La Brea (säsong 1, avsnitt 1-2)
Ambitiöst överlevnadsdrama som följer Lost-formulan
Idag har första säsongen av NBC:s "La Brea" premiär på Viaplay. En ambitiös lågbudget-science fiction som lånar mycket av J.J. Abrams stilbildande mystiska thriller "Lost".
Knappt två minuter in brakar helvetet loss när ett massivt hål öppnas i mitten av Los Angeles och splittrar en familj. Tillsammans med ett gäng främlingar dras mamman och sonen ner i hålet, men istället för att krascha ner mot deras direkta död transporteras de till vad som är en mystisk värld med sitt eget näringsliv och där faror lurar runt varje hörn. Kvar på Jorden är dottern och pappan, som desperat försöker hitta ett sätt att få tillbaka sina försvunna familjemedlemmar.
Under den hårdsatsande inledningen blir det tydligt att serien saknar den budget som krävs för att övertyga med sina effekter; lite för ofta ser La Brea ut som något vi följde under CW-kanalens tidiga år, och tröskeln kan vara svår att ta sig över för den som vant sig vid serievärldens nya standard. Om du inte bryr dig om bristerna i det visuella uttrycket – eller tvärtom finner ett värde i det – så lär du uppskatta delar av La Brea.
Tidigt in i det första avsnittet säger en av de som är fast i den upp-och nedvända världen att "kanske har vi hamnat i ett avsnitt av Lost", vilket sätter fingret på det vi som tittar också känner. En strandsatt grupp främlingar som måste hantera det okända i en tropisk miljö och samtidigt försöka ta sig hem, och där skrämmande varelser får träden runt omkring dem att skaka, gör det oundvikligt att inte dra jämförelser.
I Lost var ensemblen en stor styrka. Skådespelarna blev så hårt förknippade med sina karaktärer att de efter seriens slut fick svårt att skaffa andra jobb, med undantag för Evangeline Lily som därefter gjort Hobbit och Ant-Man. Där La Brea tydligast skiljer sig från Abrams serie är inte det B-spår uppe på Jorden som används för att driva storyn framåt (i Abrams serie lämnar vi istället ön med tillbakablickar som hjälper oss att få ett tydligare grepp om huvudkaraktärerna), det är bristen på karaktärer att bry sig om. Huvudkaraktärerna utgör mest en hönsgård där majoriteten av dem är för påslagna och överdramatiska redan från start.
"Outhärdliga hjältesekvenser"
Samtidigt som den drivande karaktärsskaran lider av bristen på balansspelare, bakar skaparna in för många gripande sekvenser och dystra karaktärsöden redan innan vi hinner bygga vår relation till dem. Allra värst är det just fyra minuter in i serien när mamman Eve och dottern Izzy ska komma att separeras från varandra. Izzy kastar sig efter sin mamma för att rädda henne från att falla ner i gigantiska slukhålet. Men hängandes i hennes dotters hand, säger Eve åt att hon älskar henne och att hon måste fly. Detta i en slow motion-sekvens där vemodiga stråkar ljuder. Den typen av outhärdliga hjältesekvenser får vi för många av redan under de första två avsnitten.
Trots brister och givna Lost-paralleller finns det saker att gilla med inledningen på La Brea. Serien är väldigt direkt och ger oss ett fartfyllt actionäventyr i kampen om överlevnad. Det råder heller inga tvivel om att den hittat sin publik eftersom att producenterna på NBC valt att förnya den med en andra säsong.
"La Brea" säsong 1 finns att streama i sin helhet på Viaplay.
MER LÄSNING: