Love, Death & Robots (säsong 3)
Toppar och dalar väntar för den actionsugne sci-fi-fantasten
Det finns lika många tolkningar av kärlek som det finns människor, lika många koncept om döden som stjärnor i galaxen. Men robotar? Uppenbarligen inte så många. Tredje säsongen av Netflix antologiserie bjuder på både hjärnskrynklare och upprepningar.
"Love, Death & Robots" som nu går in på sin tredje volym är inget mindre än ett genidrag från Netflix sida. Ge den nihilistiska, smådeprimerade, serieälskande, klimatkämpande, fritidspolitiska generationen en serie som kapslar in allt de vill ha i ett blodigt, actionfyllt paket! Sätt ord på våra rädslor inför robotarnas revolt och mänsklighetens första möte med utomjordiskt liv, och gör det med humor. Ge oss lite hopp i denna brinnande värld med söta berättelser om yoghurt som söker världsherravälde och kärleksberättelser som överlever tid och rum.
Denna antologiserie av fristående kortfilmer har ingen mindre än David Fincher och Tim Miller i fören. På sitt skepp har dem ett gäng ivriga och fantastiskt skickliga kreatörer som alla har en sak gemensam – de är alla lite sjuka i huvudet. Och väl är det för den här serien hade knappast fått rulla så länge som den har gjort om den inte stack ut från normen. Berättelserna är alla unika och varierar mellan småroliga till komplett jädra galna, alla med något övernaturligt eller sci-fi-inspirerat i antingen narrativet eller produktionen. Kortfilmer är inte så lukrativa i filmbranschen på grund av glesa vis att tjäna pengar på dem, men med stora studios som Netflix och två av Hollywoods största regissörer i ryggen så har denna unika serie lyckats med det omöjliga.
Den tredje säsongen är en blandad påse av riktiga stjärnplock och bottenskrap. Temat "Död" slår skaparna huvudet på spiken men låt oss erkänna, det var inte så svårt. Allting som handlar om robotar och monster kommer för eller senare ställas inför döden, och i Love, Death & Robots fall, ju våldsammare desto bättre. Hela tre av nio avsnitt handlar om soldater eller elitstyrkor i någon variant endast för att kunna spela ut balla pang pang-scener och actionsekvenser.
Det var häftigt i första volymen, smått upprepande i andra och rent av tråkigt i tredje. Det måste finnas fler sätt att möta aliens och monster och robotar än skjutsa skjutgalna soldater på dem, eller? Jag vill se Gunnar från kundtjänst tala med dem. Jag vill se Solveig jaga rabiata roombas på Ullared. Om serien förnyas för en fjärde säsong, vilket ännu inte bekräftats, hoppas jag att soldaterna skiner med sin frånvaro.
Temat "Kärlek" är utan tvekan den svagaste länken i serien och jag anar att ordet endast slank med i titeln för det är en ball motpol till Death och Robots. I tredje säsongen saknas temat helt vilket kan ha bidragit till att serien överlag börjar plana ut och tappa sin edge. Gore och snygga effekter finns det gott om i skaparnas tolkningar av död och robotar men uppenbarligen är kärlek det svåraste ämnet för dessa övervägande machoregissörer att tackla. Utan nyanser i berättandet, när det bara är blod och skrik och våld, så blir det tråkigt i längden.
Första säsongen bjöd på en träffsäker historia om kärlek över gränser i avsnittet Zima Blue, och Alternate Histories skruvade till multiverse-teorin långt mer än Doctor Strange någonsin kunnat göra. Det finns några riktiga guldkorn i tredje volymen också som trots upprepningar ändå etsar sig fast. "Jibaro" om en siren är både läcker och fascinerande och "Swarm" gav mig för en stund hopp om mänskligheten innan jag fick en slemmig örfil. Det är tydligt att producenterna försöker testa nya vägar genom fantasy istället för enbart sci-fi och det välkomnas varmt.
"Love, Death & Robots" säsong 3 är klart sevärd trots sina brister. Tipset är att sprida ut sittningarna för det blir väldigt mastigt och testosteronstint till slut. Varva kanske med en youtubevideo med söta katter för att jämna ut paranoian om illmariga aliens och hämndlystna robotar.