Dags för upprättelse: 10 avskydda filmer jag gillar (del 1 av 2)
Alltid är det någon som ska gå mot strömmen!
Det finns för mycket hat i vår värld av cyniska cineaster. Idag tänker jag ta avstamp i kärlekens tecken och hylla ett gäng avskydda filmer. Alla förtjänar kärlek, även tokfloppar
I dag är det dags för mig att sticka ut hakan. Ta ett ordentlig plask i det toxiska träsk som är att vädra sina åsikter i den digitala tidsåldern och skvätta vilt omkring mig. Jag talar om filmer som är avskydda. Det är väldigt lätt att glida in i en onyanserad mobb av besvikelse och avsky och tro mig, jag har råkat trilla dit några gånger när min barnsliga förväntan möts av verklighetens råa murbräcka. Filmens värld är sannerligen ingen lätt värld. Polarisering sker snabbare än du hinner säga "The Last Jedi".
Dock är inte jag en hatets man. Jag vill nu dra bort strålkastaren från ilskna gnällspikar och erbjuda lite realistisk nyansering till filmer som fått svälja hatets bittra piller. Jag tänker lista tio avskydda filmer som jag faktiskt gillar och förhoppningsvis erbjuda en del rafflande och övertygande argument till mina, i dessa fall, rebelliska åsikter. Märk väl att jag inte älskar någon av filmerna på listan, ingen är någon större filmisk bedrift, utan det rör sig oavkortat om ödmjuk beundran och uppskattning
OBS: I begreppet "avskydda" filmer ingår inte kritikers respons eller undermålig ekonomisk prestation. Jag syftar på en sorts allmän konsensus om filmens kvalitét som är högst subjektiv
The Matrix: Revolutions
Varför är filmen avskydd: Det finns mycket att ogilla med trilogi-avslutaren Matrix: Revolutions. Allt som var tråkigt i vattendelaren Reloaded är här uppskruvat till max och faktum är att vi knappt tillbringar någon tid alls i Matrix solglasögonsprydda digitala verklighet. Majoriteten av filmen utspelar sig i Zion och i verklighetens grådassiga korridorer. Lägg då till att slutet för många var obegripligt och otydligt och hatets mobb ges luft i sina lungor.
Varför gillar jag filmen: Mycket är sövande tråkigt i Matrix 3, det är riktigt, men de fräcka och positiva delarna lyckas med millimeterprecision putta oss över på rätt köl. Den sista fighten är sinnesbedövande maffig, striden om Zion är fräck som tusan och Ian Bliss, som den Smith-besatta människan Bane, är helt fenomenal. Visst, i drömmarnas rike hade The Matrix förblivit helt fristående, men Matrix 3 består ändå av tillräckligt många kompetenta bitar för att ge en relativt positiv smak i min munhåla.
Super Mario Bros
Varför är filmen avskydd: Tja, varför inte? Inspelningen var tydligen rena rama tortyren och skapade så dålig stämning att Bob Hoskins var berusad under en majoritet av tiden. Filmatiseringen delar knappt något DNA med sitt ursprung utöver dräkter och karaktärsnamn och tonen flackar från barnprogram till rätt mörk, märklig fantasy. Super Mario Bros är en hatad filmatisering av ett älskat spel.
Varför gillar jag filmen: Jag fattar, Super Mario Bros är ingen "bra" film i någon traditionell definition - jag är inte sinnessjuk, Dock är den är så pass märklig att den ändå vinner över mig på något märkligt vis. Bob Hoskins och John Leguizamo är perfekta och produktionsdesignen inspirerande. Estetiken blandar MTV-punk, Blade Runner, Mad Max och Bolibompa och mixen är oemotståndligt märklig. Kalla mig galen och förpassa mig till de omdömeslösas djup - jag gillar ändå Super Mario Bros.
Junior
Varför är filmen avskydd: Arnold som gravid, behöver jag säga mer?!
Varför gillar jag filmen: Arnold som gravid, behöver jag säga mer?!
Spider-man 3
Varför är filmen avskydd: Listan kan i princip göras oändlig. Filmen är fullproppad med för många storylines, Harrys minnesförlust, Topher Grace tolkning av Venom, Peter Parkers fjantiga dansscen, att det var Sandman som mördade farbror Ben och för att inte tala om Bully-Maguire. Spider-man 3 är utan tvivel den minst omtyckta i Sam Raimis trilogi och resulterade i att Sony begravde del fyra och startade om hela filmserien med Marc Webbs The Amazing Spider-man. Stackars Spidey.
Varför gillar jag filmen: Spider-man 3 har utan tvivel problem och framför allt gäller det att det är för många skurkar och för många storys som bollas samtidigt. Det blir rörigt och spretigt som bara den, men det gör mig helt ärligt inte så jättemycket. Fjantiga collage är inget nytt för filmserien och tro det eller ej men både del ett och två är ganska duktigt tramsiga på sina ställen, det dras bara några steg längre i trean. Topher Grace Venom må vara mil ifrån sin serietidningsupplaga, men passar in i Rami-filmernas kontext, och trots spretigheten håller temat om förlåtelse hela vägen in i mål!
Rocky 5
Varför är filmen avskydd: Till och med filmkaraktärens fader, Sylvester Stallone, avskyr femte delen i serien om den italienska hingsten och även publiken ratade denna kraftiga u-sväng från fyrans glättiga spektakel. Rocky känns inte längre som en godjärtad kluns i del fem utan som en ganska osympatisk bråkstake som överger sin egen son för att träna stjärnskottet Tommy Gunn. Att bara yttra orden "Rocky 5" brukar resultera i kraftiga blodtrycksfall och hjärtflimmer hos de initierade.
Varför gillar jag filmen: Jag återkommer ofta till att jag uppskattar fräscha grepp, även om utförandet kan lämna en del att önska. Jag uppskattar helt enkelt ambitiösa kalkoner mer än slätstrukna, bekväma rullar. Dock är inte Rocky 5 någon kalkon utan kanske det enda riktiga försöket att utveckla karaktären efter del två. Femman återvänder till dramat av en karaktär som är allt annat än felfri och lämnar trean och fyrans bombastiska, om än underhållande, fyrverkerier. Visst, femman är högljudd, övertydlig och extremt överspelad, men jag gillar detta försök att återigen ingjuta dramats hjärta i allas vår italienska hingst.
Rob Zombie's Halloween
Varför är filmen avskydd: Halloween tillhör en alldeles särskilt hatad art - en remake av en odödlig klassiker. Redan där har folket gjort sig redo med högafflar, salpetersyra och sprängdeg. Rob Zombies tolkning av karaktären lämnar Michael Myers mystiska, övernaturliga varelse och lägger samtliga kort på bordet i en sorts biografi. Myers är sig inte alls lik och remaken duschar oss i ett sadistiskt, grafiskt och stötande våld som antingen lämnar publiken upprörd eller avtrubbad.
Varför gillar jag filmen: Jag håller mig till mitt tema att jag beundrar "big swings". När filmskaparnas röst hörs och att konturerna till en konstnärlig pitch skymtar under ytan. Zombies Halloween är inte John Carpenters Halloween, de olika tolkningarna leker inte på samma lekplats eller tävlar i samma sport. Två skilda bestar, helt enkelt. Och jag gillar det! Zombies origin-historia är grov, onyanserad, brutal och helt humorlös och jag uppskattar hans fräscha tolkning av ett uttjatat material.
Tack för att du har läst del ett av min lista av hatade filmer som jag gillar. Nästa vecka väntar del två.