I krig med morfar (2020)
Ofokuserad familjekomedi som har sina stunder.
"I krig med morfar" är ytterligare en komedi där Robert De Niro spelar en busig morfar. Fast det är mer familjevänligt den här gången, på gott och ont. Både tempo och riktning är fokuserade. Men visst bjuder filmen på ett par skratt.
MER LÄSNING:
Ed (Robert De Niro) är en grinig gammal man som börjar få svårt att bo ensam. Därför får han flytta in med sin dotter (Uma Thurman) och hennes familj. Dessvärre innebär det att barnbarnet Peter (Oakes Fegley) måste flytta ut ur sitt stora rum och upp på vinden. Peter vill ha sitt rum tillbaka och förklarar snart krig med sin morfar, som genast antar utmaningen.
"I krig med morfar" har sina stunder. Robert De Niro är en av sin generations bästa skådespelare. De senaste tjugo åren har han dessutom visat sig vara rätt duktig på komedier. I Dirty Grandpa spelade han (hör och häpna) en snuskig morfar. I den filmen haltade komedin så pass mycket att den till slut bara segnade ihop. Mycket av det beror nog på att ingen vill se en gammal gubbe bete sig som en tonåring. Det går lite bättre i I krig med morfar. Detta beror främst på att åldersnivån har sänkts. För det blir rätt kul när morfar och barnbarn utsätter varandra för diverse hyss. Slapsticken sitter ofta som den ska.
Bra rollista i medioker familjekomedi
Dessvärre är "I krig med morfar" en sån där typisk komedi där höjdpunkterna är alldeles för tunt utspridda. Resten av tiden får vi fint ta oss igenom diverse halvsega sekvenser där familjemedlemmarna försöker komma varandra närmare. Dessa sekvenser är tråkiga rätt ut sagt.
Och jag är faktiskt lite sorgsen över att rollistan för denna rätt så mediokra familjekomedi innehåller Robert De Niro, Uma Thurman, Jane Seymor, Cheech Marin och Christopher Walken. En gång i tiden spelade Robert De Niro och Christopher Walken huvudrollerna i The Deer Hunter, en av tidernas bästa krigsfilmer, som belönades med fem Oscars. Och nu är de gamla gubbar som spelar spökboll mot ett gäng tolvåringar. Sekvensen med spökboll är inte nödvändigtvis kass. Den är bara medioker. Och det är nästan sorgligare.
"I krig med morfar" bjuder på några utspridda skratt. Både tempot och filmens riktning är ofokuserade. Det känns som att filmen försöker vara både en hjärtevärmande familjefilm och en rolig komedi. Den lyckas halvdant med båda.