E:s 100 Favoriter 90-81

90. Europa (1991)
Lars Von Triers hypnotiska tåg-thriller Europa är mycket svår att ställa vid någotannat. De experimentiella, surrealistiska bildspråket med bilder som projiceras över andra, voice-overs och allt annat Von Trier leker med bildar en helt unik filmupplevelse. Att sedan Ernst-Hugo Järegård gör en lika knivksarp roll som vanligt får en att njuta ännu mer.

89. Barnhemmet (2007)

Jag vet inte hur det har blivit som det blivit, om det beror på den nära relationen till det spirituella, men spanjorerna är helt klart dagens mästare när det kommer till skräckfilm. Barnhemmet är enligt mig den mest intelligenta skräckfilmen sedan The Shining, allra mest för att den vågar sluta som den gör. I vilket fall, filmen handlar om ett par som startar upp ett barnhem, deras son börjar bete sig märkligare än vanligt när det kommer till låtsaskompisar och fantasier, men när han plötsligt försvinner börjar hans mamma misstänka att fantasierna kanske inte är så mycket till fantasier trots allt...

88. The Matrix (1999)

Än idag jämför jag nya actionfilmer med Matrix. Det är lätt en av de bästa actionfilmerna någonsin och en av de få sci-fi-filmerna jag tål att se om och om igen. Matrix är även en av de få filmer där Keanu Reeves gör en bra skådespelarinsatts. Det känns alldeles för invecklat att försöka summera handlingen i några få meningar, vill ni läsa mer om filmen (om ni nu tillhör den lilla skara som inte har sett den) föreslår att ni trycker HÄR.

87. Donnie Darko (2001)

Jake Gyllenhal gör en av sina bästa roller här som schizofren förvirrad tonåring som en orolig natt väcks av jättekaninen Frank som inte bara räddar livet på honom utan även berättar för honom när världen kommer gå under. Ett originellt drama om allt flummigt tänkbart från religion till tidsresor till fantasivarelser.

86. To Kill a Mocking Bird (1962)

Fantastisk film om sydstatsrasismen under 30-talet. Sexåriga Scout växer upp i en liten sydstatshåla där rasism är lika givet som morgonbön i skolan. Hennes far (Gregory Peck) är en hederlig advokat som vågar försvara en allvarligt anklagad svart man under hans rättegång. Detta får självklart den inskränkta byn att vända sig mot familjen och börja behandla dem illa. Filmen är baserad på Harper Lees klassiska roman med samma namn. Det var den enda boken hon skrev!

85. American Psycho (2000)

Christian Bale gör en superb roll här som finance-yuppie som spårar ur och börjar mörda horor och uteliggare och sina irriterande arbetskamrater, eller gör han (inte en superb roll, för det gör han verkligen!)? När den här filmen släpptes mottogs den ljummet, de som hade läst boken filmen bygger på tyckte filmen var för mild och fegade på det extrema övervåldet och de som inte läst boken tyckte filmen var på tok för grov. Men idag verkar det som om American Psycho har uppnåt en viss kultstatus och allmänt börjat betraktas som en bra film. Bäst är är visitkortsduellen samt Bales improviserade moon walk. Se även Rules of Atraction, en oberoende "spin-off" om Bales karaktär Patricks lillebror.

84. Knocked Up (2007)

Judd Apatows geniala romantiska komedi om ett one-night-stand som råkar leda till en graviditet. Paret bestående av den udda kombinationen: Ben (Seth Rogan) en hopplös arbetslös slacker som bor kollektivt med sina andra dryga vänner och den företagssamma kvinnan Alison som försöker stärka sin karriär inom TV; men trots sina olikheter försöker de båda att lära sig leva med varandra. Det som gör Apatow så unik bland denna nya tränd av komiker är hans varma humana touch som han lyser genom alla vulgära skämt.

83. Days of Wine and Roses (1962)

Days of Wine and Roses börjar som en trevlig romantisk komedi med gulligull och mysiga skämt, men halvvägs in i filmen kommer ett absurt drickande in i historien och det slutar med att det gulliga paret ligger och skriker medan de krälar längs golven och kryper på väggarna i desperat abstinens efter alkohol. Den rollen Jack Lemmon bjuder på i Days of Wine and Roses tillhör mina absoluta favoritrolltolkningar. Det finns inte mycket som toppar detta tunga romantiska drama (förutom 81 till filmer!).

82. Indiana Jones (1981)

Från den legendariska öppningsscenen till de avslutande actionscenerna! Sen får man ju inte glömma de klassiska barscenerna eller scenen med apan och fikonen! Det blir många utropstecken när man pratar om Indian Jones världens bästa matinéfilm! Den äventyrliga arkeologen fightar sig genom det ena äventyret efter det andra på jakt efter den hela arken i denna magiska cinematiska filmupplevelse! VARNING se inte den senaste Indiana filmen, se hellre southparkavsnittet The China Problem där George Lucas och Spielberg våldtar Indie flera gånger om. Precis som det kändes att se den fjärde filmen!

81. Ikiru - Att Leva (1952)

Den torre och tråkige byrokraten Watanabe får reda på att han har magcancer och kommer att dö inom ett halvår. Denna radikala nyhet vänder upp och ner på Watanabes lungna vardag och han börjar inse att han under de senaste trettio åren har jobbat bort sitt liv. Därför tänker han uppleva allt som han inte gjort tidigare, och till sin hjälp har han en ung författare och en ung kvinna. Ikiru är ännu ett briljant drama av Kurosawa, med briljant kamerahantering och i huvudrollen ser vi en av Kurosawas återkommande favoriter Takashi Shimura. En given klassiker!

Peter Jackson I förhandlingar om “The Hobbit”

Peter Jackson back in midgård!

Nästan en månad efter Guillermo del Toro hoppade av att regissera ”The Hobbit”, Peter Jackson är i diskussion att ta över rodret över de två filmerna i franchisen. Medan vi väntar på studion som är involverad eller Jackson`s manager att bekräfta , finns det många frågor som är obesvarade innan ”The Hobbit” kan börja produceras, desto ännu mindre nå biograferna.

För det första, MGM, den skuldsatta studion som äger 50% av rättigheterna till den klassiska filmsagan, går just nu en osäker framtid till mötes. Studion misslyckades med under en auktion tidigare i år att få bud tillräckligt höga för att tillfredställa deras fordringsägare.

Fidde

Shutter Island

Shutter Island - Nu på DVD och BD

År: 2010

Längd: 138 min

Regissör: Martin Scorsese

Genre: Thriller

Skådespelare: Leonardo DiCaprio, Mark Ruffalo, Ben Kingsley, Michelle Williams, Patricia Clarkson, Max von Sydow

Det är 50-tal i USA. 1954 närmare bestämt. Efterkrigstid och kommunistparanoian börjar ta fart på allvar. De unga män som knappt 10 år tidigare befriat Europa från nazisterna har nu lämnat armén och slagit sig till ro i hemlandet. En av dessa män är Edward "Teddy" Daniels (DiCaprio), numera U.S. Marshall. Till suggestiva bastoner träffar vi Teddy på en färja, mitt i Bostons hamninlopp, på väg mot Shutter Island och det fängelse för mentalt sjuka våldsbrottslingar ön härbärgar. På båten finns också Teddys nuvunna kollega (Ruffalo). Målet är att utreda försvinnandet av en patient. En barnamörderska som fullständigt gått upp i rök.

Både tittarna och Teddy upptäcker snabbt att något inte står rätt till på fängelset. Hela utredningen möts av misstänkta blickar, och chefspsykiatrikern (Kingsley) bidrar endast med minsta möjliga hjälp. Personalen verkar inte speciellt motiverad till att hitta den försvunna patienten, och inte heller intresserade att få veta vem den mystiske patient 67 är. Samtidigt som Teddy, med sin egna hemliga agenda, plågas av flashbacks från fritagningen av Dachau och dissociativa minnen av sin mördade fru (Williams).

Scorsese har med filmatiseringen av Dennis Lehanes bok med samma namn (patient 67 på svenska) skapat en utmärkt melankolisk film noir. En film som till skillnad från många andra thrillers är tight från första till sista bildrutan, utan att kännas jäktig eller konstlad. Tittaren utkämpar också samma öde som huvudrollen. Vi vet hela tiden lika mycket (eller lika lite) om omständigheterna som Teddy. Något som gör det omöjligt att räkna ut händelserna i förväg, utan att de sedan känns långsökta. Bra Scorsese, bra!

Betyget? När eftertexten rullar så lutar tankarna åt en 4. Men en 4 innebär ett stort nöje av att återse filmen, och riktigt där är vi inte.

E:s 100 Favoriter 100-91

Mina kära vänner, anledningen till den extremt långsamma uppdateringen på bloggen från min sida är att jag har jobbat med ett maratonprojekt. Jag har rankat mina 100-favorit/bästa-filmer och kommer presentera dem 10 stycken åt gången, en gång i veckan.

Här kommer nummer 100-91!:

100. South Park: Bigger, Longer Uncut (1999)

Det börjar med att USA kidnappar de kanadensiska stjärnorna Terrence och Philip, efter att dessa har förpestat USA:s ungdom med ett fruktansvärt språkbruk; Kanada svarar med att spränga skådespelarfmiljen Baldwin; och sedan eskalerar det till den grad att Cartman & co. måste rädda världen från satan och hans sadistiske älskare Saddam Hussein i denna galet roliga film, som jag kan anse vara en av de absolut bästa musikaler som har gjorts!

99. The Wrong Man (1956)

Henry Fonda blir förväxlad med en rånare och dras in i en obehaglig process. Hitchcock gjorde många filmer efter den här mallen, men denna underskattade pärla är en av hans bästa. Fonda är som alltid fantastiskt bra, hans vänliga ögon är perfekta i en roll som denna. Att den dessutom är baserad på en sann händelse gör det hela ännu mer intressant!

98. Maniac (1980)

Inte bara en av slasher-genrens bästa, detta är även en av de bästa filmer någonsin som har gjorts om en seriemördare. Joe Spinell gör en läskigt bra roll som fruktansvärt instabil galning, som tvingas av en inre mörk drivkraft att mörda kvinnor och sedan groteskt klä upp skyltdockor i deras skalp. Det som gör Maniac, denna gamla B-film, till ett mästerverk, är att den är filmad från mördarens perspektiv och vågar göra honom mänsklig. Även om denna man gör de mest avskyvärda brott man kan tänka sig, går det inte att undgå att lida med honom; för han mår så fruktansvärt över detta. Det är skrämmande att se, det är gore, det är perverst, men samtidigt är det helt briljant.

97. Ratatouille (2007)

Matälskande råttan Remy kommer ifrån sin flock och lyckas hamna på 5-stjärniga restaurangen Gusteau's i Paris. Där blir han vän med klumpiga kökspojken Linguini. Linguini och Remy försöker tillsammans bli den perfekta kocken, och det funkar bra tills Linguini blir tokkär. En underbar Pixarfilm om vänskap, kärlek och mat, mat, mat! Allra bäst är det när den kräsne kritikern Anton Ego kommer på besök!

96. Freaks (1932)

Freaks. En extremt omdebatterad film om en kringresande freakshow. Vi får under en drygt timme följa ett cirkusfölje bestående av vanställda människor. En ung vacker trapetsdansös säger ja till att gifta sig med ledaren av alla "missfostren", en dvärg, efter att hon har fått reda på att han sitter på en stor förmögenhet. Han älskar henne nått så vansinnigt mycket, och de andra "freaksen" går med på att acceptera henne som en av dem. Men en natt får de reda på att hon skall gifta sig med Dvärgen för att mörda honom för hans pengar och då börjar en mycket grym hämnd.

I Freaks beskrivs de utstötta som de hederliga och de vanliga människorna som ohederligt pack. Filmen bannlystes totalt när den släpptes, inte för att man blev upprörd över hur illa de missbilldade blev behandlade i filmen, utan för att regissören Tod Browning använde sig av riktiga deformerade människor i huvudrollerna och att dessa uppfattades som så pass läskiga att man inte kunde se filmen. Ironiskt.

95. Frankenstein (1931)

Boris Karloff klampar fram i sina tunga asfaltskor och är kraftigt uppsminkad i denna magiska filmklassiker från början av 30-talet. Ni kan historien: Vetenskapsmannen Victor Frankenstein försöker väcka liv i skapad människa ihopsydd av gamla lik. Han vill skapa en intelligent varelse, men hans puckelryggige assistent Fritz rör ihop det och den intelligenta hjärna som skulle installeras i varelsen ersätts med en abnormal. Hans varelse kallas för Monster, då det har blivet mer av ett jättestort skrämt djur, än något annat.

Men så enkelt är det inte. Karloff gestaltar absolut inget monster och det smärtar att se varelsen lida i sin ständiga rädsla och okunskap. En absolut klassiker. En av de bästa skräck/drama-filmerna från sin tid.

94. Eternal Sunshine of the Spotless mind (2004)

Att beskriva handlingen i den här filmen utan att gå in på djupet är svårt, men kort och gott så handlar den om ett förhållande som har gått sönder och att den ena partnern (Clementine) har hittat ett företag som hjälper en radera minnen och låtit sig minnet av den andra partnern (Joel). När Joel får reda på hur det ligger till så svarar han med att göra detsamma. MEN, när en del vackra minnen börjar försvinna inser han sitt misstag och försöker göra allt för att stoppa processen; det enda han kan göra (eftersom han är medvetslös under behandlingen) är att försöka ta med sig Clementine från ett minne och gömma sig längst in bland sina djupaste förträngda minnen.

Jim Carrey (joel) gör sin bästa roll och Kate Winslet är som alltid på topp. Det är ett vackert drama om kärlek och den får en faktiskt att tänka till ett par gånger.

93. Double Idemnity (1944)

Walter Neff är berädd att gå väldigt långt för att få vara med förföriska men redan gifta Phyllis; och han går lite för långt i denna hårdkokat Film-Noire av Billy Wilder. Det är klassiskt, du har en tuff man alltid klädd i kostym eller trench-coat, du har den sexiga donnan, du har ett brott (begått av huvudrollen) och du har en voice-over som berättar antihjältens ständiga grubblerier. Mycket coolare än såhär blir det sällan!

92. Frenzy (1972)

Filmen som borde ha varit Hitchcocks sista, istället för värdelösa Family Plot. Frenzy är ett förbisett guldkorn i Hitchcocks stora skatt och jag kan tycka att det är en av de bästa thrillerna någonsin om en seriemördare. Filmen spelar i samma liga som när lammen tystnar, boston strangler, Se7en och Maniac. Man säger att Hitchcock bara gjorde två riktiga skräckfilmer, The Birds och Psycho, men skulle man expandera listan till tre så är jag övertygad om att Frenzy skulle hamna med. Vissa scener är nämligen väldigt grova och våldet är extremt grafiskt och grymt för att vara en Hitchcockfilm och den realitsiska tonen i filmen gör det hela väldigt obehagligt.

91. Night of the Living Dead (1968)

George A. Romeros första film och hans bästa; den mest klassiska zombiefilmen av de alla! Första scenen på kyrkogården är så sjukt nice, "they comming to get you barbera!" och likaså så scenen med flickan i källaren, eller scenen när de går upp på övervåning för första gången i huset du har sökt skydd. I den här filmen är Zombiesen fortfarande långsamma, oförmögna att kommunicera utöver sina monotona malande stön och filmen är fortfarande lågbudget. Lite kul är det att alla Zombiefilmer fortfarande följer den makken som Night of the Living Dead:s manus är baserat efter. Vilken film som var först med det, vet jag inte, men Hitchcock's Fåglarna från '62 gör likadant.

/E

Årets Fem Bästa Så Här Långt!

Årets 5 bästa filmer så här långt:

5. Up in the air

Genre: Drama/komedi/Romans

George Clooney spelar nonchalanta Ryan Bingham vars jobb är att flyga runt i landet och ge folk besked om att de har fått sparken. Han har inget intresse av att slå sig ner och leva ett normalt liv, istället är hans ända ägodelar de kläder han packar med sig ut på sina ”resor”. Till sitt följe har han nykomligen inom yrket Natalie (Anna Kendrick).
Ett tag undrar man om filmen verkligen ska kunna ta spin och att saker ska hända, men man blir inte besviken! Under sina resor fram o tillbaka träffar Ryan Alex(Vera Farmiga) som han faller för direkt. Clooney, Kenderick och Farmiga gör alla tre fantastiska roller och jag garanterar er goda skratt i följd av bra drama.


4. Funny People
Genre: Drama/Komedi

Många har längtat efter en ny hysteriskt rolig Judd Apatowfilm att följa upp till hans två skrattsuccéer Knocked Up och 40 year old virgin, men förbered er på att den här gången blir det inte lika mycket ”cock-and-ball-torture” skämt som tidigare.

Adam Sandler spelar en ståuppkomiker som just fått reda på att han lider utav en svår blodsjukdom och att hans dagar kan närsom vara räknade. I filmen stöter han på Ira Wright, en komiker som söker sin chans att slå igenom och få synas och höras, han får tillfället kastat i händerna då George Simmons (Sandler) erbjuder Ira att skriva vitser åt honom.

Funny People är rolig, smart och gripande med en Adam Sandler som fortsätter att göra sin vart femte lyckade roll här.

3. Shutter Island

Genre: Drama/Thriller
Shutter Island bygger på romanen skriven av Dennis Lehane och handlar om detektiven Teddy Daniels(Leonardo DiCaprio) som skickas till ett mentalsjukhus placerat på en skrämmande ö där han tillsammans med sin kollega Chuck(Mark Ruffalo) får uppgiften att lösa mysteriet om en försvunnen patienten.

I Shutter Island lyckas inte Ben Kingsley(sjukhusdirektören) stjäla hela showen, utan han blir med stor marginal utspelad av DiCaprio som gör en helt otrolig rolltolkning.


2. Kick-Ass

Genre: Action/Komedi

Kick-ass är som en blandning mellan Superbad och Watchmen, med lite Kill-Bill feeling.

Det vill säga väldigt, väldigt bra. Filmens handling är till grunden en parodi på Spider-Man, men släpper senare och går sina egna spår. Dave(Kick-Ass) letar efter sitt nya kall som superhjälte, men det blir ju ingen dans på rosor precis. Att köpa sin egen dräkt och kalla sig Kick-ass och sedan tro att Voi-la, biffen är klar funkar tyvärr inte för Dave. Men tåla stryk är han bra på. Kick-Ass som råkar bli ”Most-Wanted” efter att ha blivit misstagen för att vara någon annan stöter på andra hjältar som han tillsammans med ska stoppa stadens grymheter.


1. The Messenger

Genre: Drama

I The Messenger ser man unge Ben Foster som av nån korkad anledning inte får allt för många stora roller, vilket jag som fan tycker är en skam med tanke på hur bra han är.
Will(Foster) som är krigsöverlevare får till uppgift att under ett par månaders tid fara runt i landet och tala om för familjer att deras familjemedlemmar har dött under det pågående kriget. Detta leder till flera etiska inre sökningar och påfrestningar för Ben.
Som följeslagare har han en mer erfaren kapten som spelas av Woody Harrelsson (han blev dessutom oscarsnominerad för rollen!)
The Messenger är välspelad, smart, originell och omfattar många tunga scener. Därför hamnar den etta på min topplista över årets bästa så här långt!

/Allvar

Youth in Revolt

Youth in Revolt

Regi: Miguel Arteta
Sverigepremiär: 2010
Genre: Drama/komedi
Skådespelare: Michael Cera, Ray Liotta, Steve Buscemmi

Många recensioner av Youth in Revolt beskriver filmen som ännu en komedi i måste-förlora-oskulden-innan-bla-bla-bla-andan, vilket jag ser som missvisande. Detta är för mig en äkta kärlekskomedi och allt vad det innebär. Filmen handlar inte om att scora första bästa brud, utan den handlar om ung hopplöst förvirrad förstakärlek och den oerhörda drivkraften att göra precis allt för att få vara med den man älskar. Visst det är ju självklart lite extra tillvridet och skruvat, men det är ju också en komedi, det ska vara roligt i all hopplöshet.

Youth in Revolt besätter en sällsam berättarglädje som skiner genom från första scenen till sista, tydligast syns detta i de snygga animerade scenerna som dyker upp med jämna mellanrum; sen att Michael Cera visar upp en ytterligare dimension i sitt charmanta skådespel och att han tillsammans med mycket talangfulla långfilmsdebuterande Portia Doubleday glänser i deras romans förhöjer självklart filmupplevelsen ett flertal nivåer; det var ett tag sedan jag brydde mig om ett filmpar.

Tyvärr så dalar filmen ibland och den når inte riktigt upp hela vägen till en 4:a men det är inte långt ifrån. Kort sagt: se Youth in Revolt, men förvänta er ingen skrattfest utan mer en härlig romantisk dramakomedi kantad med smart popmusik och intelligent humor.

/E

Hur mycket Filmnörd blev NI?

Hur mycket Filmnörd blev NI?

Det är med mäkta stolthet jag presenterar resultatet från Filmtopps läsarundersökning Hur mycket Filmnörd är du?. I inlägget fanns en lista på IMDB:s 100 högst rankade filmer och undersökningen gick ut på att räkna hur många av dessa man sett och sedan meddela oss ditt resultat i enkäten som fanns i högerspalten.

För er som blev Rookies och Wannabes har jag bara en sak att säga: ni har så sjukt mycket att se fram mot! Tänk all den underbara film ni ännu inte har sett, jag avundas er!

Däremot är jag lycklig att se mig som den enda JediMastern bland oss på filmtopp och att ni därför måste dyrka mig och se upp till mig som en sådan, däremot kan jag också konstanter att hela 7 personer kan stolt betitla sig Filmnörd och dessa kommer garanterat en dag bli JediMasters de med,

"the apprentice shall become the master, and the master shall become the aprentice".

Och slutligen, ni Potentiella Filmnördar, fortsätt nörda er och nörda er och nörda er. Snart är ni där! ;)

/E

Ip Man

IP MAN

Regi: Wilson Yip
År: 2008
Genre: Action
Skådespelare: Donnie Yen, Simon Yam

Som många säkert märker ringer det ingen klocka när man hör filmnamnet Ip man. Filmen har inte fått någon vidare spridning, men att den inte är tillgänglig överallt är mer än en skam.

Filmen handlar om Ip man (Donnie Yen) och de svåra omständigheterna han lever med. Han bor i den kända kampsportsstaden Fuoshan där han har ryktet om att vara den bäste av de bästa inom kampkonst. Detta medför konsekvenser för honom då allt fler känner att de vill utmana mästaren. Åren flyger förbi och plötsligt lever han i ett fattigt och japanskt ockuperat Kina där han måste kämpa för att livnära sig själv och sin familj. Japanerna som aldrig hört talas om Ip man utmanar honom då de strängt tror på att deras kampkonst slår kinesisk. Historien är sann och kretsar kring Ip man som var självaste Bruce Lees lärare vilket var anledningen till att jag lät mig se denna film.

Att Donnie inte levererar perfekta insatser varje gång är vi väl medvetna om, men detta är det största undantaget i hans karriär. Trots hans duktiga insats så var det inte det som ”lyfte upp” filmen från okej till jättebra. Det fanns flera faktorer som hjälpte till med detta, inte minst det fina fotot. De har försökt återspegla det gamla ockuperade Kina och den vackra kinesiska kulturen ,vilket de lyckats bra med.

Sedan får man tillägga att filmen är relativt ny, (2008). Nya kampsportsfilmer är svåra att jämföra med de gamla klassikerna, Enter The Dragon, Crouching Tiger Hidden Dragon, Karate kid mm. Skillnaden är känslan man får när man njuter av filmerna. I Ip man så längtar man till stunderna då han kavlar upp ärmarna och besegrar sina motståndare med sin snabba Wing-Chun stil.

De gamla filmerna har en annan effekt, de stannar kvar i minnet trots att de inte på långt håll har lika ”välutvecklade” kampscener. Detta skjuter fram ”småsakerna” som gör filmerna speciella, vem har inte hört Mr Miyagis välkända mening Wax on Wax off”. Eller ni kanske bättre minns det oförglömliga ögonblicket då Bruce Lee slår till sin lilla lärling på huvudet och nämner huvudregeln inom kampsport ”don´t think, feeel.”

Men att Ip man även innehåller minnesvärda scener är det ingen tvekan om. Det kommer fortfarande dagar då jag tänker tillbaka på när Donnie slår ner de 10 svartbältarna. Så ska man sammanfatta filmen så är det en kanonrulle och det perfekta valet om man är på lite karate humör. Att en sequel snart släpps gör att man hela tiden försöker göra plats i dvdhyllan. Ip man får 4 stjärnor!

/Ariz

Helgens Bästa TV v.22

Filmtopp har granskat v. 22 TV-tablå och sållat ut det bästa! Att konstantera får vi hoppas att sommarvädret håller med sig tills på söndag, med tanke på det begränsade filmutbudet den dagen har att erbjuda.

Fredag:

21.30 - 00.25 "Cast Away" (Kanal 5)

En onödigt sågad film om skeppsbruten Tom Hanks. Visst det är helt galet mycket (inte speciellt diskret) smygreklam för Fed Ex rakt genom, men filmen ÄR underhållande, gripande och bitvis riktigt bra.

23.00 - 00.35 "Easy Rider" (SVT1)

Nyligen avlidne Dennis Hoppers regidebut, är en hallucinogen Road Movie på MC; och det var även filmen som blev hans stora genombrott. Utmärkt soundtrack och coola scener, tyvärr lite dryg ibland.

04.10 - 05.30 "Before Sunset" (TV3)

Har inte sett den här filmen, men den verkar jävligt lovande! Uppföljare på det romantiska dramat Before Sunrise om ett par som hittar varandra under en resa genom Europa. Har fått lysande recensioner. Spel in den eller dyngna!

Lördag:

20.00 - 22.10 "Förtrollad" (TV4 +)

Väldigt charmig Disneyfilm om sagoprinsessan Giselle som hamnar i den riktiga världen. Det låter örnigt och lamt, men det är svårt att inte sluta le ett långt tag efter filmen är slut.

22.10 - 00.25 "Panic Room" (TV4+)

David Finchers fjärde film. Den är bättre än The Game, men inte alls i samma division som Fight Club eller Se7en. Här är det klaustrofobisk thriller med Jodie Foster, Klart sevärd!

23.30 - 01.55 "Almost Famous" (TV4)

Den bästa musikfilmen sedan Spinal Tap, no doubt! Här finns musik från allt gott 70talet hade att erbjuda: Lou Reed, Iggy Pop, Bowie, Zeppelin osv. Filmen handlar om en ung musikjournalist som får följa med framgångsrika bandet Still Water under en turné. Filmen baseras på riktiga historier om bland annat Zeppelin, Allman Brothers, Eagles och Lynyrd Skynyrd.

23.50 - 03.05 "Apoclypse Now - Redux" (SVT1)

Denna road movie (på båt) längs en vietnamesisk flod är mer än en krigsfilm, den är helt häpnandsväckande och lätt topp 10 bästa filmerna någonsin. Marlon Brando, Martin Sheen... allt är så klockrent. Denna film måste upplevas!

Söndag:

21.30 - 23.30 "Rambo IV" (TV4)

Förvånansvärt bra film om gamle Rambo. Det är coolt och det är oväntat smart. Kan tänka mig att actionscenerna inte funkar lika bra på TV, tyvärr. Men se den och se en ovanligt tuff Stalone, finns ju inget annat på TV ändå!

Helgens Varning(ar):

Lördag 01.40 - 03.30 "Barb Wire" (TV6)

Action med lättklädd Pamela Anderson är inte lika lockande som det låter. Den första halvtimmen kan man skratta lite åt hur komiskt värdelöst klippningen, skådespelet och filmploten är, men den dryga timmen efter det är betydligt mer smärtsam.

Söndag 23.25 - 01.15 "Alien vs Predator" (TV3)

Ett exempel på en riktigt dålig film, bara skapad för att det ska klirra lite i kassan. Alien? Är detta en Alien-film? Möjligtvis utomjordiskt dåligt.

/E