Woody Allen kommer snart med ny film

Med tanke på hur obemärkt hans senaste film Magic in the Moonlight kom och gick har det varit relativt tyst om Woody Allen sen succén  Blue Jasmine (2013). Nu kommer allas vår älskade 79-åriga neurotiska regissör med en ny film som både har fått en titel och en distributionspartner. Allens kommande film, vilken nu officiellt går under namnet Irrational Man, har precis nyligen blivit anammad av Sony Pictures Classics.

Irrational man kommer Oscarsbelönade skådespelaren Joaquin Phoenix och skådespelerskan Emma Stone, som nu senast kunde ses i birollen i förra årets meta komedi Birdman, medverka. Filmen utspelar sig sig på ett campus i en småstad och fokuserar på en filosofiprofessor mitt i en existentiell kris men får ett nytt syfte med livet när han inleder en relation med en av sina studenter.

Är det bara jag som tycker att ”existentiell kris” och ”relation med en av sina studenter” andas väldigt mycket en Woody Allen film? Vi kommer nog också få vänta oss mycket konversation, implicita budskap och torr humor.

Trots att Allens senaste film Magic in the Moonlight var stjärnspäckad med skådespelare som Colin Firth, Marcia Gay Harden och ovannämnda Emma Stone, hittade den inte, utöver de inbitna fansen ut, riktigt ut till biobesökarna. Vi får hoppas att Irrational Man blir en större framgång med samma kvalité som Midnight in Paris, To Rome With Love och Blue Jasmine.

Vi på Filmtopp.se är väldigt nyfikna att få veta mer om Irrational Man men utan trailer är det svårt att avgöra vad vi har att vänta. Blir det en komedi som Whatever Works, en seriös romans á la Match Point eller en film av det mer lustiga slaget som Midnight in Paris?.

Irrational Man har ännu inget premiärdatum satt men vi på Filmtopp.se kommer meddela så fort vi vet något mer. 

Fredrik Jonsson Larsson

Instagram: @Filmtopp #Filmtopp

Vi tänkte ta tillfället i akt att officiellt presentera vår Instagram: @Filmtopp (#Filmtopp).

På vår Instagram lägger vi dagligen upp bilder från våra favoritfilmer och lite kortfattade filmtips med betyg. Perfekt om du vill ha en snabb överblick över vilka filmer som finns där ute och samtidigt njuta av en samling läckra bilder.

Om du inte har någon Instagram-app hittar du till oss antingen på www.instagram.com/filmtopp eller  genom att klicka på Instagramikonen i högermenyn här på hemsidan. 

Vi ser fram emot att träffa dig på Instagram med! 
/Filmtopp.se 

Filmtopp i Radio P4 26/01/2015

I måndags (26/1) intervjuades jag i Radio P4 Kalmar om Filmtopp.se. Under intervjun ställde Peter Bressler frågor om både Filmtopp.se och min egen relation till film.

Du som inte hörde livesändningen kan lyssna på intervjun nedanför.
Hela programmet hittar du här.

Eric Diedrichs

Michael Fassbender som Steve Jobs

Michael Fasbender

Michael Fasbender

Att Joshua Michel Sterns film jOBS (2013) om Apples bortgångne upphovsman blev en flopp har få missat, men visste du att Danny Boyle håller på att filma en ny film om honom?

Boyle har fått med sig en bra samling skådespelare. Utöver Michael Fassbender som Jobs kommer vi bland annat få se Kate Winslet, Sarah Snook, Seth Rogen och Jeff Daniels. Projektet har varit diskuterat länge och till en början var det först tänkt att David Fincher skulle regissera och att Leonardo DiCaprio skulle spela Jobs, men när Fincher hoppade av följde DiCaprio med honom. Därefter tog Boyle över projektet med Christian Bale som tänkt huvudrollsinnehavare. Allt verkade klappat och klart tills Bale plötsligt gav återbud och rollen tillslut landade i Fassbenders trygga händer - förmodligen till det bättre. 

Personligen tycker jag Boyle och Fassbender verkar vara en intressanta duo för projektet och jag hoppas de lyckas leverera något mer än ännu en sömnig livssummering till biografi. Det har vi alldeles för många av. 

Filmen förväntas ha premiär 2016. 
Läs mer här.

Eric Diedrichs

Recension: Big Hero 6

Film Big Hero 6
Regi Don Hall, Chris Williams
Med Ryan Potter, Scott Adsit, Jamie Chung
|
Genre Animerat, Äventyr

I fiktiva staden San Franskoy (blandning av San Francisco och Tokyo) bor den supersmarta tonåringen Hiro Hamada tillsammans med sin bror Tadashi och faster Cass. All sin vakna tid ägnar Hiro åt att bygga minirobotar. Det visar sig vara en ganska farlig hobby som Tadashi gång på gång får rädda Hiro från. 

I ett försök att få Hiro ur verkstan, tar Tadashi med sin bror till teknologiuniversitetet, eller ”supernörd-skolan”, där han själv går. Planen lyckas och Hiro blir intresserad men för att gå med måste han klara ett antagningsprov. Provet går ut på att visa upp en uppfinning som kan hjälpa människor. Efter mycket slit presenterar Hiro sin revolutionerande uppfinning; Microbots. En produkt vars konsekvenser aldrig hade kunnat förutspås och plötsligt befinner staden sig i stor fara. 

Nyligen nåddes vi av beskedet att Dreamworks Animation måste varsla närmare 500 anställda. Någon nöd på Walt Disney Company verkar det dock inte vara. Succén Frost (2013) har nu spelat in 8,3 miljader dollar (länk till boxoffice) och är den mest sålda Blu-ray-filmen någonsin i USA. Under 2015 kommer det ut hela sex animerade filmer från Disney. Först ut i ordningen är Big Hero 6 som baseras på Marvel-serien med samma namn. 

Efter skapelsen av Microbots träffar vi Baymax, en stor Michelin-liknade robot Tadashi konstruerade för att hjälpa människor med sjukvårdsproblem. 

I starten av Hiros och Baymax relation finns det några scener som får mig att skratta så att tårarna sprutar. Här är humorn både enkel och briljant. Dessutom är den uppbyggd så att vi utifrån vår ålder kan skratta åt olika saker. Precis som en lyckad familjefilm ska vara. 

Det blir därför lite förvånande att den höga nivån på humorn slarvas bort. Handlingen glider in en fas där andra mer klyschiga karaktärer får större utrymme. De är inte lika intressanta utan ibland bara störande på ett sätt som inte faller mig i smaken. De roliga stunderna som bara uppstår mellan Hiro och Baymax blir allt mindre samtidigt som handlingen tappar driv. 

Något som färgar filmen starkt är att den innehåller oväntat mycket sorg. Inget fel med det men en del scener är kanske för sorgliga, i varje fall för de minsta barnen. 

Vad det beträffar animationen är den snyggt gjord med vackra miljöer och en storslagen stad. Animationen var utmärkande på samma sätt som de tecknade Disneyfilmerna hade speciella drag som förstärkte Disneykänslan. 

När jag återigen grubblar över bakgrundsmusiken blir jag nästintill galen! Den är alldeles för framträdande och en aningen enformig. Den tar över filmens fokus på handlingen. 

Jag önskar att Big Hero 6 hade byggt vidare på de komiska stunder som fanns inledningsvis. Där hade man kunnat skapa något riktigt bra. Filmen blir istället ojämn och själva storyn hade kunnat vara mycket enklare. Här ville man nog lite för mycket.

Bäst Introduktionen av Baymax var filmens höjdpunkt! 

Sämst Den stundtals höga bakgrundsmusiken 

Sebastian Håkansson

Recension: Dum och dummare 2

Jim Carrey och Jeff Daniels i Dum och dummare 2

Jim Carrey och Jeff Daniels i Dum och dummare 2

Film Dum och dummare 2
Regi Bobby Farrelly & Peter Farrelly
Med Jim Carrey, Jeff Daniels, Rob Riggie, Laurie Holden m.fl.
Genre Komedi
 

Tjugo har gått sedan Harry och Lloyd (Jeff Daniels & Jim Carrey) sist var ute på vägarna. När de får veta att Harry har en bortadopterad dotter beger de sig iväg för att hitta henne.

Ja, som ett stort fan av Dum och dummare (1994) kan jag inte rå för att jämföra dem med varandra. Och med det sagt ska jag tillägga att Dum och Dummare 2 på väldigt många sätt är en upprepning av första filmen.

Bara att den är sämre...

Varför?

Det som funkar så oerhört bra med första filmen är hur karaktärerna är omringade av tillfällighetskrockar som håller storyn i rullning, utan att vara medvetna om det. Känslan är att de orsakar ett stormväder som de inte märker av. Ungefär som i öppningsscenen när Lloyd kör mot rött i en trafikkorsning och orsakar att en kolliderande lastbil att explodera.

Men i Dum och dummare 2 känns alla tillfälligheter väldigt krystade och förutsägbara. Samtidigt är allt driv i konflikterna och komplikationerna vaga.

När Lloyd får se en bild av Harrys dotter blir han snabbt förälskad i henne men på något sett så brydde jag mig inte om den delen av filmen eftersom den totalt saknade känslor. Det finns ingen som helst laddning. Övergången mellan humor och dramatik är väldigt kantig.

När Lloyd i första filmen får se Mary "Samsonite" Swanson känner jag, varje gång jag ser den, hur jobbig och omöjlig den kärleken är för Lloyd. Han är en ovetande idiot och jag lider verkligen med honom. Det finns inte ett vettigt spår av detta i Dum och dummare 2. Kalla mig mjukhjärtad men kärlekssidan är avgörande för storyn.

You never go full retard.
— Kirk Lazarus, Tropic Thunder (2008).

Lazarus (Robert Downey Jr. säger det rätt när han varnar Tugg Speedman (Ben Stiller) för att inte gå för långt i sin karaktär som efterbliven bondgrabb. Det har han helt rätt i!

Carrey och Daniels spelar många gånger över och radarparet blir mer korkade än Homer Simpson och Peter Griffin tillsammans. Jag är ledsen över att säga att filmen får en Epic Movie-känsla just när skämten är som mest larviga och billigast.

I filmen skämtar bröderna Farrelly om att det kommer en Dum och Dummare 3 år 2034 och jag hoppas verkligen det förblir ett skämt, men om så är fallet, lyssna då på Lazarus...

"You never go full retard."

Bäst Rob Riggies karaktär Captain Lippincotts kamouflage.

Sämst Bristen på hjärna och hjärta.

Axel Diedrichs

 

 

Morten Tyldum att göra Passengers

Morten Tyldum

Morten Tyldum

Efter succén med The Imitation Game har norske regissören Morten Tyldum blivit näste man att ta sig an ett av Hollywoods, på sistone, knepigaste projekt: Passengers.

Filmen utspelar sig i ett rymdskepp på väg till en avlägsen planet. Tusentals människor är nedsövda för att vakna framme vid destinationen, hundra år senare. Men en enskild passagerare vaknar nittio år tidigare än de andra och för att undvika att leva och dö ensam väcker han en av kvinnorna ombord. Passenger är en unik kärlekshistoria.

Manuset skrivet av Jon Spaiht har länge flyttats runt och haft flera planer på att bli film, senast var 2013 då Keanu Reeves och Rachel McAdams var menade huvudroller. Men när distributionsbolaget Weinstein Company lade ner projektet och McAdams hoppat av har projektet varit dött, fram tills nu.

SONY har redan nappat på projektet och köpt rättigheterna.

Inga skådespelare har ännu inte skrivit på kontrakt för filmen.

Ska bli intressant att se om Tyldum kan ta sig an projektet och göra om sin succé. Gör han det är han uppe bland de riktigt stora.

Läs mer om projektet på http://www.slashfilm.com/passengers-morten-tyldum/

Axel Diedrichs

Imitationer i världsklass

Har du missat Charlie Hopkinson på Youtube? Han är verkligen grym på att imitera. I detta klipp imiterar han hela 56 olika karaktärer. Vi på Filmtopp.se kan inget annat än att lyfta på hatten. Hur många känner du igen?

ebastian Håkansson

Med filmkamerans hjälp - del 3  Bananas

Denna gång i artikelserien Med filmkamerans hjälp kommer filmtopp ta upp svenska dokumentärfilmaren Fredrik Gerttens kamp mot världens ledande bananproducent, den multinationella bjässen Dole. I sin dokumentär, Bananas (2009) skildras en strid mellan 10 000 fruktarbetare och kapitalismen i sin mest extrema, korrupta skepnad. 

Bananas!* At Any Cost? (2009)

Det multinationella företaget Dole är världens största fruktföretag med sina 75 000 anställda och en omsättning på över 55 miljarder dollar. 

I Nicaragua finns stora bananplantage där tusentals människor arbetar. Under 1970-talet använde sig Dole av bekämpningsmedlet DBCP på sina odlingar. 
Under 1977 meddelade återförsäljarna av bekämpningsmedlet DBCP att de skulle upphöra med all försäljning av medlet då det framkommit ur skadligt det var. En av de vanligaste biverkningarna var sterilitet. Med bakgrund av detta förbjöds användningen av DBCP i USA och i många andra länder. Trots detta fortsatte Dole använda växtgiftet tills deras inköpta lager, på nästan 2 miljoner liter, tog slut. Vilket inträffade i början på 1980-talet, 3 år efter förbudet. Även andra amerikanska företag med verksamhet i tredje världen använde sig av DBCP under denna tidsperiod, efter förbudet. 

Efter introduktionen i Banans träder advokaten Juan Dominguec fram. Han representerar de nästan 10 000 fruktarbetare i Nicaragua som kom i direktkontakt med DBCP under deras arbete på odlingarna. Alla dessa hävdar att de fått biverkningar av bekämpningsmedlet, där sterilitet uppges som den vanligaste biverkningen. I över 5 år planerade Dominguec en strategi för att bedriva en skadeståndsprocess mot Dole. 

Rättegång

Under 2007 godkändes en stämningsansökan från tolv fruktarbetare för en rättslig prövning i USA. I dokumentären Bananas får vi se hur denna rättsprocess skildras med bland annat filmupptagningar från rättegången.

De främsta bevisen mot Dole är mängder av dokument och videoklipp som visar att Dole använde sig av DBCP, även då återförsäljarna av bekämpningsmedlet varnat Dole för de skadliga bieffekterna. Det framkommer även att arbetarna ständigt kom i direktkontakt med bekämpningsmedlet. 

Den som var operativa chef för avdelningen i Nicaragua under åren 1977 till 1980 var Mr. Delorenzo, Doles nuvarande VD. Under rättegången fick han frågan om Dole hade kännedom om alla de skador som DBCP kunde förorsaka. Svaret blev jakande utifrån informationen som tillverkarna återgav i brevväxlingen.

Dole bemötte anklagelserna med att det inte gick att bevisa om DBCP var orsaken till steriliteten hos fruktarbetarna. Arbetarna kunde varit sterila innan DBCP började användas. Dole menade vidare att DBCP hade runnit ned i marken, eller avdunstat innan arbetarna börjat arbeta på plantagen. De utsattes alltså inte för någon direktkontakt med substanserna. Dessutom pekade Dole på att de tolv fruktarbetarna under tidigare förhör uppgett andra svar än det som gavs under rättegången. Bland annat kring den karakteristiska doften som DBCP utsöndrande. I förhören hade några av fruktarbetarna svarat att de aldrig känt doften, något som de senare uppgav under rättegången. 

  Juan Dominguez tillsammans med några av fruktarbetarna inför rättegången.

 

Juan Dominguez tillsammans med några av fruktarbetarna inför rättegången.

Domen

Till en början vann Juan Dominguez och de tolv fruktarbetarna i rätten och Dole dömdes att betala ett skadestånd på över 3 miljoner dollar, men bara till sex av det tolv arbetarna. Därmed kunde utgången ses som ett nederlag för Dominguez strategi. Hade samtliga tolv tilldelats skadestånd hade chansen för att resten av de tusentals arbetarna också fått ersättning varit mycket stora. Dominguez menade att den första rättegången skulle legat till grund för de nästkommande fallen och för att undvika framtida rättegångskostnader skulle i så fall Dole ha gjort upp i godo med fruktarbetarna utan rättsliga prövningar. Men Dole tänkte inte alls i samma banor som Dominguez. Det skulle bli flera rättegångar. 

Under 2009 var det dags igen. Under rättegången visade Doles nya advokatbyrå flera uppgifter och vittnesmål som stred mot åklagarens framlagda bevis. Domaren gick på Doles linje och ogiltigförklarade vittnena och fallet lades ned. Ett hårt slag för Dominguez. Där slutar filmen Bananas och där börjar också jakten på Fredrik Gertten, mannen bakom den omdiskuterade dokumentärfilmen. Filmen som enligt Dole skildrar en osanning om företaget.

Efter filmen

Den 20 juni 2009 var det tänkt att Bananas skulle ha världspremiär på Los Angels filmfestival. Filmen hade blivit utvald att tävla om 50 000 dollar i genren bästa dokumentär. I maj samma år fick Fredrik Gertten ett brev skickat till sitt kontor i Malmö. I brevet hotade Dole att de skulle stämma Gertten och hans produktionsbolag om filmen blev offentlig. De hade också skickat brevet till alla sponsorer i samband med filmfestivalen i Los Angels. Dole tog även kontakt med Sveriges ambassadör i Washington. Trots upprepade påtryckningar och hot från Dole stod Gertten på sig. Han tänkte offentliggöra filmen.

Den 5 juni 2009, efter hot om stämningar mot filmfestivalen valde Los Angels filmfestival att plocka bort den från tävlingen om bästa dokumentär. Skulle den kontroversiella dokumentären visas på festivalen överhuvudtaget? 

Överenskommelsen mellan filmfestivalen och Dole blev ett brev som skulle läsas upp i samband med visningen av filmen som skulle förklara att dokumentären Banans var bygd på lögner och att de vittnen som medverkade i filmen hade ljugit under ed. 

Fredrik Gertten. Skaparen av Bananas!*

Fredrik Gertten. Skaparen av Bananas!*

Uppmärksamheten 

I Sverige uppmärksammades nu tvisten mellan Dole och Fredrik Gertten. Tvisten fick benämningen David mot Goliat i medierna. Det märkliga var att alla de medier som huvudtaget skrev något om händelserna blev uppringda av människor som företrädde Dole på något vis. De ville förklara det förkastliga att skriva något om en film som är byggd på lögner. Ett annat besked var att de också ville bli meddelade om de skulle skrivas något mer i framtiden. Detta fenomen var nytt för svenska medier.

I den amerikanska mediabevakningen av filmen smutskastades Banans. Den största kritiken mot filmen var hur det var möjligt att kritisera ett bolag som årligen donerade 1,5 miljarder dollar till forskning kring ålderdom. I rätten hade dessutom Doles VD, Mr Delorenzo, lyft fram hur de gav befolkning i tredje världen arbete. Dole gjorde dessutom en egen trailer till filmen.

Med tiden blev det tydligare för Fredrik Gertten att Dole anlitat en PR-byrå. PR-byrån använde sig av så kallad SLAPP-teknik, Strategic Lawsuit Against Public Participation. Det kan liknas vid en strategisk process som är avsedd att skrämma och tysta kritiker. Detta genom att ständigt påminna de drabbade om att de är bevakade. Något som kan ske genom exempelvis brev, samtal eller uttalanden i media. Denna aggressiva process ska pågå tills de drabbade överger sin kritik. 

Sverige vaknar på allvar

I Sverige växte en allt större kritik mot Doles agerande. Den svenska hamburgerkedjan Max var först ut att bojkotta Doles produkter. I svensk media började det spekuleras om detta var ett angrepp mot yttrandefriheten. Debatten om hur världen styrs av multinationella bolag växte. Hur mycket kan ägarna till tidningsbolagen påverka innehållet i själva tidningen?  Samma ord som amerikanska medier flitigt hade citerat, skickades också ut till svenska medier. Allt via Doles PR-byrå. Skillnaden var att inga svenska medier nappade. 

Det hela blir till politik

Det gick så långt att Sveriges riksstad beslutade att visa filmen i deras lokaler. Detta efter att riksdagsledamöterna Mats Johansson och Luciano Astudillo hade engagerat sig genom att samla in namn från riksdagens medlemmar där de vädjade att Dole skulle dra tillbaka sin stämning. Detta fick Dole att backa ur. De drog tillbaka sin stämningsansökan. Bananas-Dole 1-0, Sverige-USA 1-0.

Big Boys Gone Bananas!*

I år 2011 kom den andra dokumentären med temat Dole.  Big Boys Gone Bananas.

I år 2011 kom den andra dokumentären med temat Dole.  Big Boys Gone Bananas.

Fredrik Gerttens genidrag var att dokumentera hela händelseförloppet som utspelade sig efter inspelning av Bananas. Det resulterade i ytterligare en dokumentär; Big Boys Gone Banans (2011).  Dessutom startade han en egen hemsida, www.bananasthemovie.com, där all historik finns bevarad.

Amerikanska självständighetsförklaringen första författningstillägget (1791) behandlar religionsfrihet, yttrandefrihet, pressfrihet, mötesfrihet och petitionsfrihet (rätten att påtala missförhållanden och föreslå lagändringar för kongressen utan risk för repressalier). Hur är det möjligt att ett amerikanskt företag kan strida mot samtliga? 

Sebastian Håkansson

Big Hero 6

Disneys Frost (2013) fortsätter slå historiska rekord. Enligt boxofficemojo har filmen nu dragit in över 8.3 miljarder svenska kronor! Den mest inkomstbringande filmen för Disney någonsin. På Fredag har Disneys nästa stora satsning Big Hero 6 svensk premiär. 

Här kan du se trailern!

Filmtopp kommer självklart att bevaka premiären.

Sebastian Håkansson

Recension: St. Vincent

Film St. Vincent
Regi Theodore Melfi
Med Bill Murray, Jaeden Lieberher, Melissa McCarthy, Naomi Watts, m.fl.
Genre Komedi

När ensamstående mamman Maggie (Melissa McCarthy) och hennes son Oliver (Jaeden Lieberher) flyttar in till ett nytt område märker de snabbt att de har en riktig surgubbe till granne, krigsveteranen Vincent (Bill Murray).

Vincent är hopplös, alkoholiserad och hatar människor. Långsamt gräver han ner sig i ekonomiska skulder som han ständigt försöker lösa på travbanan. Sin mesta tid spenderar han med en av de få människor han tolererar, gravida Daka (Naomi Watts), en rysk "lady of the night".  

Oliver ska börja i en ny klass där han snabbt blir skolans hackkyckling. Det ena leder till det andra och i ett ödets nyck börjar Vincent sitta barnvakt åt Oliver. Resten kan ni nog räkna ut själva. Ett osannolikt par som ska lära varandra nya livskvalitéer och under resans gång visar sig vara en finfin duo.

Efter två minuter in i filmen kunde jag förutspå allt. Det bjöds aldrig på några överraskningar och hela filmen kändes som ett löjligt säkert kort med lite fina filmpriser i sikte. Fast du vet hur det är med Bill Murray, man bara måste älska honom och det är precis det man gör. Med sin säregna charm blir han filmens hjälte och släpar St. Vincent precis över gränsen för en trea.

Bäst Bill Murray över lag. 

Sämst Naomi Watts extrema ryska dialekt känns både onödig och löjlig. Finns det inga ryska skådespelerskor i Hollywood?

Eric Diedrichs

Vinnare Guldbaggegalan 2015

Igår tog Guldbaggegalan plats. Gentlemen som var nominerad i otroliga tretton kategorier fick nöja sig med tre segrar, när den stora vinnaren blev Ruben Östlund med Turist. Filmen plockade hem hela sex stycken baggar i de tunga kategorierna: bästa film, bästa regi, bästa manus, bästa manliga biroll, bästa foto och bästa klipp (här hittar du Eric Diedrichs recension av Turist).

Årets hedersbagge gick förtjänt till Liv Ullman, en av våra riktigt stora filmpersonligheter. 

Bästa filmTurist

Bästa regi – Ruben Östlund, Turist

Bästa kvinnliga huvudroll – Saga Becker, Nånting måste gå sönder

Bästa manliga huvudroll – Sverrir Gudnason, Flugparken

Bästa kvinnliga biroll – Anita Wall, Hemma

Bästa manliga biroll – Kristofer Hivju, Turist

Bästa manuskript – Ruben Östlund, Turist

Bästa foto – Fredrik Wenzel, Turist

Bästa klipp – Jacob Secher Schulsinger och Ruben Östlund, Turist

Bästa kostym – Cilla Rörby, Gentlemen

Bästa ljud/ljuddesign – Andreas Franck, The Quiet Roar

Bästa mask/smink – Anna Carin Lock och Anja Dahl, Gentlemen

Bästa originalmusik – Mattias Bärjed och Jonas Kullhammar, Gentlemen

Bästa scenografi – Ulf Jonsson, Nicklas Nilsson, Sandra Parment, Isabel Sjöstrand och Julia Tegström, En duva satt på en gren och funderade på tillvaron

Bästa dokumentärfilm Om våld

Bästa kortfilm Still Born

Bästa utländska film Två dagar, en natt

Biopublikens prisMicke & Veronica

Hedersguldbagge Liv Ullman

Gullspira – Rose-Marie Strand

Särskilda insatser – Mats Holmgren

Eric Diedrichs

Kriminalartips! - Gone Baby Gone

Michelle Monaghan och Casey Affleck i Gone Baby Gone

Michelle Monaghan och Casey Affleck i Gone Baby Gone

Film Gone Baby Gone
Regi Ben Affleck
Med Michelle Monaghan, Casey Affleck, Ed Harris, Morgan Freeman m.fl.
Genre Kriminalare, Drama, Mysterium

I Boston har en liten flicka kidnappats och de två privatdetektiverna Patrick (Casey Affleck) och Angie (Michelle Monaghan) anlitas för att hitta henne. Fallet förvandlas till en kris för alla inblandade.

Med Gone Baby Gone utforskar regissören Ben Affleck på ett David Fincher-likt sätt underjordiska miljöer innanför dörrarna hos den vardagliga människan. Patrick och Angies desperata sökande efter den försvunna flickan tvingar dem att utforska dessa skumma platser.

När deras sökande krockar med myndigheternas påbörjar de ett samarbete med polis Remy (Ed Harris) som mer än något annat vill hitta kidnapparen. Men när de gräver djupare misstänker Patrick och Angie att de inte kan lita på varken myndigheterna eller flickans anhöriga.

Gone Baby Gone ställer oss frågan om vad som är rätt eller fel. Om lagen har fel, är det då rätt att bryta mot den? Den moraliska kampen tar slag mellan Remy och Patrick som båda har olika syner på rättvisa.

Morgan Freeman som polischef Jack Doyle

Morgan Freeman som polischef Jack Doyle

Ben Affleck hade länge varit hånad som skådespelare men från regissörstolen återupprättade han sig med sin långfilmsdebut Gone Baby Gone för att senare upprepa samma succé med The Town och Argo. De som fortfarande saknar respekt för Affleck ska vara medvetna om att han idag med två Oscarsvinster, har fler än de båda ikonerna Alfred Hitchcock och Stanley Kubrick tillsammans.

Är du sugen på en mörk utredning som tar dig till platser du aldrig trodde fanns? Då ska du se Gone Baby Gone.

Bäst En sekvens där Patrick undersöker hemmet till två pedofiler. Det är så underjordiskt mörkt och skrämmande att jag får rysningar!

Sämst Det finns oturligt nog filmer av samma anda (Mystic River, Seven m.fl.) som helt enkelt bara är bättre och därför trycker ner Gone Baby Gone från tronen.

Filmen finns tillgänglig på filmnet.

Axel Diedrichs

Film om ett TV-spelskrig

Seth Rogen

Seth Rogen

Enligt filmsajten Collider.com ska Seth Rogen tillsammans med Evan Goldberg göra en film om nittiotalets TV-spelsrivalitet mellan konsollerna SEGA och NINTENDO. Filmen som fortfarande är i förproduktion betitlas Console Wars.

Paret har tidigare jobbat ihop med filmerna Superbad, Pineapple Express och This is the End och ska skriva manus till filmen samt stå för regi. Manuset baserar på boken Console Wars: Sega, Nintendo And The Battle That Defined A Generation skriven av författaren Blake Harris.

Boken har ännu inte släppts men bolaget SONY har redan köpt upp filmrättigheterna till Console Wars.

Valet av film kan tyckas vara passande för Rogen som skrivit och agerat många "Slacker"-karaktärer.

I samma artikel står det klart att Rogen och Goldberg ska göra ett pilotavsnitt baserad på den amerikanska serietidningen Preacher.

http://www.independent.ie/entertainment/games/gamers/rogen-to-make-console-wars-film-30036580.html

Axel Diedrichs

Nu är det klart vilka som kommer spela de unga mutanterna.

För att följa upp förra veckans inlägg om frånvaron av den ursprungliga rollbesättningen i X-Men: Apocalypse har regisörren Bryan Singer precis nyligen gått ut med en Tweet vilka som ska axla rollerna som Cyclops, Storm och Jean Grey. Det är tidigare sagt att Fassbender och McAvoy kommer fortsätta spela de yngre versionerna Magneto respektive Charles Xavier. Då den kommande filmen kommer utspela sig under 80-talet så kommer det sig naturligt att ersätta de tidigare rollinnehavarna James Marsden (Cyclops), Famke Janssen (Jean) och Halle Berry med yngre versioner, då de tidigare nämnda skulle kännas rätt så otrovärdiga att spela tonåringar (Även om Hollywood om och om igen försöker).

Rykten vilka som ska spela rollerna har länge cirkulerat. Personer som har testats för rollerna är bland annat Chloe Grace Moretz (Kick-Ass), Saoirse Ronan (Hanna, Grand Budapest Hotel) och Taron Egerton (Kingsman: The Secret Service). Nu har dock tre andra bekräftats i en tweet av Bryan Singer: Cyclops kommer spelas av Tye Sheridan (Mud), Sophie Turner (Game of Thrones) kommer spela Jean Grey och Alexandra Shipp (Aaliyah: The Princess of R&B) kommer ta på sig rollen som en ung Storm.

Sheridan debuterade i Terrence Malick´s film från 2011 The Tree of Life, och fick mer uppsving med dramat Mud, då han spelade sida vid sida med Matthew McConnaughey. Turner är troligen mest känd för hennes återkommande roll som Sansa Stark i HBO:s fantasy serie Games of Thrones. Shipp är lite mer av en nykomling då hon är mest känd för Nickelodeons program House of Anubis. Hon är dock lite äldre med sina 23 år jämfört med de två 18-åringarna, men kan nog bli trovärdig i rollen som tonåring. X-Men: Apocalypse kommer troligen bli dessa unga skådespelarnas första stora studio-blockbuster.

Recension: American Sniper

Bradley Cooper som Chris Kyle i American Sniper

Bradley Cooper som Chris Kyle i American Sniper

Film American Sniper
Regi Clint Eastwood
Med Bradley Cooper, Sienna MIller, Kyle Gallner m.fl.
Genre Biografi, Drama, Krig

Före detta rodeoryttaren Chris Kyle går med i armén och visar sig vara en skicklig soldat. Han åker iväg till Irak med SEAL-teamet där han blir arméns främsta genom tiderna.

American Sniper hade Sverigepremiär igår och Clint Eastwood tycks åldras som vin. Med sin trettiofjärde film höjer ikonen tempot och levererar en film som ger mig perspektiv på många sätt.

När Kyle tränar med armén växer patrioten inom honom och ilskan mot terrorister exploderar. Strax innan kriget träffar han Taya (Sienna Miller) och de bildar familj. Allt verkar vara frid och fröjd... Tills den 11:e september 2001 när Kyle från live-tv bevittnar terrordådet på World Trade Center. Han blir därmed fast besluten att skydda sitt land.

Våldet i American Sniper överraskade mig och det hände flera gånger att jag knappt vågade titta. Men Inte för att våldet var det blodigaste jag sett men för att det kändes så otroligt verkligt. Filmen fick mig att känna en ångest och fruktan för krig jag aldrig tidigare känt. I amerikansk film är det vanligt att censurera brutalitet men Eastwood har på något sett lyckats visualisera äktheten. Jag skulle bli förvånad om de som drömmer om att tjänstgöra i krig, som ser American Sniper, inte vänder ryggen till den drömmen.

Det här med att berätta sanningen är oerhört viktigt hur grafisk och dyster den än må vara. Stephen King lägger tyngd på just detta i sin bok Att skriva - En hantverkares memoarer och menar att det är avgörande för storyn att du får berätta vad du vill så länge du berättar sanningen.

Ihop med American Sniper, som öppnat mina ögon, hoppas jag kunna förvänta mig fler amerikanska filmer med samma känsla och respekt för verkligheten.

Det dröjer inte länge innan Kyle får alla soldaters ögon på sig för sina färdigheter med geväret. Men när han återvänder hem mellan tjänsterna är han inte densamma som innan kriget. Kyle förvandlas med stora steg till ett vapen och tappar blicken från sin familj som han istället riktar mot Irak.

En stor styrka med filmen är hur vi tillsammans med Kyle gång på gång ställs inför obregripligt svåra val. I en scen ur filmen måste pappa Kyle välja mellan att skjuta ett litet barn som bär på en bomb eller riskera att barnet skadar en grupp SEAL-soldater.

Där hemma är en plats han inte längre trivs på och Kyle tvingas välja mellan familjen och armén.  Kyle och Tayas ständiga kamp är bitvis riktigt gripande och Sienna Miller är helt fantastisk i rollen som Taya. Hon gestaltar en mamma, vars önskan är att få tillbaka sin man så som han var innan kriget, med bravur.

Ja, American Sniper är oerhört utmanande och filmatiseringen som bygger på boken, betitlad American Sniper, skriven av just Chris Kyle förmedlar en sanning som kan tyckas vara helt overklig.

Filmens uppmärksamhet har nog fått de flesta att missa Eastwoods andra film Jersey Boys som också släpptes 2014 i USA. Det blir en tung dag när legenden lägger av...

Bradley Cooper fortsätter med sin raketkarriär att växa som skådespelare och har gjort sig förtjänt av oscarsnomineringen för tolkningen av Kyle.

Bäst Sekvensen där Bradley Cooper tvingas att välja mellan att ta barnets liv eller riskera att SEAL tar skada.

Sämst Berättelsen blir ibland hårt klippt och kantig mellan hemvändorna och kriget.

Axel Diedrichs

Varför inte passa på att besöka någon av världens häftigaste biografer i sommar?

I dessa vinter-tider är det lätt att drömma sig bort till sommarens minnen. Kanske har du redan nu, för att klara av kylan, börjat titta på eventuella resmål. Här kommer några tips på semestermål med temat film.

 Olympia Theater, Greece

Perfekta valet efter en fullspäckad dag på stranden.  Skulle filmen inte falla i smaken är det bara till stänga igen ögonen.

Sci-fi Dine-in Theater, Disney’s Hollywood Studios

 Pax för Amazonen!

Electric Cinema, Notting Hill

Fram med cigarrerna och låt den svartvita filmen ta sin början. Det är väl ljudfilm?

The Paramount Theater, Oakland, California

Någon som har en extra kikare att låna ut?

Hot Tube Cinema, London

Hot tube Cinema.jpg

Finns det en egen pool för oss som glömde badkläderna hemma?

The Fox Theater, Oakland

Biografernas motsvarighet till Wiener Musikverein. Här skall en världspremiär ses.

Movie Theater In Paris

Efter visningen av Titanic (1997) ombes besökarna att ta med egen flytväst.

Newport Ultra Cinema, Newport City

Känslan att vara med i spelet Tetris.

Sebastian Håkansson

 

Hur Bradley Cooper blev Chris Kyle

Bradley Cooper som Chris Kyle i American Sniper

Bradley Cooper som Chris Kyle i American Sniper

Det är sen länge känt att skådespelare utöver metoder för att komma in i karaktärer. Metoderna är olika och är allt från att lära sig en annan kultur, ett annat språk eller helt enkelt komma i rätt kroppsform. Christian Bale rasade över trettio kilo för sin roll i Machinist.

Bradley Cooper har inför rollen som den amerikanska prickskytten Chris Kyle i American Sniper gått upp över tjugo kilo, varav femton kilo enbart i muskler.

Washington Post har i sin artikel om filmen infogat en intervju för Men's Health där han berättar om sitt späckade träningsschema innan filminspelningen.

I Had to get to the point where I believed I was him. At 185 pounds, it would’ve been a joke. His size was such a part of who he was.

*** ÖVERSÄTTNING ***

Jag kände mig tvungen att nå dit då jag trodde att jag var honom. Vid 90 kilo hade det varit ett skämt. Hans storlek var även en stor del av den han var.

Cooper gick alltså upp från 84 kg till 104 kg.

För att nå sitt mål tränade mannen, som är Oscarsnominerad för sin insats, fem timmar om dagen och åt runt 6000 kalorier om dagen. För att få i sig rätt mängd kalorier räckte det inte med att äta fem måltider om dagen. Cooper drack innan- och efter varje träningspass en så kallad Plazmadryck. Med etiketten "“Brutal Workout Formula for Enhanced Growth & Recovery”.

Ja, nog är det brutalt med såna här metoder men Cooper är nog nöjd med belöningen därefter.

Läs hela artikeln på washingtonpost.com/cooper

American Sniper hade sverigepremiär igår, Fredagen den 23:e Januari.

Axel Diedrichs

Filmtankar från Norrland

I skrivande stund sitter jag i en mysig stuga i Abisko, Kiruna i väntan på att återigen uppleva det fantastiska norrskenet. Tidigare när jag tillsammans med nära och kära vandrade omkring i detta idylliska norrländska lapplandskap ställde jag mig frågan: varför görs det inte fler deckare i snömiljö? 

Vi har såklart bröderna Cohens mästerverk Fargo (1996), men varför inte fler? Bländande vitt om dagarna, kolsvart om nätterna. Tystnaden, den vilda naturen, de långa avstånden. Det är väl perfekta förutsättningar för en stenhård thriller-western? Dessutom finns det en övernaturlig känsla över hela landskapet. Solen stiger aldrig över de inramande bergskedjorna utan ligger som en mjuk rödtonad soluppgång från klockan nio till klockan tre och när solen då försvinner så träder norrskenet fram istället.   

Förra gången vi såg norrskenet var det helt tyst. Det enda som hördes var våra andetag, det vill säga tills ett skräckinjagande men vackert ambivalent ljud fyllde det snöklädda fältet. Var det ljudet av norrsken? Troligen inte, men nästa gång jag ser en thriller som utspelar sig på denna breddgrad önskar jag att tystnaden bryts mot detta ljud samtidigt som ett bländande klipp på ett dansande grönt norrsken presenteras. Föreställ er Se7ens tyngd och realism i ett vinterlandskap och Space Odysseys naturliga övernaturlighet. 

De enda som verkligen verkar se potentialen i våra övre breddgrader är norrmännen som då och då lanserar en snöklädd skräckkomedi à la Död snö (2009), men det är ju inte det jag är ute efter.

Kanske borde jag och brorsan skriva ett eget manus och skapa den där filmen som världen saknar? Han vet ju hur det där funkar och arbetar ständigt med nya idéer. Hm, jag får väl ta och ringa honom. 

Eric Diedrichs