The Handmaid's Tale (säsong 5, avsnitt 1–2)
Början på slutet
Tragiskt relevanta "The Handmaid's Tale" är tillbaka med sin femte säsong. Dystopin trampar fortsatt vatten en aning, men med seriens slut i sikte utlovar säsongsinledningen en hel del spänning och framåtrörelse.
Trots att det mesta med The Handmaid's Tale upplevs som fläckfritt, så har det känts som om serien trampat vatten de senaste säsongerna. Handlingen har hasat sig framåt och Junes (Elisabeth Moss) ständiga pendlande mellan uppgivelse och blodtörstig hämndlystnad har blivit ett invant mönster. I de första avsnitten av den femte säsongen får återigen se samma saker, och det är nästan med lättnad man vet att den bekräftade sjätte säsongen har annonserats som den sista.
Samtidigt som det går att argumentera för att serien redan har spelat ut sin rätt, så är det ett smärtsamt faktum att den är mer relevant än den någonsin tidigare. Kvinnors rätt över sina kroppar fortsätter att inskränkas i USA och de auktoritära högervindarna blåser starkt på flera håll runt om i världen.
Hur tröttsam The Handmaid's Tale än kan upplevas efter fyra säsonger av lidande och misär behövs den dessvärre alltjämt. Under den femte säsongens två första avsnitt sås dessutom flertalet frön som utlovar mycket spänning och förhoppningsvis en tydligare framåtrörelse. Avslutningen på avsnitt två är dessutom riktigt starkt, vilket gör att inledningen i slutändan gör sig förtjänt av ett högt betyg.
Rivaliteten i hjärtat av serien
En av de stora styrkorna som säsong 5 visar upp redan under de första avsnitten är en upptrappning av rivaliteten mellan June och Serena (Yvonne Strahovski). Det ges tydliga indikationer på det är duellen mellan dem som kommer att vara bärande under seriens två avslutande säsonger (eller åtminstone den femte) – och det är precis vad den behöver.
Med June på säker mark utanför Gilead och Fred röjd ur vägen behövdes en tydlig antagonist etableras igen, och den lotten har naturligt fallit på Serena, trots hennes utveckling de senaste säsongerna. Under de två första avsnitten fattar både June och Serena medvetna beslut för att såra den andra på djupet, och det andra avsnittets avslutning viskar om att ett nagelbitande parti schack väntar mellan dem framöver.
Att friktionen mellan June och Serena trappas upp ytterligare blir inte sämre av att både Moss och Strahovski är fortsatt enastående i sina roller. Moss har stått för en makalös rollprestation sedan starten av serien, men sättet som Strahovski har växt in i sin karaktär och hur hon axlar rollen som skurk är otroligt imponerande.
En frustrerande karaktär i centrum
Jag satte mig framför de första två avsnitten av den nya säsongen aningen motvilligt. Serien har som sagt trampat vatten en längre tid och det görs inte lättare av att June ständigt blir en alltmer irrationell karaktär. Hennes ibland ologiska beslutsfattande, egoism (mellan varven av total uppoffring) och känslopendlande är fullständigt berättigat, men efter så här många säsonger gör det inte hennes beteende mindre frustrerande att följa.
De första två avsnitten, framför allt det första, bjuder på ännu mer av den varan, men jag skulle vilja uppmana till visst tålamod. Det kan vara en bra idé att se de två avsnitten i ett svep eftersom det i slutet av dem faktiskt känns som om serien börjar ta några målmedvetna simtag framåt igen.
Betyget må vara i det snällaste laget, men förhoppningarna som väcktes inför fortsättningen och att serien är så nödvändig som den är i vår samtid tippade över vågskålen.
De två första avsnitten av "The Handmaid's Tale" säsong 5 streamas nu på HBO Max.