Outer Banks (2020)

John B och hans vänner driver runt efter en hård storm och hittar oväntat en förlist båt. På båten finner de en kompass, som visar sig vara en ledtråd i sökandet efter John Bs pappa. Snart upptäcker de att hans far i sin tur arbetade med att lokalisera det försvunna skeppet Royal Merchant, innehållandes meterhöga drivor med guld. Kanske kan de då både hitta pappan och guldet – men lyckas de undkomma både polisen och andra, mer aggressiva skattletare?

I den här lightversionen av Romeo och Julia är du antingen rik och därmed en så kallad ”Kook”, eller så är du från enklare förhållanden, en arbetarklass, och är därmed en ”Pogue”. Vännerna vi får följa – John B, Kie, JJ, och Pope - är Pogues, och de har många problem både med sina föräldrar och bråkiga Kooks. Det visar sig vara många som har saker att dölja.

Ingen ungdomsserie är väl komplett utan en dramatisk kärlekshistoria, där allting ställs på sin spets. Outer Banks har gott om kärleksdramatik, men tyvärr går den i high school-fällan. Framförallt när den på ett daterat sätt pratar om oskulder, festnarkotika och alla slagsmål. Och nästan varje manlig karaktär verkar ha agrressionsproblem. 

Seriens styrka är den fina sammanhållningen som "The Pogues" har och det fantastiska landskapet som de befinner sig i. Det ser ut att vara en fröjd att likt den andra Netflixproduktionen Bloodline glida runt på en båt i sepiatonade träskmarker. Den smarta tekniken är irrelevant, här har vi inte en mobiltelefon i sikte. Skönt, och det ger Outer Banks vuxenpoäng. 

Det kan vara den instängda karantänen som delvis pratar, men Netflix "Outer Banks" är skön och enkel underhållning just nu. Jag hoppas på att det blir en säsong 2 med mer fokus på skattjakt och mindre hittepå-drama.