Space Jam: A New Legacy (2021)
Så dåligt att man måste skratta
"Space Jam: A New Legacy" ett stort ihopkok av lättsamt trams. Skådespeleriet är under all kritik och berättelsen är fylld av klyschor. Samtidigt är det, ironiskt nog, just lättsamheten som också gör att filmen klarar sig undan bottenbetyg.
När Space Jam släpptes år 1996 blev filmen sågad av många. Men den legendariska filmkritikern Roger Ebert gillade den. Han gav filmen ett högt betyg, och skrev att "Space Jam är ett ett exempel på när olika idéer gifter sig i ett lyckligt äktenskap". Ebert framhävde också lekfullheten i filmen – den tog inte sig själv på så stort allvar. Nu när åren gått visade det sig att han fick rätt, då filmen fått lite av en kultstatus.
I New Legacy är Michael Jordan utbytt mot den nutida basketstjärnan LeBron James. Hans son Don James (Cederic Jones) är mer intresserad av att bygga datorspel än att spela basket, till LeBrons förtret. När far och son beger sig till Warner Bros. högkvarter blir de pitchade en spelidé framtagen av den onda superdatorn Al G. Rhythm (Don Cheadle, och ja, han är faktiskt en algoritm). Men LeBron nekar, vilket får stora konsekvenser.
När sonen vill kolla in det stora server-rummet blir de båda tech-kidnappade av Al G. och transporterade till server-verse, där samtliga av karaktärerna från Warner Bros. finns. För rädda sin son måste LeBron James spela basketmatchen i sitt liv, och han måste ta hjälp av Looney Tunes för att lyckas!
"Idrottare som blir skådespelare, det blir aldrig bra", säger LeBron James när han nekar till förslaget från Warner Bros. i filmen. Det här är en replik som både ramar in det positiva och det negativa med hela Space Jam: A New Legacy.
Vi börjar med det uppenbart negativa – skådespelarna i filmen är riktigt dåliga. Varken LeBron James eller de som spelar hans familj kan agera särskilt trovärdigt. Det märks i och med att alla känslomässiga scener klingar falskt. Däremot ska det sägas att manuset inte hjälper dem där. För jag tror inte ens att Meryl Streep kan få krystad dialog som "Motgångar gör dig starkare" eller "Du kan inte bli bäst utan att jobba hårt" att svänga.
Filmens skurk spelas av Don Cheadle, den enda i gänget som faktiskt kan agera. Tyvärr är Al G. Rhythm en karaktär lika platt och generisk som hans idéer är storslagna. Skurkens motiv är också oklart – han vill få in vanliga människor i server-verse, men varför? Svaret på den frågan får man aldrig.
Tar inte sig själv på så stort allvar.
På den positiva sidan säger LeBron James replik om idrottsmän som blir skådespelare en annan sak. Den tyder på att New Legacy medvetet driver med sig själv, att den inte tar sig själv på så stort allvar. I likhet med en "så dålig att den blir bra"-film signerad Adam Sandler har filmen en lättsam tramsighet som smittar av sig på ett kul sätt.
Dessutom är flera av de animerade scenerna med Looney Tunes riktigt coola rent visuellt, speciellt när gänget far runt i olika till exempelvis Metropolis i DC:s filmuniversum i jakt på lagmedlemmar inför matchen.
Så hur blir det med Space Jam: A New Legacy? Får den ett framtida kultfölje precis som sin föregångare? Nej, det tror jag inte. Hur som helst är jag övertygad om att världarna som presenteras i filmen är något som den yngre, sportintresserade delen av familjen kommer tycka om. Och det är faktiskt ganska kul att skratta åt hur uppskruvat och löjligt allting är mellan varven.
Scrolla vidare för fler recensioner!