Recension: Tatami (2023) – Rocky möter politisk thriller

Hösten 2022 såg vi Zar Amir Ebrahimi briljera framför kameran i Ali Abbasis lysande och verklighetsbaserade seriemördarthriller Holy Spider om en man som "rensar" Iran från syndiga kvinnor och blir en lokal hjälte. Nu är hon tillbaka – både framför och bakom kameran – med sin regidebut Tatami, som även den kritiserar hennes gamla hemland. Ett land har i exil ifrån i snart 20 år efter att ha flytt från en fängelsedom och 99 piskrapp.

Hotar att straffa deras familjer

Tatami, som utspelas under ett mästerskap i Judo för kvinnor, ger en sorts inblick i hur den Iranska regeringen arbetar för att hålla sitt folk i schack. Här följer vi den lovande talangen Leila Hosseini (Arienne Mandi), som har en chans på ett guld. Zar Amir spelar hennes coach Maryam – en strikt före detta mästare som tvärt fick avbryta sin egen finalmatch en gång i tiden. Det går bra under turneringen, lite för bra. När den iranska regeringen inser att Leila kan komma att ställas mot en judinna i finalen kräver de att hon drar sig ur – omgående. När Leila vägrar ökar pressen för varje fight hon kommer närmare guldet.

De hotar inte bara med att "straffa" hennes familj, utan också Maryams. Och när de inser att Iran har spioner bland publiken aggraveras läget ytterligare. Det blir en sorts kamp om överlevnad, men också om att slå sig fri från en förtryckarstats bojor. Stanna och kämpa för det man tror på eller böja huvudet och bli en bricka i spelet?

En snygg och spännande regidebut

Allt är filmat i svartvitt, vilket inte bara förstärker rätt kontra fel-känslan, utan också framhäver skådespelarnas prestationer och tar bort fokuset från de annars rätt så tråkiga miljöerna. En som själv har tränat en hel del kampsport vet att den här typen av lokaler ofta är osmickrande med grön tatami (golvmatta) och bleka väggar. Att få lokalerna att se bra ut i färg hade förmodligen krävt en hel del arbete som denna lågbudgetfilm aldrig skulle ha råd med. Läcker svartvitt och det ser plötsligt rätt påkostat ut.

Spänningen tilltar för varje scen, det känns lite som om Rocky vore en politisk thriller med underdogperspektivet och kampen om upprättelse. Medregissör är Guy Nattiv som också är Oscarsaktuell med medelmåttiga Golda (nominerad för bästa smink). Att paras ihop med Zar Amir Ebrahimi tycks ha varit ett perfekt recept för att ge hans tekniska skicklighet äkta nerv. Detta är inte bara en bra sportfilm, det är en utmärkt spänningsfilm med.

Om "Tatami" får svensk biopremiär återstår att se. Själv hoppas jag verkligen det.