textaren" vill ha pengarna till står på Bills namn. Passagerarna börjar göra uppror mot Bill och han kommer i en dispyt med Jen som han inte längre vet om han kan lita på. Bill står återigen helt ensam. När det inte kan bli värre för Bill omgrupperar sig ondskan. Ondskan måste omgrupperas och bli starkare för att Bill, när han besegrar den, ska kunna visa att han verkligen är hjälten och att de som inte trodde på honom hade fel. 


Bill hittar en tickande bomb på planet. Kaos. De onda har kommit tillbaka från där de sett ut att förgöras för att verkligen vända på steken. De har övertaget och insatserna har höjts. Nu står ännu fler liv på spel. De ondas starka återvändo behövs för hjältens ultimata sluttriumph. 


I filmen Jaws ska Brody själv från en sjunkande båt besegra den enorma vithajen. 

När det ser som mörkast ut, ska en idé väckas hos hjälten, en mästarplan, som lyder "allt eller inget." Idén bör enligt mig ha en koppling till någon eller något tidigare i filmen. Men det är ingen stor nödvändighet, bara en snyggare plantering... Som i Jaws.  

VARNING... FLER SPOILERS!!!!


Jaws får vi veta, när Brody och sina två kamrater jagar bjässen, att de har tuber med tryckluft. "You screw around with these tanks and they're gonna blow up." Hjältens vinnande idé. Brody får i sista stund hajen att hugga tag i tanken - jackpot. 


...


I Non-stop får Bill idén att de kan sänka flygplanet för att utjämna lufttrycket och sedan täcka över bomben med väskor. Bill avslöjar till slut skurken, samma man som Bill tidigare misstänkt och hamnat i ordbråk med. I kriminalare/Mystik-filmer måste vi få veta vem skurken är innan han avslöjas för oss. Annars får vi inte den där underbara, frustrerande "Jaså, var det han! Det kunde jag anat!-reaktionen." 


Självklart finns det undantag men vi måste ha fått en glimt eller åtminstone fått höra skurken för att verkligen uppleva den där vackra "aha-upplevelsen."

När bomben sprängs dör ingen av passagerarna. Planet landar väl och blir hyllad av passagerarna som en hjälte.


Filmen slutar med att Bill påbörjar en vänskap med Jen. Det vi då också kan anta är att Jen blir Bills frälsning han som hjälte har förtjänat och får honom att dumpa sitt alkoholberoende. 


Det sägs att ett krav för att göra film är att förstå film. Därför kommer jag att fortsätta kolla många filmer och analysera dem. Är du lika intresserad som jag så föreslår jag att du gör samma sak! 


Hoppas du tycker att min analys av Non-Stop gav dig nytta. 


Axel Diedrichs

fredag 9 maj 2014

Potentiell bondskurk avslöjad


Det verkar som om Chiwetel Eijofor blir nästa bondskurk. Den oscarnominerade britten lämnade med 12 years a slave ett så stort avtryck att han får ta sig ann ett av de mest klassiska och häftiga jobben i branschen. Bond 24 har premiär November 2015 och publiken kan med spänning se fram emot om Eijofor kan mäta sig med Skyfalls mästerskurk - den onde Silva.

Silva spelades av spanjoren Javier Bardem och ses av många som den bästa bondskurken hittills. 

Trots att flertal källor menar att affären är säkrad, påstår film-och affärstidningen Variety att ett kontrakt ännu inte lagts fram åt Eiojofor att skriva på för. 

Barbara Broccoli och Michael G. Wilson kommer att producera Bond 24 och John Logan (som bland annat skrivit Skyfall och Gladiator) har titulerats manusförfattare. Tillsammans ska de, efter förre bondskurkens succé, försöka hitta en lika spännande och intressant fiende igen. Och just nu vilar ögonen på Chiwetel Eijofor. Hoppas!

http://variety.com/2014/film/news/chiwetel-ejiofor-james-bond-1201139769/

torsdag 8 maj 2014

Makalöst vackert Miazaki!


Film Det blåser upp en vind (Kaze tachinu)
Regi Hayao Miazaki
Genre Drama, biografi

I förrgår fick jag nys om mästerregissören och visionären Hayao Miazakis (Spirited Away, Min granne Totoro) nya film Det blåser upp en vind. Igår satt jag bänkad i biostolen förväntansfull och ovanligt nyfiken. Varför denna nyfikenhet? Jo, jag hade ingen aning om vad filmen handlade om eller vad det var för genre. Jag visste absolut ingenting förutom att: 1. Miazaki är regissör, 2. filmtiteln. Men denna lilla information var allt som krävdes för att jag och min flickvän tveklöst skulle gå på första möjliga föreställning efter vi fått reda på filmens existens. Och det säger en hel del om regissörens storhet.

Om du, som jag gjorde, förväntar dig en fantasifull familjefilm så kommer du bli förvånad. Det blåser upp en vind är en gripande och bitvis väldigt smärtsam och obehaglig dramabiografi om japanske flygplansingenjören Jirô Horikoshis liv under 1920-1930-talen. 



Jirô lever för sina flygplan och genom filmen återkommer hypnotiska dagdrömmar där Jirô på en närmast utomkroppslig nivå fantiserar om möten med den italienska flygplansingenjören och idolen Giovanni Caproni. En dag när Jirô åker tåg till ingenjörsskolan möter han Naoko. Hans livs kärlek. 

Utöver de makalöst vackra animationerna är parets kärlekshistoria filmens stora styrka. Varje scen är laddad med känslor. Det är vackert, känslosamt, sorgligt och gripande. Det var också intressant att se hur Tysklands och Japans relation utvecklades fram mot kriget. Tyckte det var extra intressant hur outvecklat Japan var under den här tiden.

Kan vara värt att tillägga att det är en mycket långsam film som förmodligen är helt ointressant för barn. 

Miazaki har själv sagt att detta är hans sista film. Hoppas han hinner ångra sig.



Eric Diedrichs

Star Wars VII börjar ta form

J. J. Abrams
Regissören J. J. Abrams har börjat snickra ihop ett ordentligt stadigt team inför den första Star Wars-filmen i den kommande trilogin.

Utöver originaluppsättningen med Harrison Ford, Mark Hamill, Carrie Fischer, Kenny Baker (R2-D2), Anthony Daniels (C-3PO) och Peter Mayhew (Chewbacca), så har lovande skådespelaren Oscar Isaac (Inside Llewyn Davis), den svenske legenden Max von Sydow och den mästerlige karaktärskådespelaren Andy Serkis skrivit på kontrakt. 

Och för er som undrar... Självklart står John Williams som kompositör!

Det återstår väl att se om J. J. Abrams, som både ska regissera och stå för manus, lyckas blåsa liv i den intergalaktiska sagan. Jag var inte särskilt impad av George Lucas andra trilogi (även om den tredje filmen har sina stunder).

Nämnvärt är att George Lucas INTE producerar den nya filmen. Känns intressant att se hur det blir. Kanske är det precis vad som behövs för att få en intressant nytändning? 

För första gången sen jag hörde ryktena om en tredje Star Wars-trilogi känner jag mig riktigt nyfiken. Kanske är dags att rota fram det där gamla ljussvärdet längst in i garderoben? 

Kika mer på: IMDB

// Eric Diedrichs

torsdag 24 april 2014

Sista Hobbit-filmen byter namn


På sin Facebooksida gick regissören och skaparen av Hobbit-filmerna Peter Jackson ut och meddelade att han tänker byta namnet på den sista delen av Hobbit-trilogin. Filmen som tidigare skulle hetat "The Hobbit: There and back again" döps om till "The Hobbit: Battle of the five armies."

Efter att ryktet spreds om ett titelbyte spekulerades det mycket kring olika titlar och den titel som såg ut att vara den rättmätiga stavades: "The Hobbit: Into the fire" men så var inte fallet. 


Warnes Bros. gick, efter Jacksons förslag, med på bytet. 

Kanske tyckte Jackson att sin första titel saknade styrka och att den inte tjänade filmens innehåll. 

Den nya titeln "Battle of the five armies" indikerar att berättelsen mäktar en episk slutstrid och att hans trilogi får en pampig final. 


Nu har det via sociala medier börjats diskutera om det är rätt att byta namnet på filmen eller inte. Genom kommentarer på nätet förstår läsaren det som att den forne titeln binder ihop Sagan om Ringen med The Hobbit och påminner oss om dess vackra sida, medan den nya titeln förmodligen tjänar sista filmen bättre på ett mer dramatiskt sätt. 


måndag 21 april 2014

Tarantino fortsätter arbetet med "The Hateful Eight"


Efter att Quentin Tarantinos manus till sin kommande hårdkokte Western-rulle "The Hateful Eight" läckt ut har regissören gått ut och sagt att han skrotar manuset. Nu efter att han förlorade den första striden i den juridiska kampen om att stämma Gawker Media för spridning av manuset har Tarantino gjort en manusläsning av The Hateful Eight med ett gäng toppskådespelare från sina tidigare filmer. 

Läsningen verkar ha varit lyckad då Tarantino enligt hemsidan www.Slashfilm.com  berättat att han inte tänker skrynkla ihop manuset och pryda papperskorgen med det. Istället fortsätter han skrivarprocessen med sitt nu andra utkast och har lovat att göra ett tredje utkast. 

Glada nyheter för de som tyckte om QT:s senaste westernsuccé Django Unchained. 

Filmen ryktas börja sina inspelning vintern 2015. 

Läs hela artikeln på: 
http://www.slashfilm.com/tarantino-hateful-eight-script/

lördag 19 april 2014

"The Apatow Family"

Judd Apatow
Det är sällan jag chockeras av filmidéer och registrerar dem som helgalna och skruvade. Idéer som jag unnar mig en längre stund åt att försöka få berättad för mig själv innan jag ens sett så mycket som första affischens löfte. Idag var ett sådant ögonblick för mig då jag blev chockerad av något skruvat, som dessutom blir verkligt. 

Sausage Party (2015). 


Ploten lyder:

"En animerad film om en korvs uppdrag att upptäcka sanningen bakom sin existens." 


Minsann en skruvad, underbar idé. Filmen har premiär nästa år. Jag blev då inte chockerad när jag såg att Seth Rogen är med i författarteamet bakom den, inte heller att han ska göra en av rösterna. 



Seth Rogen är för mig, ihop med Judd Apatow, nuets mästare på grov humor. De är så bra på att låta grov humor vara grov. Deras tagning på humorn är snygg och späckad med sköna referenser, ofta till kändisar och filmkaraktärer. Men de lyckas också förse den grova humorn med värme och hjärta. Något som inte är allt för vanligt idag (Ett "nyligen" undantag är Bridesmaids (2011). Ett måste att se om du älskar smärtande, grov humor!) . 


Rogen och Apatow är oerhört viktiga för dagens komeditrend. De har knytit åt sig ett sanslöst roligt komedigäng som jag väljer att kalla "The Apatow Family"


För att övertala dig om främst Apatows vikt för komedigenren men även Rogens tänker jag lista 3 underverk de gjort: 




1. Jonah Hills genombrott.

Det här är kanske den viktigaste av de 3 underverken. Hill introducerades kort med filmen 40-year old virgin (2004). En superskön scen när han försöker förstå varför han inte kan köpa en vara direkt ur en ebay-affär. Tre år senare när Seth Rogen tillsammans med Evan Goldberg skrev manuset till filmen Superbad (2007) var Rogen fast besluten att Hill skulle spela rollen som Seth.

Två minderåriga oskulders sista chans att få ligga innan college tar slut dyker upp när de får uppgiften att fixa dricka till skolårets sista fest. 


Rogen skrev rollen för Hill. Jackpot!


Jonah Hill är Oscars-vara. Han är absolut fenomenal. Det tog snabbt spinn i karriären för Hill och idag har han hittills belönats med två oscarsnomineringar. Den senaste för The Wolf of wallstreet förra året. 


2. 40-year old virgin (2004), birollsparadiset
Det är tydligt att regissören Judd Apatow fäster sig vid sina skådespelare, de blir hans familj. I samtliga fall är de även hans riktiga familj. I 40-year old virgin introducerades inte bara den fantastiske Jonah Hill, men även Paul Rudd och Apatows fru Leslie Mann - alla viktiga för komedigänget. Utropstecknet här är Paul Rudd som spelar den olycklige singelkillen som försöker gå vidare efter att nyligen blivit dumpad. Rudd passar perfekt som den trötta-på-livet-snubben som jobbar i en hemelektronikaffär och tillsammans med Seth Rogen är han makalöst rolig. 



Den legendariske "Do you know how I know that you're gay-scenen" visar prov på att Rogen och Rudd är genuint roliga människor då scenen är improviserad. 

Kolla in den! 


3. Freaks and Geeks (1999-2000).
Det är nästan skrämmande att se hur många TV-filmer, långfilmer, kortfilmer och serier huvudmannen Apatow har producerat. Han är överallt. Har du sett Anchorman - The Legend of Ron Burgundy? Eller Pineapple Express? Walk Hard: The Dewey Cox story? Superbad? Get him to The Greek? Bridesmaids? Och de är bara en nypa ur hans sortiment. 

I Apatows lilla hit-TV-serien Freaks and Geeks om två grupper ungdomar som handskas med plugget under 80-talet hittar vi flera stjärnskott; James Franco (Pineapple Express, This is the End, Spiderman), Jason Segel (Five-Year Engagement, I Love You, Man, How I Met Your Mother) och givetvis Seth Rogen. 





Jag har svårt att förklara Apatows storhet men när du kollar kommersiella komedier idag är det sällan du inte ser en medlem ur "The Apatow Family" eller någon som medverkat i minst en eller två Apatow-produktioner. 

Om du vill utmana mig och försöka hitta en populär amerikansk komedi idag utan att någon av de här skådespelarna är med så kommentera i inlägget vilken film och jag erkänner mig besegrad:


James Franco

Seth Rogen
Jonah Hill
Paul Rudd
Steve Carrell
Will Ferrell
Jason Segel
Kristen Wiig 
Samm Levine
Leslie Mann
Owen Wilson
Danny Trejo
David Koechner
Christina Applegate
Anne Hathaway
Dwayne Johnson
Adam Sandler
Jason Schwartzman
Eric Bana
John C. Riley 
Michael Cera
Jack Black
Jay Baruchel
Katherine Heigl
Bill Hader
Craig Robinson
Russell Brand
Terry Crews
Melissa McCarthy
Matt Lucas
Jim Carrey
Ken Jeong
Sacha Baron Cohen
Amy Adams
Gary Cole
Danny McBride
Kevin Corrigan
Ben Stiller
Mila Kunis
Greg Kinnear
Harrison Ford
Jennifer Aniston
Justin Theroux
Mark Ruffalo
Tim Meadows
Megan Fox

Lycka Till!


Axel Diedrichs

söndag 13 april 2014

"En del överraskningar och några bisarra skämt"


Film You're Next
Regi Adam Wingard
Med Sharni Vinson, Nicholas Tucci, AJ Bowen, m. fl. 
Genre Skräck

Förra året i november gick amerikanska skräckfilmen You're Next upp på svenska biografer, något sent med tanke på att filmen hade premiär i hemlandet redan 2011. I vilket fall. Filmen handlar om att hela familjen Davison (3 syskon med respektive samt syskonens föräldrar) smalas upp för att fira föräldrarnas bröllopsdag i föräldrarnas hus ute på vischan. Strax efter skymningen lagt sig över den idylliska boningen inser familjen snabbt att de är under attack. En liten grupp maskbärande mördare är ute efter dem och resten av filmen får vi bevittna en mardrömslik kamp om överlevnad...

När väl terrorn har brutit ut berättas allt i realtid, ett skräckfilmsformat som är bekant sedan tidigare. Tänker framförallt på två filmer som överglänser denna, Them (2006) och Eden Lake (2008). 



Första halvan av You're Next är spännande och obehaglig. Det känns innovativt och lovande, MEN (det är allt för många "men" när det kommer till skräckfilm) det går snabbt utför. Trots en del överraskningar och några bisarra skämt känns den andra halvan tråkigt, repetitivt och oinspirerad. Även om det finns en och annan halvt som halvt oväntad tvist i den annars så linjära storyn är den slutliga förklaringen på mördarnas blodtörst lam och inte alls särskilt trovärdig. Brist på trovärdighet i skräckfilm brukar inte vara något direkt problem men eftersom You're Next hela tiden strävar en autentisk realistisk atmosfär känns slutklämmen misslyckad och som ett stort "aha.. ska jag verkligen köpa det där?". 

Jag har inget emot att det konstanta återvändandet av gamla trick i skräckfilmsgenren men då måste det också kännas nödvändigt att göra så. Det måste kännas skrämmande eller åtminstone underhållande nog. 


Eric Diedrichs

tisdag 8 april 2014

The Cabin in the Woods

Film The Cabin in the Woods
Regi Drew Goddard
Med Kristen Connolly, Chris Hemsworth, m.fl.
Genre "skräck"

Igår kväll bunkrade jag och flickvännen upp med popcorn hemma i TV-soffan för att avnjuta en av 2012 års mest uppskrivna skräckfilmer, The Cabin in the Woods. Fasen vad vi ångrar det båda två. Vilken dynga! 

Kortfattat handlar filmen (utan att avslöja för mycket för er som vill se den) om ett ungdomsgäng som ger sig ut till en övergiven stuga i skogen. Snabbt förenklas deras personligheter till endimensionella skräckfilmsklyschor a lá den manschauvinistiska "sportfånen", den nästintill nymfomaniska "slampan", den gräsrökande konstant höga "losern", den hyfsat intelligente "akademikern" och den söta "plugghästen" som är betydligt mer oskuldsfull än sin promiskuösa väninna. I källaren hittar det osannolika kompisgänget ett förråd med massor av olika läskiga föremål och snart har de väckt något ondskefullt till liv.  

MEN riktigt så enkelt är det inte. Cabin in the Woods är inte bara en ny sämre Evil Dead. Det verkar nämligen som om att ungdomarna hela tiden blir övervakade av något helt annat än den ondska som gömmer sig i skogen... 

Genom filmen regnar det lika många dåliga skämt som det finns bristande logik. Skådespelet är trist, dåligt och matt. Dock har filmteamet lyckats sammanfoga en ovanlig story, MEN inte på det smarta och intressanta sätt manusförfattarna siktar efter utan snarare på ett ovanligt dålig sett.

Hur detta förvirrade, charmlösa bottenskrap till skräckfilm kunnat bli så uppskriven är chockande. Såg jag verkligen rätt film? 

Betyg 0/5

Eric Diedrichs

onsdag 2 april 2014

Slipknots frontman Corey Taylor i ny skräckfilm

Alla har väl någon gång sett Robert Englund som den terroriserade skräckkult-figuren Freddy Kruger i någon av Terror på Elm Street-filmerna?

Han är nu aktuell i en ny skräckrulle tillsammans med en annan maskklädd herre vid namn Corey Taylor, en av världens främsta sångare inom NU-Metalscenen. Iklädd mask och jumpsuit har han tagit metalscenen med våld. Både med bandet Slipknot och systerprojektet Stone Sour. Kommer Corey lyckas göra detsamma på vita duken?


Det är svårt att hitta detaljer om handlingen men på IMDB sammanfattas den såhär: ”En läkare (Robert Englund) arbetar för att bota patienter som lider av fasansfulla fobier, genom att placera dem i sin uppfinning, som framkallar och styr hallucinationer”. Filmen baseras på en TV-serie med samma namn från 2009.

Rent spontant om filmen tror jag att den kommer bli en av de bättre skräckrullarna under 2014. Även om storyn tyvärr känns lite "lam" och trist! Dock ska det bli riktigt intressant att se hur Corey arbetar på film. Efter att själv ha skådat tre uppträden live så vet jag vad han går för på scenen och vilken kraft han kan medföra, oavsett om du är där eller tittar på ett slaskigt Youtube-klipp.

Corey håller själv på att producera en egen film på Stone Sours senaste platta House Of Gold And Bones. Så att börja Film-karriären med en nyinspelning av en gammal skräckserie, kan vara en bra början! Håller tummarna!

Anton Johansson

tisdag 1 april 2014

Fargo blir TV-serie

Cohenbrödernas legendariska kultfilm Fargo om den skuldsatte bilförsäljaren Jerry (William H. Macey) som iscensätter en kidnappning av sin fru (Frances McDormand) för att utpressa hennes rika pappa på pengar blir TV-serie.

Båda Cohenbröderna står som medproducenter och har skrivit 3 av första säsongens 10 avsnitt. I skådespelarensamblen finns kända namn som Martin Freeman, Billy Bob Thornton och Tom Hanks son Colin Hanks

Att göra TV-serier av gamla filmklassiker verkar vara en ny trend i branschen. Förutom Fargo kommer även From Dusk Till Dawn att inta TV-rutan senare i år. 

Rent spontant känner jag mig skeptisk. Jag kan se poängen med att göra en TV-serie av From Dusk Till Dawn, även om serien verkar rätt ruggig. Där finns ändå ett unikt koncept som är svårt att göra under något annat namn. Men Fargo? Jag vet inte riktigt. Finns det verkligen en poäng med att historien ska utspelas i staden Fargo eller är det bara ett enkelt sätt att varva tittare? 

Det framkommer tydligt i trailern nedanför att serien vill strävar efter att behålla Cohenbrödernas säregna humor och unika karaktärer men känns det inte lite väl konstlat? Lite som att Cohenbröderna har hittat ett halvhjärtat sidoprojekt medan de fokuserar på sina filmer? Vi får se. Jag håller tummarna och hoppas på det bästa!



Läs mer om "Fargo" på theverge.com

Eric Diedrichs

lördag 29 mars 2014

Costner, med mer Western!


Kevin Costner har tidigare haft en strålande filmkarriär. Mannen från Kalifornien var en av 80-90-talets största filmstjärnor. Dessvärre har den tvåfaldigt Oscarsvinnaren på senare tid haft svårt att hitta tillbaka till sin forna storhet. Det har funnits tecken på en comeback av den store Costner i form av Open Range och Mr. Brooks, men tyvärr har det aldrig gått hela vägen. Det här är ett fall som går att känna igen hos flera andra giganter, bl.a. Tom Hanks, Kevin Spacey och Robert DeNiro som alla någon gång hamnat i djupa svackor. 


Men kan Costner nu göra ett kontinuerligt framträdande för den stora publiken med sin kommande Westernfilmserie? 


Nu planerar Costner att släppa en westernbomb på bioduken. Den rutinerade 59-åringen har i sikte att regissera en episk westernfilm, uppdelade i fyra olika delar inom loppet av ett år.


Costner har tidigare regisserat två klassiska westernfilmer Dancing with Wolves och Open Range. Med tanke på att den förste blev 7-faldigt Oscarsbelönad(!!!) och den andre stadigt kritikerrosad så känns detta som ett mycket spännande och lovande besked för oss westernälskare. 


Än så länge finns det inte så mycket info om quadrologin. Costner har inte gått ut med varken utgivningsår, någon titel eller om han kommer skådespela i filmerna. Dock är det tydligt att det är en ambitiös plan som pågår i fullaste fart. 


Är detta en ny standardriktning för filmskapare? 


Det går att känna igen Costners episka konceptet i Lars Von Triers senaste film Nymphomaniac, som är uppdelad i två volymer. En fråga som snabbt kommer till oss på Filmtopp är om detta nya storslagna och fördjupade upplägg är en effekt av den allt ökade populäriseringen av TV-serier. Onekligen ger detta upplägg större möjlighet att skapa mer multidimensionella karaktärer, mer avancerad karaktärsutveckling och ett annorlunda berättarflöde. Men är detta miniserieformat något som biobesökare eftertraktar eller hör det hemma i TV-soffan?


Läs mer om Kevin Costners projekt på Slashfilm


Axel och Eric Diedrichs

onsdag 26 mars 2014

Bradley Cooper som Indiana Jones?


Just nu ryktas det om 2 Indiana Jones filmer. Den första finns det inte så mycket info om men planeras regisseras av Steven Spielberg, produceras av George Lucas och ha Harrison Ford som Indian Jones.  Om den andra ryktas det att Bradley Cooper ska axla Harrison Ford i en ny Indiana Jones reboot. Cooper känns som ett rätt bra val, även om han förmodligen skulle göra en lite för flamsigt och nervös Indy.


MEN. Känns inte konceptet lite väl slitet? Tror du inte att en reboot bara kommer bli en blek överproducerad kopia av de första briljanta filmerna och en ny film med Harrison Ford bara kommer kännas gammalt och tunt?  


Förra filmen Indiana Jones and the Kingdom of the Chrystal Skull var så fruktansvärt dålig att jag fortfarande har avsmak. Kommer ihåg hur förvirrad och upprörd jag kände mig i biostolen. Något som jag inte verkar varit ensam om. Har du sett geniala South Park avsnittet The China Problem där Trey Parker och Matt Stone uttrycker sin förtvivlan över den nya filmen med att visa flera klipp där Indy våldtas av George Lucas och Steven Spielberg? Tveklöst det bästa som kom genom den före detta mästerregissörens värdelösa film.


Läs mer här och här.

Eric Diedrichs

måndag 24 mars 2014

Her - en unik berättelse som verkligen berör


Film Her
Regi Spike Jonze
Med Joaquin Phoenix, Scarlett Johansson, Amy Adams, Rooney Mara
Genre Drama

Inne på den minsta biosalongen satt fyra åskådare i publiken redo att se Spike Jonzes senaste romantiska komedidrama "Her". Två timmar och fyra minuter senare var den fattiga publiksiffran obegriplig att förstå. Den udda kärleksstoryn om en nyskild man som förälskar sig i ett operativsystem styrd av en programmerad kvinnas röst var makalöst bra. 

Joaquin Phoenix (Gladiator, The Master) spelar den ensamme och förvirrade författaren Theodore som vill ha något mer i livet. I ett ständigt behov av spänning installerar Theodore OS1, ett nytt genialt mobilt operativsystem som assisterar människan genom vardagen likt iPhones "Siri", fast på en helt annan nivå. När Theodore gör valet att ha en kvinnlig OS-röst förändras hela hans situation. "Samanthas" röst är mänsklig snarare än robotlik och numera nyfikne Theodore inser att han kan ha fått en ny vän.

Samanthas röst spelas av Scarlett Johansson (Ghost World, Lost in translation) och som Samantha hon kan andas, skratta, gråta, tänka och läsa en mastig bok på en tvåhundradels sekund. OS-operatörer är programmerade att lära sig av mänskligt beteende och hela tiden utvecklas för att kunna ha en så pass verklig relation med sin ägare som möjligt och fylla ägarens alla behov. Men vad händer om Samantha utvecklar egna behov? Om Samantha har ett helt eget medvetande?

Samantha är det Theodore saknat i livet och de faller båda två för varandra. Men det faktum att Theodore och Samantha aldrig kommer kunna ha en mänsklig relation kommer ifatt dem. Att Theodor aldrig kommer kunna få se eller röra Samantha komplicerar deras förhållande. Men är det verkligen det som spelar roll?

"Her" är en unik berättelse som verkligen berörde mig i frågan om vad som egentligen är ett förhållande och vad som krävs av det. 

Joaquin Phoenix gör sin roll som Theodore perfekt. Han lyckas trovärdigt skapa en vanlig människa i en ny värld som prövas med nya komplikationer.  Den förvirrade känslan att förälskas i någon som bara är ettor och nollor. Någon som han kan plugga ur och stänga av när han vill. Någon som ingen annan, inte ens han själv kan se. Någon som hans omgivning har svårt att acceptera. Någon som han vill ha en seriöst förhållande men inte vet om det är möjligt. Men å andra sidan, vad är ett "riktig" förhållande? Vad är kärlek? Om nu Samantha verkligen har ett eget medvetande, är det så galet om de vill vara tillsammans? Phoenix lyckas förmedla dessa filosofiska frågor och många fler på ett sätt som gör att vi i publiken inte bara förstår honom utan blir gripna av hans och Samanthas relation.

Den enda rimliga förklaringen att Phoenix aldrig fick vara med och slåss om en Oscar mot med DiCaprio och de andra grabbarna om bästa manliga huvudroll i förra Oscarsgalan  är filmens begränsade kommersiella framgång. 

Men det är inte bara Phoenix som kan känna sig snuvad på en Oscarsnominering. Det förvånar mig hur Scarlett Johansson som aldrig visas i bild kan skapa en så starkt och känslosam närvaro med bara sin röst. I "Her" är det svårt att inte känna hennes glädje och sorg. Oerhört imponerande och ett kvitto på en otrolig skådespelarbegåvning.

"Her" gav mig en tankeställare och den leder just nu min jakt på årets bästa film. 

***
Sussane Bennet, rösten till vår verkliga "Siri" var imponerad av Scarlett Johanssons förmåga att göra rösten som Samantha så pass bra och hon beskriver hennes röst som "sexig och en motståndare". 



Axel Diedrichs

Wes Anderson i högform



Film The Grand Budapest Hotel
Regi Wes Anderson
Med Ralph Fiennes, Tony Revolori, Willem Defoe, Adrien Brody, F. Murray Abraham, Jeff Goldblum, Saoirse Ronan, Tilda Swinton, Harvey Keitel, Jude Law, Jason Schwartzman, Edward Norton, Bill Murray, Owen Wilson. 
Genre Komedi

Jag brukade vara ett stort fan av Wes Anderson, men hans stundom mediokra filmer (framförallt trista Moonrise Kingdom) har fått mig att tappa intresset för hans filmer. Men trots att jag hade ganska låga förväntningar på gårdagskvällens biobesök fanns det ett litet hopp om att Wes skulle vinna tillbaka mitt hjärta med The Grand Budapest Hotel, och det gjorde han.

Under en måltid med en författare (Jude Law) berättar åldrade Zero Mustafa (F. Murray Abraham) sin imponerande historia om hur han gick från att vara Grand Budapest Hotels obetydliga ”lobby boy" 1932 till att bli hotellets ägare. I hans, blyga 100 minuter långa, berättelser får vi följa Zero och den exceptionelle och elegante, makalöse portiern M. Gustave (Ralph Fiennes) i en historia kantad av ungdomlig kärlek, arvstvister, stöld, komplotter, mord och Gustaves äldre, rika, blonda, behövande och osäkra kvinnor. 


Det är färgsprakande, energiskt och ofta mycket roligt, allt förmedlat i ett rappt tempo med en litterär berättare och skarp dialog. Scenografin är helt makalös! Skådespelarensamblen är lika stjärnspäckad som den är klockren. Men oavsett hur kul det är att se Jeff Goldblum i en fantastisk roll igen och hur underbar Willem Defoe än är som våldsamme Joplin så är det Ralph Fiennes som stjäl showen. Vilket komiskt geni han är! Han är till och med så bra i sin roll att det går snabbt att förlåta Anderson för att inte ge Bill Murray mer utrymme.

Även om Budapest Hotel inte kan mäta sig med Wes Andersons bästa filmer så är den, om man bortser från stopmotion-filmen The Fantastic Mr Fox, det roligaste han har snickrat ihop sen The Royal Tenenbaums 2001. Stilistiskt är Budapest Hotel tveklöst det snyggaste Wes har gjort, men den är också den mest blodiga och våldsamma filmen i hans katalog.



Eric Diedrichs

fredag 21 mars 2014

Andy Serkis regisserar Warner Bros. "Jungle Book"


Andy Serkis kallas för "Mannen bakom masken", smeknamnet är även titeln till hans självbiografi. Både äventyr/fantasy-nördar och filmälskare har gartanterat sett honom. "Mannen bakom masken" är mest känd för sin roll som den besatte varelsen Gollum i Sagan om ringen-trilogin. Folk förvånas över att Gollum inte enbart är animerad utan att han också spelas av en skådespelare. Peter Jackson, regissören av historiens kanske populäraste filmsaga, anlitade Serkis igen, för att spela King Kong i filmen King Kong (2005). Utöver dessa två meriterande roller har Serkis även spelat Caesar i Tim Burtons Rise of the planet of the apes

Förvånad?

Har du sett Gollum bör du inte vara det. Han är makalös. Att en man i femtioårsåldern rör sig på det sättet är galet imponerande. 


Det stora utropstecknet nu är att Andy Serkis anlitats av Warner Bros. för att regissera den kommande filmatiseringen av Djungelboken, Jungle Book. Det blir hans riktiga debut i form av långfilmsregi. Varför har Warner Bros valt Serkis? Har det att göra med att han vet hur man allra bäst ska agera som olika varelser? Självklart. Men inte bara det. Warner Bros. vet också att Serkis kan göra livliga actionscener. Något de eftertraktar till Jungle Book. 

Jacksons guldkorn har medverkat som b-regissör i The Hobbit-filmerna. B-regissörens främsta uppgift är att göra scener som görs annorlunda mot de andra sceninspelningarna och att samtidigt följa huvudregissörens primära tema i filmen. Du ska inte märka skillnad mellan huvudregissör och b-regissör. 

I The Hobbit: The Desolation of Smaug regisserade Serkis bl.a. "tunnel-action-scenen" i floden som hyllats för att vara tät och typiskt Sagon om ringen-charmig. 

Den långa action-scenen borde ses som en garanti hos Warner Bros. förfrågan. Men kan Andy Serkis ta ansvar för en hel film?